Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 13 april 2013

Äkta aprilväder minsann

Det är verkligen äkta aprilväder idag! Jag känner mig nästan lite upprymd över det gråa, snöblasket som vräker ner utanför fönstret. Så här ska det vara så här års. Isen som ligger fläckvis kvar på gatorna kommer att försvinna i ett huj med den blöta snön ovanpå. Jag har fått näst intill förgrymmade blickar från vissa håll i veckan då folk beklagat sig över den hemska kylan (ungefär nollgradigt, kanske ett par minus) när jag sagt att så här SKA det vara i april. Eftersom jag grottat ner mig i en mycket svår "vi håller på att förstöra världen-mitt barn kommer inte att få njuta av en hälsosam värld-depression" så är alla tecken på att det inte är global uppvärmning just i år en  välkommen känsla.
Ett annat miljöproblem som upptar mycket av mina tankar just nu är plast. Läste häromveckan om hur mycket plastpartiklar som kommer ut i miljön varje gång vi tvättar ett fleeceplagg. Vi har en hel del fleece, men det ska vi sluta med nu. Läs mer här: dn om fleecetröjors skadliga inverkan

söndag 7 april 2013

Lättsam romantik och söndagsångest

Efter en ganska lugn och skön helg laddar vi nu inför veckan. Söndagsångesten ligger på lur. Det finns inget mer plågsamt än en måndag efter lång ledighet. H stötte på en dagiskompis på stan igår och plötsligt tyckte han att det kändes ganska okej med dagis igen, tack och lov. Fast jag vet att det inte kommer att vara populärt när klockan ringer tio över sex imorgon bitti. När han ligger där och muttrar med täcket över huvudet har jag inga som helst problem att se honom framför mig när han kommer att vara sisådär 15 år. När jag var fyra vaknade jag alltid pigg som en lärka, så den där genen har han inte fått från mig, minsann.

Efter Isabel Allende har jag kopplat av med  en riktig myshistoria, en sådan där varm och skön bok som får en att bli varm och glad inombords. Inga olösliga problem eller obehag trots livskriser och existensiella livsfrågor. "Hundar, hus och hjärtats längtan" av Lucy Dillon var exakt vad jag behövde den här helgen. Juliet är 31 år och änka. Hennes man Ben har dött i en oväntad hjärtattack och nu vill Juliet helst sitta i sin pösiga röda soffa och titta på tv hela dagarna med sin hund Minton. Diane, Juliets mamma, tänker dock inte låta henne bli kvar där i soffan utan lyckas lura ut henne på hundpromenader med sin egen och andras hundar. Det ena ger det andra och med hjälp av familjens list får Juliet livet tillbaka.
Louise, Juliets syster, som verkar ha det perfekta livet visar sig inte heller må så bra och håller också på att hamna i en svår livskris.

torsdag 4 april 2013

En hel vecka har gått. Vi har åkt skidor, pimplat, åkt skoter, ätit god mat och haft födelsedagskalas. Vädret har varit strålande hela veckan så vi har knappt varit inomhus. Igår gav sig grabbarna på den stora träkojan nere vid sjön som olika barn snickrat på i flera år. De hamrade, sågade och spikade i timmar. När de ätit middag var de bara tvungna att spika lite till. Det skulle inte förvåna mig om de drömt om kojan i natt.

Själv har jag varit på slavplantagen på Saint Domingue (nuvarande Haiti). Där hittade jag slavflicka Zarité som vid nio års ålder såldes till den rike jordägaren. Hon var en stark person som, trots att hon ständigt blev utnyttjad och behandlad som ett arbetsdjur man lätt kan byta ut, inte krossades. När det blev slavuppror räddade hon sin husbonde och familj och flydde till det som senare blev New Orleans. Isabel Allende är fantastisk på att beskriva smaker, lukter, känslor och människors relationer så att det känns som om man är där. Jag har läst alla hennes böcker eftersom hon får alla sina berättelser att bli rika skrönor. Man kliver in i hennes värld och kliver ut på andra sidan, lite förvirrad för att man glömt var man är. I andra recensioner har jag läst att hennes berättarstil är typisk sydamerikansk; tja, kanske?


fredag 29 mars 2013

Bodil Malmsten



Äntligen är vi på påsklov, mitt i den jämtländska solen och snön. När vi satte oss på tåget imorse var det dis, grått och grinigt. Tack och lov var våra sinnen desto soligare. H tog på sig sin nya knalloranga keps (påskpresent från farmor), klarröda täckjacka och ceriserosa fingervantar och skuttade mot tågstationen. En sådan här härlig dag måste man klä sig i det finaste man har! Ju längre norrut vi kom desto soligare blev det i alla fall. Det goda humöret behövdes för våra platser var dubbelbokade, precis som i julas. Hur svårt ska det vara för SJ:s datasystem att lyckas? Konduktörerna var i alla fall oerhört trevliga och trollade snabbt fram tre platser åt oss så vi hann inte ens hetsa upp oss.
 Imorgon är det en stor dag, H fyller fyra år! Det var lite svårt att somna ikväll när han tänkte på morgondagen. Jag tänker mest på att få sitta i en snödriva med solen i ansiktet och andas, men det ska väl också gå att pressa in mellan paket och chokladtårta.

I veckan har jag läst Bodil Malmstens bok om att skriva; "Så gör jag". Jag gillar Bodil Malmsten. Att läsa hennes böcker är som att lyssna på någon jag känner väl, av någon anledning. Jag har alltid tänkt att om min faster skrev böcker skulle de vara som Malmstens, kanske är det därför jag inbillar mig att det är hemvant. Efter att ha läst diverse handböcker i att skriva så är det här en favorit, mest för att Bodil Malmsten på flera ställen skriver att: Så här gör jag. Gör inte så. Jag gillar att få tips med uppmaningen att ändå strunta i andra och göra som jag vill. Det bästa tipset för mig i boken är annars att inte vara självkritisk utan bara skriva. Det kritiska stadiet när man får vända ut och in på varje kommatecken kommer tids nog i alla fall. Jag hinner aldrig skriva mer än en halv sida innan jag ger upp för att jag tycker det är så uselt. Ska kanske sluta med det.

måndag 25 mars 2013

Stål

Veckan har varit förskräcklig. Både H och hans pappa har haft hög feber hela veckan. Jag har inte haft feber utan bara känt mig allmänt risig. Det blev två dagars vab för mig, plus att det var öppet hus-vecka i skolan mitt i alltihop. Det blev inte mycket av någonting kan man säga...


Enda fördelen med att vara hemma i två dagar var att jag faktiskt fick rätt mycket tid att läsa eftersom sjuklingen sov middag en del. "Stål" av Silvia Avallone grep mig djupt. Precis som den person som kommenterade mitt förra inlägg kände det så blev jag upprörd! Min bild av Italien har också varit vacker natur, god mat och goda viner. Lite misstänksam har man blivit av att läsa  och höra om Berlusconis framfart men jag lärde mig ändå väldigt mycket av att läsa boken. Den förmedlar en hopplöshet som grott fast i människornas inre. Anna och Francesca är två trettonåriga flickor som växer upp i den nedslitna och hopplösa staden, i skuggan av det stora stålverket. De är prinsessor i sin egen värld, men vet mycket väl vad som väntar i livet. Trots att de drömmer om att slå sig fria och resa bort så är det ändå inte som att de tror att det skulle gå. Annas mamma kämpar mot orättvisor. Hon är en få som läser tidningar, delat ut flygblad och försöker påverka sitt och andras liv men trots detta är också hon fast i sin fattiga, erbarmeliga vardag. Annas storebror, snygg, halvkriminell och alla tjejers drömkille, skulle aldrig drömma om att rösta eller bry sig om något annat än sitt eget liv. Francesca lever i en trasig familj med en våldsam far och en mor som helt gett upp.
Detta är en bok att beröras av och lära sig saker.Jag rekomenderar den starkt!



Jag har hakat på novelltrenden. Shoppade loss på Drottninggatans Bokhandel häromsistens och kom hem med fyra spännande nordiska noveller (förlaget Novellix). En av dem har jag läst; "Kyssen" av Merethe Lindström. Det handlar om katter, minnet av den första kyssen och sorgliga livsöden. Läsvärd och lagom lång för en kortare bussresa!


måndag 18 mars 2013

Stål

Efter en mysig helg med övernattning hos kusinerna så har H ärvt deras feber och ligger nu på soffan, snörvlar och huttrar och tittar på Nicke Nyfiken...Jag som avslutade veckan med föräldradag börjar nu den nya veckan med vab. Det är väl straffet för att jag kaxigt sa till en kollega förra veckan att vi minsann är immuna i år mot alla virus och baciller.

Jag har börjat läsa en bok som nog kommer att ge mig en del ont i magen..."Stål" av den italienska debutanten Silvia Avallone, handlar om de två trettonåriga tjejerna Anna och Francesca som bor i den slitna kuststaden Piombino. De är precis på väg att lämna barndomen och kliva in i den bistra vuxenvärlden. Deras kroppar håller på att förändras och de utnyttjar sitt utseende till att bli bekräftade. Efter att ha kommit några kapitel in i boken så är det misär, missbruk, våld och elände. Det är lång ifrån det turistvänliga Italien jag sett tidigare. Det är obehagligt och mycket bra skrivet. Jag har svårt att sluta läsa.

söndag 17 mars 2013



Vi har fått en ny bokkompis...Under helgen har vi läst "Dagspöket" av Jujja Wieslander. Favorithistorien är när dagspöket kommer in på ett badhus, hänger upp sig i ett klädskåp och en simhoppare tar fel och tror att han är ett par badbyxor. Simhopparen går med stolta steg in i simhallen för att hoppa i en tävling, klättrar upp på trampolinen, men aj då! Dagspöket tycker INTE om att bli blöt. Dessutom tycker han att det är alldeles för högt. Första gången simhopparen tar språnget klamrar sig dagspöket fast i trampolinen så att det ser ut som att badbyxorna fastnat. Andra gången mannen hoppar så hoppar spöket åt andra hållet så att simhopparen landar i bassängen naken... Knasigare och roligare än så kan det knappast bli!