Inte för så länge sedan ändå...

 För ett par veckor sedan var jag med på en digital bokcirkel på mitt jobb. Eftersom jag hade läst boken; "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens så kändes det kul att se hur det där med digitala bokcirklar egentligen är. Dessutom, som jag sa till en på jobbet, så är det ju bra att ha varit med som deltagare ifall man någon gång skulle hålla i en själv. 

Genast tolkade min kollega det som att jag var väldigt sugen på att hålla i en egen bokcirkelträff (hm...) så efter lite funderande så ska jag och en annan jobbarkompis hålla i en träff den 3 juni med boken "Lisa och Lilly" av Mian Lodalen. Jag tycker ju att det är kul att prata om böcker och att vara ansvarig tillsammans med någon gör det lite mindre nervöst. 

Dessutom har jag en liten, liten tanke att jag skulle vilja ha en bokcirkel med lärarna här på skolan nästa år, eller i alla fall en träff där jag kanske boktipsar om högläsning, pedagogiska böcker eller där vi diskuterar något. Man kan säga att det är en del i min strategi att få igång samarbetet lite mer och att få lärarna att använda biblioteket mer.

Jahaja, så fick jag skaffa boken och börja läsa. Min kollega hade läst den för någon månad sedan och tyckte om den. En bok där det finns mycket att prata om. Faktum är att jag läste ut den på två dagar och blev mycket berörd. Den baserar sig på en sann historia och Mina Lodalen har använt sig av polisprotokoll och tidningsartiklar när hon skrivit. 

Året är 1911 och Lisa är 16 år. Hon bor med föräldrar och syskon i en trång lägenhet i fattigkvarteren i Stockholm. Hon är mycket hårt hållen och får inte göra mycket på egen hand. På dagarna hjälper hon sin mor med att städa och tvätta hos folk, springa ärenden och passa småsyskonen. Fadern är strängt religiös och styr familjen med järnhand. Lisa har en oro i sig, som de flesta tonåringar, och hon brukar kunna tjata till sig av sin mamma att få gå ut och promenera lite på kvällarna när pappan jobbar.  Storebrodern får röra sig fritt eftersom han är pojke vilket Lisa känner är fruktansvärt orättvist.

En kväll hamnar hon vid en dansbana och där träffar hon Lilly den vackraste flickan hon någonsin sett. De lär känna varandra, blir oerhört kära i varandra och hela livet förändras. Men, som det står på ett ställe i boken. De lever i en tid då allt som är roligt är förbjudet. Att vara homosexuell är förbjudet och straffbart. När Lisa smiter ut på kvällarna är hon påpassad av sin storebror och alla som möjligtvis kan känna igen henne. En flicka som rörde sig utomhus var tillåtet villebråd för alla pojkar och män och om något hände var det flickans fel. Lisas och Lillys värld är så fruktansvärt trång. Det finns inget utrymme att leva sitt eget liv och att leva med varandra är helt otänkbart. Redan på första sidan får man veta att flickornas historia slutar med en katastrof och när jag började läsa tänkte jag att det verkade så onödigt att de skulle behöva offra sina liv. Men när jag läst boken så förstod jag att det nog var den enda logiska lösningen, även jag som sitter är 110 år efteråt kan förstå att de inte såg någon annan väg.

När jag läste tänkte jag mycket på Helena Henschens "I  skuggan av ett brott" som handlar om de Sydowska morden, också det en mycket drabbande bok. Det är den där känslan av att det inte finns någon alternativ väg. Man känner hela tiden i kroppen att allt går rakt mot katastrofen,

April är över och nu börjar vi prata om majvärmen som borde komma snart. Helgen har varit lugn. Vi hängde med systrarna på sista april och igår blev det altanhäng med en syster och tillhörande barn. Vi stickade, spelade spel och hade trevligt.

Idag har vi tagit en riktigt lång promenad, så lång att jag är lite stel och trött nu. Jag har grävt ner lite blommor och suttit och läst i solen. 

Grannarna har haft visning på sitt hus så vi har också smygkikat lite genom häcken för att se om det var några spännande människor. 

Ett annat glädjande vårtecken är att vi tydligen haft en igelkott under altanen i vinter. I veckan vaknade den, muttrandes och puttrandes och sedan var den ut och knatade i trädgården på kvällen så att vi fick se den. Nu verkar den dock ha begett sig på friarstråt, det är så de gör har vi läst, så nu hoppas vi bara att den ska komma tillbaka i sommar och få ungar.

Det var ju så mysigt förra sommaren.

Imorgon är det författarbesök för sexåringarna, digitalt såklart...

De ska få träffa Matilda Ruta som gjort några riktigt bra bilderböcker! Jag kan varmt rekomendera hennes bilderbok "Syskonvecka" som handlar om hur det känns att ha en storasyster som man bara får träffa då och då, hur mycket man kan längta!

 

 

Något vi längtar efter är Kristi himmerfärdshelgen då vi ska  åka hem till mina föräldrar. De har fått första vaccinsprutan nu så då går det ju bra. Det är många år sedan jag prickade in att åka den här årstiden så det känns väldigt härligt.

"Nästan hemma" av Jean Kwok är också en bok om att längta, fast efter ett annat liv. Kim flyr till New York med sin mamma från Hongkong. Hennes moster som är gift med en amerikan har hjälpt dem. De drömmer om ett fritt liv, med andra möjligheter än i hemlandet. När de kommer till New York blir inget som de tänkt sig. Lägenheten mostern har ordnat ligger i slummen och modern måste jobba på en textilfabrik, ett riktigt slavjobb. Kim, eller Kimberly som hon kallas i USA är smart och begåvad. Hon lyckas mycket bra i skolan trots att hon inte kan någon engelska från början. Det blir ett dubbelliv. På dagarna skolan där hon lyckas mycket bra, all ledig tid är hon på fabriken och försöker hjälpa sin mamma. Chansen att komma ifrån den fruktansvärda lägenheten och det slitsamma och fattiga livet verkar minimal. Författaren kom själv till USA från Honkong som barn har till viss del upplevt det som Kim är med om. 

En hemsk men bra historia om en värld man inte riktigt kan tänka sig men därför ännu viktigare att läsa om.

 

  

"Stardust"  av Neil Gaiman är en tvättäkta saga för vuxna.

Jag kan längta så mycket efter sådana böcker, där man kliver in i en sagovärld full av mysterier, spännande varelser och äventyr. Den här boken levde upp till alla mina förväntningar, och mer därtill.

Tristran Thorn bor i den gamla byn Wall. Han är förälskad i den vackra Victoria Forester och en kväll lovar hon att om han hämtar en stjärna de just sett falla så ska han få vad han vill.

Han går genom grinden som skiljer byn från den andra, magiska världen. Där väntar ett äventyr han aldrig kunnat drömma om och det krävs både mod och klokhet för att han ska kunna fullfölja sitt uppdrag. 

Boken är faktiskt omöjlig att beskriva och jag tänker inte ens försöka. Jag säger bara att om du tycker om klassiska sagor och fantasy så kommer du inte att bli besviken.

 

Och sedan vill jag bara nämna att jag lyssnat på del 27 av "Sagan om Isfolket" , "Synden har lång svans". Vad ska jag säga....Serien blir inte bättre. Jag skulle vilja påstå att de fem första böckerna var bäst. Men jag är inte den som ger upp.

 I fredags var det Världsbokdagen! Jag var inte på plats på mitt bibliotek eftersom fredagarna ägnas åt bokbussen. Nu var chauffören sjuk i fredags så det blev ingen bokbuss heller. I alla fall så tipsade jag mina lärare att gå in på Världsboksveckans hemsida

 

Världsbokveckan 

för hela nästa vecka firar vi böckerna!

Det är min taktik just nu att mejla lärarna och tipsa om saker varje vecka. Jag har tipsat om böcker, artiklar och nu den här hemsidan. Att bråka och skuldbelägga brukar ju väldigt sällan ge något vidare resultat och jag vill inte att lärarna ska känna sig dumma för att de inte förstår vikten av läsning och böcker. Jag vill att de ska bli inspirerade och känna att skolbiblioteket och jag är viktiga resurser som ska nyttjas så mycket som möjligt.

I höst kommer förändringar att ske på mitt bibliotek men det är inte officiellt ännu så jag kan inte berätta. Så mycket kan jag säga att det är inga roliga förändringar och jag är INTE glad!

Så jag laddar för att göra mitt bästa i höst och sparka igång lärarkåren. Helt omöjligt ska det väl inte vara att få till bra samarbeten som är lite större än de jag hittills haft med någon klass här, någon klass där.

Jag kollar mycket på stickvloggar på Youtube och lyssnar på stickpoddar. Nu har jag på grund av dessa poddar och vloggar halkat in på broderispåret. Det måste vara tjugo år sedan jag broderade sist så lite ringrostig är jag och fortfarande vinner oftast stickningen när jag ska pyssla med något men korsstygnen vinner mark...

Som en händelse hittade jag en bok på biblioteket som är riktigt ögongodis. "Broderi Lust och välbehag"  av Pian Bates och Kristina Blixt är full av inspiration och fritt broderi. Vi får lära om oss färger, material, historia och vackra bilder.

Det är inte en bok som får mig att springa till handarbetskorgen utan jag har mer suttit och bläddrat och filosoferat över konst och färger och  kreativitet  överlag.

 Efter att ha fått ett negativt svar på coronatestet jag tog i tisdags så meddelade jag glatt att jag skulle komma och jobba i fredags. Men då visade det sig att en kollega fått konstaterad corona och att vi som träffat henne veckan innan var tvungna att ta nytt test och jobba hemifrån tills svaret kom. 

Nytt test i fredags men tack och lov var det också negativt så imorgon ska jag väl få åka till jobbet. Ororar mig alltid lite för hur skolan och mitt lilla bibliotek ska klara sig utan mig...

Igår var det riktigt vårigt här. Vi sådde fröer och svettades i solen. Vissa i familjen grävde till och med fram shortsen. Tyvärr missade vi en grillkväll med systrarna eftersom jag var i karantän men vi ska ta igen det idag med en utflykt.

Det verkar bli lika varmt och soligt idag också.

Under min hemmavecka har jag stickat klart en "utan krusiduller-tröja" och läst ett par böcker. 

Mysdeckarserien "Pastor Viveka" av Anette Haaland var lite småputtrig. Viveka är frikyrkopastor i Enskede med mycket gamla tanter och gubbar i församlingen. Hon brottas med att hon börjat tröttna på att vara snäll och finnas till hands för alla. Det är inte bara församlingen utan hennes tankspridde man och de fyra barnen kräver också sitt. 

I den första boken "Pastor Viveka och tanterna" är det sommar, hett som i en ugn. En av kvinnorna i kaffekomittén mördas och Viveka försöker lista ut vad som hänt. Den övriga familjen åker hem till svärmor och Viveka blir kvar i stan, med ångest, oro och tvivel på sig själv.

Den stora behållningen för mig var själva miljön. Min morfar och mormor bodde i Enskede så jag känner igen i alla fall en del av gatorna och kvarteren. Viveka har köpt en kolonilott, i smyg, och där tillbringar hon en hel del tid när hon vill vara ifred. Min morfar hade också en kolonilott och även om jag inte vet om det var i samma område så kan jag helt klart se framför mig hur det ser ut.

Jag har också läst en novellsamling av den danska författaren Dorthe Nors; "Karta över Kanada"

Det är fjorton korta noveller om människor som hamnat lite snett i livet, eller kanske ska man hellre beskriva det som att livet inte levt upp till deras förväntningar. Jag tyckte det var jobbigt att man inte fick svar på vad som hände sedan utan att novellerna beskriver olustiga tillfällen som skaver och sedan lämnar karaktärerna, fortfarande kvar i den jobbiga situationen. 

Det är det där med att jag gärna vill ha lyckliga slut. Annars är det välskrivet och jag är glad att jag läst boken.

 

 Jaha, så var man hemma igen då med ont i halsen och huvudet. Både jag och H har lite samma symtom men jag är aningens sämre. På Facebook skickade Uppsala kommun ut ett meddelande till oss i Stenhagen igår och talade om att smittspridningen är så pass stor här att om man träffar någon i eller från området så ska man förutsätta att den personen har corona. Där jag jobbar nämns också som ett område där spridningen är stor just nu. Och som att det inte var nog så kom idag ett mejl från H:s skola att de haft en person där i onsdags som nu har corona. Så det smyger sig på från alla håll. Jag har testat mig idag så vi får se vad som händer. 

För första året på länge så kan man prata om riktigt aprilväder. I söndags natt snöade det. Den snön har förstås försvunnit men inte är det varmt.

Vi har problem med förvirrade fåglar för tillfället. Vi tre tillfällen på ett dygn har vi haft en hysterisk blåmes som tagit sig in på altanen och sedan inte hittat ut igen. En lyckades till och med förirra sig in i köket. T har en teori att de är ute och letar efter bra boställen och att det är därför de hamnar lite fel emellanåt. Så nu pratar vi om att vi nog ska erbjuda ett par fågelholkar till nästa år för att underlätta för de stackarna.

Speedy väljer sin vanliga strategi vid konstiga händelser; ser besvärad ut och gräver ner sig i fåtöljen. Han är inte rädd men vill inte bli inblandad.

En av mina favoritförfattare den här våren är Veronica Henry. Jag har nämnt hennes böcker tidigare här på bloggen. Den senaste jag har läst av henne är nog min favorit så här långt. "Ciderträdgården" är en otroligt mysig bok om Tabitha och Georgia, kusiner och bästa vänner. De har tillbringat mycket tid i sin barn- och ungdom på Dragonfly Farm, gården där deras gammelfarbror Matthew och hans fru Joy bor. När de dött och testamentet offentliggörs visar det sig att en främling, Gabriel Culbone, ärvt en tredjedel av gården. 

Ingen förstår varför. Familjen Culborne äger gården på andra sidan ån och har varit dödsfiender till familjerna på Dragonfly Farm i generationer.

För att lösa gåtan med arvet så behöver det förflutna komma upp till ytan och komma till ro.

Boken var en njutning att läsa från början till slut. Vissa saker gick kanske att förutspå men långt ifrån allt vilket gjorde den ännu bättre!

 

 

De senaste ljudböckerna

Så var vi igång igen med det vanliga livet. När man ska byta från ledighet till vardag är det lite plågsamt men sedan rullar det på.

Under påsklovet lyssnade jag mycket på böcker och poddar och jag tänkte att jag skulle redogöra lite kort för dem.

Lite av en slump blev det två Jonas Moströmsdeckare; " Rymd utan stjärnor" och "Mirakelmannen". De tillhör de tidigare böckerna om Johan Axberg. Nathalie Svensson, psykiatrikern som jag alltid retar mig på av någon anledning, har inte hunnit dyka upp. 

I stället är läkaren Erik och hans fru Sara med en hel del. Erik har en förmåga att ställa till det vilket han visar i "Rymd utan stjärnor". Ett tag hade jag svårt att tro att han skulle kunna reda ut det hela.

Jag har också hittat en rolig ny podd som heter "Sticka med Storytel". Jennie Öhlund och Loveina Khans, medarbetare på Storytel, diskuterar böcker och stickning i en salig blandning, mycket underhållande. 

 

En lugn och skön påsk har det varit. Vi har lunkentussat runt här hemma, jag har haft altanhäng med en syster ett par gånger och middag med den andra systern. Det är allt. T och hans bror har varit på landet ett par dagar. H har haft ett par kompisar på övernattning annars har det inte varit många knop.

Idag skulle jag hämta T vilket kändes lite spännande då det snöade när jag klev upp! Och jag som bytte till sommardäck i början av veckan. Men det gick bra. 

Imorgon är det bara till att pallra sig iväg till jobbet igen. Att vara ledig länge är härligt men det känns lite plågsamt att komma igång med vardagen igen. Tur att det blir en fyradagarsvecka.

"Ormen i Essex" av Sarah Perry var mycket omtalad när den kom för några år sedan. Jag önskade mig den och fick den i julklapp. Men det har inte blivit av att jag läst den förrän nu för ett litet tag sedan. Den är egensinnig och intressant. Jag skulle beskriva handlingen för en kollega och kände att det nästan var omöjligt att göra den rättvisa. 

Vi befinner oss i London 1863. Cora Seaborn är en ung nybliven änka. Både Cora och hennes son Francis är speciella och lever på sina egna sätt. Cora, Francis och väninnan Martha far till Colchester i Essex där det lär ha setts en mystisk sjöorm som fått invånarna att gå i spinn.Väl på plats lär Cora känna prästen William Ransome och hans familj. William och Cora finner varandra och samtidigt som de dras till varandra så försöker de finna sjöormen.

Historien har ett djup och bottnar som inte går att riktigt beskriva. Språket är vackert. 

Sedan har jag tagit mig igenom en liten påskdeckare. "Medicis ring" av Jan Mårtensson, en Homandeckare som det står på omslaget. Antikhandlaren Johan Homan åker på semester till den lilla byn Panicale i Italien för att studera konst och god mat. Men ganska snart inträffar ett dödsfall och sedan ett till och Johan Homan blir mer eller mindre indragen i jakten på mördaren. Lite gubbig bok och hjälte får jag nog erkänna, men jag har i alla fall läst den.