Tänk att den där extralilla skottdagen fick februari att bli så oändligt lång! Trodde aldrig vi skulle komma till mars.
Nåja, vi har haft ett bra och festligt sportlov, födelsedagsfirande i flera dagar, ljuvlig vårvinterdag på lördagen och allmänt mysigt.
Jag har läst många böcker och stickat sockor.
Det verkar smått omöjligt för mig att komma ur jul- och vinterträsket i bokvärlden i år, men jag har i alla fall inga fler julböcker på lut just nu...
Häromkvällen när jag stod och väntade på bussen så började jag studera den gigantiska flocken med kajor som skränade omkring på kvällshimlen. Först såg jag bara ett stort moln av fåglar och jag tänkte för mig själv att det påminde mycket om ett sillstim. Men, så såg jag plötsligt en kaja som obstinat och kaxigt envisades med att flyga mot strömmen, krocka med de andra på pin tjiv och muckade sig i största allmänhet. Typiskt, ska det finnas kajor med umgängesproblem också suckade jag. Jag vet ju att skator och kråkor kan bete sig synnerligt omoget, lite som stökiga högstadieelever. Efter att ha studerat fågelflocken ytterligare en stund insåg jag att de inte alls flög som en enda stor flock (eller...jo det gjorde de på ett vis men) utan två och två. När de satte sig i ett träd så satte sig de olika paren tillsammans och bytte en fågel gren så följde den andre efter.
Bussen kom och jag var tvungen att motvilligt avsluta min studie. Men det var väldigt intressant och nu behöver jag lära mig mer om kajor! Och min teori om den bråkiga kajan är att den helt enkelt försökte hitta en partner. Alla som varit på krogen sent en lördagskväll vet att det alltid finns någon överförfriskad som desperat vill hitta en partner att gå hem med men inte har förstått hur man gör för att locka till sig någon utan i stället lyckas reta upp alla i sin närhet.
Böckerna jag läst kommer här... Precis som förra gången så kommer jag inte att skriva så mycket om varje bok.
"Julmys på Wishing Wood" av Holly Martin är tredje delen i feelgood-serien om bröderna som byggt en stugby med trädkojor. Jag var inte lika entusiastisk efter den här som efter de två första även om jag gillade denna också. Serien får mig att drömma om att bo i ett trädhus. Har för mig att jag för åratal sedan såg något reseprogram där de visade att det faktiskt finns på riktigt.
"Snöfall över Paris" är del två i serien om Sophia som ärver en restaurant i Paris av sin mormor och flyttar dit. Karolina Schutzer (läs tyskt u) heter författaren. Har inte riktigt fastnat för den här serien om jag ska vara helt ärlig.
"I en sal på lasarettet" av Björn Wiman ska vi ha som bokcirkelbok om ett par veckor på jobbet. Det finns väldigt mycket att säga om boken och det kan vara så att den egentligen förtjänar ett eget blogginlägg. Vi får se om jag tar mig i kragen och gör ett sådant. För mig blev den en viktig pusselbit av min bild av Sveriges historia och den har fått mig att tänka mycket på allt det som påverkat samhället och det svenska folket. Wiman lyckas knyta ihop det så att jag plötsligt förstår flera olika företeelser; rasbiologin på 30-talet, behandlingen av barn och unga genom historien, Coronapandemin och mycket mer. Som sagt, kanske skriver jag mer om det här lite senare.
Som av en händelse har jag läst en ungdomsbok som nuddar vid samma tema fast utifrån en helt annan vinkel.
Moa Backe Åstofts debutbok "Himlabrand" handlar om Ànte en sextonårig same som bor i en liten by. Han älskar sitt liv, miljön, kulturen och renarna och kan inte tänka sig något annat. Men, han är otroligt kär i sin kompis Erik. Han vet ingen annan same som är homosexuell och folk runt omkring honom uttrycker bara fördomar och hatiska kommentarer om "bögar" om ämnet överhuvudtaget skulle komma upp. Ànte känner att han måste göra ett omöjligt val; försöka dölja sina känslor eller ge upp hela sin värld. Erik har en flickvän, Julia, men ger samtidigt dubbla budskap som får Ànte att bli totalt förvirrad.
Boken tar upp det här med rasbiologi också, som ett litet sidospår men man förstår ändå att det här med att tillhöra en minoritet kan göra människor sköra och osäkra och att de därmed, som det så ofta blir, håller extra hårt på det som känns viktigt och sant.
Så Ànte frågar sig om det överhudtaget finns homosexuella samer, förutom honom själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar