Så har vi fredag och vad passar då bättre än en riktigt dekadent dikt av Carl Michael Bellman. Höll på att skriva att det blir en uppvärmning inför helgen men där tog jag i lite i överkant.
N:0 24. Krogen
Bort vid en grind uti en skog
Ett litet gammalt Tempel stog,
Dit varje man med längtan drog;
Det hade två fenster,
Och dörren till vänster,
Och hette Krog.
Ett Tempel utan torn gunås!
En gammal dörr förutan lås;
Ej minsta bok där kunde fås;
Församlingen surra,
Och Psalmen var Hurra,
Och Koret, Bås.
En syndare där i sin nöd,
Ej nånsin bad om dagligt bröd,
Ej heller om sin sälla död;
I skjortan stod Prästen,
På tröskeln låg Gästen,
Så rosenröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar