Jaha, så var man hemma igen då med ont i halsen och huvudet. Både jag och H har lite samma symtom men jag är aningens sämre. På Facebook skickade Uppsala kommun ut ett meddelande till oss i Stenhagen igår och talade om att smittspridningen är så pass stor här att om man träffar någon i eller från området så ska man förutsätta att den personen har corona. Där jag jobbar nämns också som ett område där spridningen är stor just nu. Och som att det inte var nog så kom idag ett mejl från H:s skola att de haft en person där i onsdags som nu har corona. Så det smyger sig på från alla håll. Jag har testat mig idag så vi får se vad som händer. 

För första året på länge så kan man prata om riktigt aprilväder. I söndags natt snöade det. Den snön har förstås försvunnit men inte är det varmt.

Vi har problem med förvirrade fåglar för tillfället. Vi tre tillfällen på ett dygn har vi haft en hysterisk blåmes som tagit sig in på altanen och sedan inte hittat ut igen. En lyckades till och med förirra sig in i köket. T har en teori att de är ute och letar efter bra boställen och att det är därför de hamnar lite fel emellanåt. Så nu pratar vi om att vi nog ska erbjuda ett par fågelholkar till nästa år för att underlätta för de stackarna.

Speedy väljer sin vanliga strategi vid konstiga händelser; ser besvärad ut och gräver ner sig i fåtöljen. Han är inte rädd men vill inte bli inblandad.

En av mina favoritförfattare den här våren är Veronica Henry. Jag har nämnt hennes böcker tidigare här på bloggen. Den senaste jag har läst av henne är nog min favorit så här långt. "Ciderträdgården" är en otroligt mysig bok om Tabitha och Georgia, kusiner och bästa vänner. De har tillbringat mycket tid i sin barn- och ungdom på Dragonfly Farm, gården där deras gammelfarbror Matthew och hans fru Joy bor. När de dött och testamentet offentliggörs visar det sig att en främling, Gabriel Culbone, ärvt en tredjedel av gården. 

Ingen förstår varför. Familjen Culborne äger gården på andra sidan ån och har varit dödsfiender till familjerna på Dragonfly Farm i generationer.

För att lösa gåtan med arvet så behöver det förflutna komma upp till ytan och komma till ro.

Boken var en njutning att läsa från början till slut. Vissa saker gick kanske att förutspå men långt ifrån allt vilket gjorde den ännu bättre!