En hel vecka har gått. Vi har åkt skidor, pimplat, åkt skoter, ätit god mat och haft födelsedagskalas. Vädret har varit strålande hela veckan så vi har knappt varit inomhus. Igår gav sig grabbarna på den stora träkojan nere vid sjön som olika barn snickrat på i flera år. De hamrade, sågade och spikade i timmar. När de ätit middag var de bara tvungna att spika lite till. Det skulle inte förvåna mig om de drömt om kojan i natt.

Själv har jag varit på slavplantagen på Saint Domingue (nuvarande Haiti). Där hittade jag slavflicka Zarité som vid nio års ålder såldes till den rike jordägaren. Hon var en stark person som, trots att hon ständigt blev utnyttjad och behandlad som ett arbetsdjur man lätt kan byta ut, inte krossades. När det blev slavuppror räddade hon sin husbonde och familj och flydde till det som senare blev New Orleans. Isabel Allende är fantastisk på att beskriva smaker, lukter, känslor och människors relationer så att det känns som om man är där. Jag har läst alla hennes böcker eftersom hon får alla sina berättelser att bli rika skrönor. Man kliver in i hennes värld och kliver ut på andra sidan, lite förvirrad för att man glömt var man är. I andra recensioner har jag läst att hennes berättarstil är typisk sydamerikansk; tja, kanske?