Ljudböcker jag tror att jag missat att redovisa och lite annat pjonk...

 "Kameleonten" av Jonas Moström

"Den omänsklige" av Jonas Moström                                                                                  

Veckan har gått snabbt och utan att man fattar det så är det lördag igen. Regnet smattrar mot taket och jag är glad att det är regn och inte den snö som nyheterna utlovade igår.

Vi åkte bokbuss igår och jag träffade en fantastisk liten pojke som blev fullständigt överlycklig när han hittade vårt förråd med Babblarna-böcker. Han kunde inte ha varit mer än två år, kunde inte prata rent men kunde verkligen prata och det visade sig att han kunde alla Babblarna-böcker utantill. Så under en halvtimme, eftersom han var det enda barnet just då, så "läste" han böckerna för mig, med stor inlevelse. Och jag kände mig på extremt bra humör efteråt. Inget är härligare än de där mötena med barn som älskar böcker

Så min läsning...

Jag har ju en speciell kärlek till Isabel Allendes böcker, något som väcktes för mycket länge sedan när jag läste "Andarnas hus". Med åren har jag läst det mesta hon skrivit och under ett antal år så köpte jag böckerna för att jag verkligen ville äga dem. Nu har det gått över eftersom jag inte riktigt vet var i bokhyllan jag ska klämma in dem och jag har dessutom insett att jag förmodligen inte kommer att läsa om dem. Isabel Allende är en mycket produktiv författare och vissa böcker är fantastiska, som till exempel "Andarnas hus" och "Den japanske älskaren", andra är bra men inte på något sätt uppseendeväckande. "Violeta" är bra men inte fantastisk. Violeta är hundra år, ska snart dö och skriver brev till sitt barnbarn där hon berättar om sitt liv och därigenom den värld hon levt i. Som vanligt beskriver Isabel Allende politiska skeenden och hårda levnadsvillkor. Berättelsen innehåller diktaturer, droger, lite övernaturligt och spännande och starka karaktärer. Allende är aldrig nostalgisk utan hon beskriver livet som det är, med toppar och dalar. 

"Mrs Shepherds mysterium" av Julia Chapman är en mysdeckare i ordets rätta bemärkelse.

Det är den andra delen i serien "Döden i Yorkshire" och den innehåller alla klassiska detaljer som får en att läsa med en varm känsla inombords. Det är lockande miljöbeskrivningar, lite kärlek, starka vänskaper, roliga och charmiga djur samt mystiska dödsfall där man vet att detektiven kommer att räkna ut vem som är mördaren på slutet. 

Precis som i första boken så är det ett antal personer som är i farozoonen och riskerar att mista livet. I den första delen så var det olika personer som deltagit i byns datingevent, denna gång är det de något skruttiga personerna på ortens äldreboende. För mig som åker runt till ett antal äldreboenden med bokbussen så förvånas jag över hur pigga de ändå är. Jag hoppas att det finns sådana boenden i verkligheten...