Ett boktips vid fel tidpunkt!

Jag råkade ramla på en bok som är helt fel just nu. Men jag tipsar ändå om den. Ni kanske kan komma ihåg och plocka fram det här tipset i december.
Boken heter "Lucia i nytt ljus", är skriven av Lena Kättström Höök och utgiven av Nordiska muséet. Boken tar upp allt man kan tänka sig när det gäller lucia. Vi får höra om de äldsta myterna och historierna. Författaren dyker ner i de traditioner och olika firanden som funnits genom åren. Och det hon visar är att den tradition som många tycker att man absolut inte får rucka på. för att så har det alltid varit,  är egentligen inte ens hundra år. Förr var det till exempel vanligt att flickorna klädde ut sig till manliga figurer och pojkarna till kvinnliga. Inte skulle man vara vacker och ljushårig heller. Nej, man klädde ut sig så fult man kunde och skränade runt. Och de fina vita lusselinnena? Jo, det var för att man hade nattskjortor på sig.

Så många ord, så lite tid...

Det är tisdagkväll. Jag har jobbat kväll, kom hem vid åtta. Att jobba kväll är nog en av de saker som ibland kan kännas lite motigt. Det är inte så jobbigt så länge jag är på jobbet, då rullar det på. Men det blir väldigt lite kväll hemma. Jag hinner inte prata med H, orkar inte träna och det blir väldigt konstigt med middagen eftersom jag inte har någon rast i lämplig middagstid.
En annan sak som jag trodde att jag skulle slippa på det här jobbet är känslan av otillräcklighet. Jag tycker själv att jag gör ett bra jobb och har stor nytta av mina tidigare erfarenheter. Jag är väldigt entusiastisk och tycker att det är vansinnigt kul för det mesta. Men även i den här världen finns det människor som framhäver sig på andras bekostnad och människor som nog inte tycker att det är så kul på jobbet vilket förstås märks. Man får inte göra misstag för då får man antingen skarpa tillsägelser, eller blir hånad för att man inte fattat hur det ska gå till.
Jag tycker att det är fruktansvärt synd att det ska vara så här, och tror att det beror på samhället i stort. Man ska prestera i alla lägen, hinna mer och mer med samma eller mindre resurser. Det har också, på ett mycket konstigt sätt, blivit tillåtet att klanka på andra. Det finns liksom inget artighetsfilter längre (hos vissa förstås, inte alla). Har man "rätt" är det okej att trycka ner den som har "fel". Jag är inte förvånad över att samhället hårdnat för jag tycker att människor runt omkring mig och på sociala medier har hårdnat. Men jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt.
Näe, jag vill ha solidaritet och empati i världen! Och en liten vrå där jag kan få greja med mitt, i lugn och ro med de människor som jag älskar.

kompisar

"Vilmas riktiga kompis" av Abby Hanlon är en makalöst fantastisk historia om Vilma när hon ska börja i tvåan. Hennes storasyskon säger att hon absolut inte får ta med sig sin låtsaskompis Mary till skolan det här året. I ettan blev det väldigt rörigt när Mary var med, för hon hittade på ganska mycket bus. Och de är övertygade om att Vilma aldrig kommer att få några vänner för hon är så knasig. Hm, tänker Vilma, jag kanske ska skaffa en riktig kompis i år! Mary får stanna hemma och i skolan finns Rosabelle! Rosabelle är en prinsessa, men trots att Vilmas storasyskon inte tror på det, så är hon på riktigt. Vilma bestämmer sig omedelbart för att Rosabelle är hennes nya bästa vän. Jag fnissade högt för mig själv när jag läste för Vilma är en fantastisk personlighet med en fantastisk fantasi.

Mitt andra kompisboktips är "Amy, Aron och anden" av Ulf Stark med illustrationer av Per Gustavsson.
Amy och Aron är bästisar. De leker varje dag, väntar på att Arons pappa ska köra förbi med tåget och tuta (han är lokförare), hittar på lekar på skroten där Amys pappa jobbar och har det väldigt kul ihop. En dag i slutet på sommarlovet hittar de en liten oljekanna och i den bor en ande. Det är en osynlig, lite ledsen ande som känner sig ensam och annorlunda. De tre blir vänner och hjälper varandra när det kniper.
Båda de här böckerna passar bra för högläsning och prat. Det är så härligt med böcker där huvudpersonerna duger precis som de är, vågar vara sig själva och blir uppskattade för det!
Böckerna passar för lågstadiet.

Majdikten

Här kommer månadens dikt, tagen från diktsamlingen "Spårvagnar" av Emanuel Blume.

Den nya restaurangen

jag läste en diskret annons i GP häromdan
om en ny restaurang som hade öppnat här i stan
jag sneglade på diskberget som växte i mitt kök
och tänkte att, okej
jag kan väl göra ett besök

när jag kom till restaurangen bländades min blick
doftmarschaller fladdrade omkring mig där jag gick
upp för trappan
genom dörren
längs en matta som var röd
det doftade av rådjursstek och vin och nybakt bröd

den som är hungrig måste ju ha mat
vad spelar det då för roll vad som finns på våra fat?
även om stället kändes lite dyrt för mig
var jag alldeles för hungrig för att säga nej

jag blev visad till mitt bord av en kypare i frack
han bockade och bugade
jag stammade fram ett "tack"
kristallkronor, mahognyträ och guld vart än jag såg
menyn jag fick var tjock som en IKEA-katalog

jag bläddrade bland aperitifer
viner och desserter
tänkte "alla som går hit måste vara miljonärer"
så döm om min förvåning
det var helt otroligt, men
inget på menyn kostade mer än tjugo spänn

där fanns oxfilé och ryggbiff
där fanns kräftstjärtar med dill
där fanns laxpaté och sushi
där fanns tusen sorters sill
ingenting var dyrare än vanligt billigt ris
jag beställde, och på fem sekunder kom en servitris

den som är hungrig måste ju ha mat!
vad spelar det för roll vad som finns på våra fat?
jag kastade i mig maten, men den fastnade i min hals
jag tuggade och tuggade, men det smakade inget alls

jag sa till servitrisen
"det måste blitt nåt fel"
och beställde in en äppelpaj med glass och med kanel
sen bad jag om en pizza
servitrisen nickade varmt
men allt jag fick på tallriken, det smakade likadant!

pastasallad
vitlökssmör
en lagrad flaska gin
smaken var densamma vad än jag beställde in
jag kunde inte skilja kaviar från rostad lök
så jag reste mig och styrde stegen rakt mot deras kök

där var fullt med maskiner
överallt gick rör
som pumpade runt substanser
med en kemisk stark odör
jag bara stod och stirrade
vad kunde detta va?
då kom kyparen och servitrisen fram till mig och sa

"den som är hungrig måste ju ha mat!
vad spelar det för roll vad som finns på våra fat?
kära lilla kund, det var trevligt att du kom
men hur maten har lagats ska du inte bry dig om"

men jag krävde att få veta
"var har ni eran kock?
vad har ni gjort av spisarna och grytorna med lock?
och var har ni era råvaror?
frågade jag matt
då såg dom på varandra och så brast dom ut i skratt

"sätt dig ner och lyssna, naive lille vän
här finns inga råvaror! har du inte fattat än?
här lagar vi med stärkelse, gelatin och lecitin
sen kryddar vi med glutamat och färgar med karmin
det finns ingen fisk i fisksoppan,
i vårt bröd finns inget mjöl
inga bär i vår blåbärspaj ingen malt i vår öl
men tänk vad allt är billigt!" sa dom sen och log

jag stapplade mot dörren
för nu hade jag fått nog

den som är hungrig måste ju ha mat
och kanske är jag kräsen, vek och obstinat
men jag får kväljningar av allt det där
som finns på våra fat
man kan kalla det för mycket
man inte fan är det mat

Emanuel Blume(2015)

Etik och moral

Just nu läser jag en kurs som heter Fältstudier. Egentligen ska man auskultera på ett bibliotek, följa någon erfaren bibliotekarie i hasorna och ställa intressanta frågor. Eftersom jag råkar jobba på ett bibliotek så använder jag mig av det jag sett där,kanske räknas det som fusk, men jag hittar ju inte på i alla fall (och ingen av mina lärare läser det här hm...) I kursen ingår en intressant bok som heter "Etiken och biblioteket" av Richard Ohlsson.  Den handlar om att bibliotekarier, liksom i många andra yrken, förväntas ha en inbyggd etik och moralkänsla. Man ska ha respekt och empati. Man ska behandla alla lika och följa en etisk och moralisk kompass. Författaren menar att det inte kan förväntas av människor att allt det där bara ska finnas och att de här riktlinjerna ofta är ganska godtyckliga. Vad betyder det egentligen att ha empati och respekt? Hur ska man veta vad som är rätt i stunden när man måste göra moraliska val?
Jag håller med Richard Ohlsson, det är inte självklart att man har de "rätta" värderingarna bara för att man jobbar som bibliotekarie och exakt samma sak är det för lärare. Vi skulle behöva prata mycket mer sådant här på våra bibliotekariemöten.

Tonårstips

Jag vill tipsa om två nyutkomna ungdomsböcker som jag har läst i påsk.
Den första heter "Wink Poppy Midnight" av April Geneive Tucholke och är en sådan där härligt oförutsägbar historia där man inte vet hur det ska sluta förrän efter sista meningen.
Midnight är förhäxad av den snygga, men grymma Poppy. Poppy å sin sida utnyttjar Midnight som hon utnyttjar alla människor. Wink är ett av många syskon i en stor bohemisk familj som inte bryr sig om vad andra tänker. Hur deras liv snärjs in i varandra får man veta om man läser. Och, vem är egentligen hjälten? Vem är skurken? Vem har den stora hemligheten?

Den andra boken är "Tappa greppet" av Katarina von Bredow. Hampus är bästis med Viktoria. Han är också hopplöst kär i henne. Under en dramalektion i skolan råkar han oavsiktligt avslöja sina känslor, inte bara för Viktoria utan för alla i klassen. Efter det är inget sig likt. Vad ska han göra nu? Hur ska han vara? Hur ska Viktoria vara? Kan man låtsas som ingenting? Boken beskriver skickligt hur det känns att vara femton, kär och sådär full av känslor så att man nästan sprängs!

Aprildikt

Här får ni min aprildikt, från en sprillans ny diktsamling av Jonas Modig.

Inslag, ofrånkomligen: musiken
som passerar in i sömnen
in mot gränserna som blåser ut den,
som blåser över den, ger den en roll,
den obestämda uppgiften att färdas
till nästa stadium, till utplåningen
där REM-sömnen kan sluka orgelbruset.
Musiken som sopar in
en ändlös natt, dess långa väntan.

Ur: Mellan öarna i de långa sunden
Av Jonas Modig, 2017