Äntligen är det lördag igen. 

Jag var så trött igår att jag nästan sluddrade, redan när jag kom till jobbet och inte blev det bättre under dagen. Det var som att hela veckans vedermödor ramlade över mig. 

Påsklovet som hägrar nästa vecka kommer att bli ljuvligt. Att få sitta i en snöhög, förhoppningsvis med snö som droppar från träden, vårfåglar som kvirrar och fladdrar och sol. Även om det blir svinkallt eller jämngrått och snöoväder så kommer påskkänslan att få det att kännas vilsamt. Påsken vinner över julen, så är det bara.

På påskafton, om exakt en vecka, firar vi 15-årskalas. Tänk att man är förälder till en femtonåring. Lite svindlar det allt när man tänker på det. 

Idag ska jag ut i trädgården och gräva ner en bokashihink, om det inte är för hårt i backen, grädda våfflor eftersom det är våffeldagen  på  måndag och vila upp mig. T och P ska eventuellt roa sig med att gå på öl och whiskeymässa i eftermiddag. T fick det i present förra året av min syster och svåger och de hade så trevligt att de tänker gå även i år. Tyvärr är svågern inte hemma så han kan inte följa med.

 

Ungdomsboken "Jag vill inte möta världen i tårar" av Sara Wikman handlar om 14-åriga Sanna som bor i Kramfors. Det är 90-tal och livet handlar väldigt mycket om killar, att passa in och inte framstå som fjortis. Bästa kompisen Marie är den som styr och är väl inte alltid den bästa vännen. Sanna är kär i den äldre Johnny som är den snällaste och snyggaste killen, men som också håller på med droger och är lite opålitlig. 

Sanna och hennes syskon älskar sin farbror Ted men han håller också på med droger och är familjens stora bekymmer.

Så dyker Rebecka upp. Sanna kan inte motstå henne och de blir bästa vänner. Men mer och mer känns det som att det är mer än vänskap. Kan man vara kär i en tjej? Kan man vara kär i både en kille och en tjej samtidigt? Och vad skulle Rebecka säga om hon visste hur Sanna känner det?

Även om jag själv levde ett helt annat tonårsliv på 90-talet så finns det förstås en viss igenkänning. Den där osäkerheten och oron för att inte platsa... En annan sak som jag hoppas har förändrats sedan dess är det där att killar hade så många rättigheter och att så fort en tjej gjorde "fel" så blev hon anklagad. Så många gånger tjejer blev dömda, av både killar och tjejer, när de gjorde saker i närheten av sådant som killar gjorde hela tiden. Exempel på det jag menar är tjejer som hade sex, drack, eller bara tog plats.

  

"Munkavle" av Sofie Sarenbrandt är en upprörande och sorglig historia om just det här med skuld och skam. Som åttaåring började en tid av sexuella övergrepp av en äldre man i hennes närhet. Övergreppen fortsatte tills hon var tretton och det förstörde i stort sett hennes liv. Hon vågade aldrig berätta för någon och föräldrarna kunde aldrig förstå varför hon var deprimerad, hade ätstörningar och mådde dåligt under hela sin barndom och tonårstid. 

När hon som vuxen äntligen vågade be om hjälp, i desperation efter att ha planerat att ta självmord, så fick hon inte den hjälp hon behövde från vården och myndigheter. Tack och lov så trodde familjen på henne och försökte stötta henne även om de på många sätt var handfallna och inte visste hur de skulle hjälpa henne.

Efter att Sofie berättat sin historia i radioprogrammet "Sommar" så fick hon mängder av svar och brev från människor som tackade henne för att hon hjälp dem att sätta ord på sina egna erfarenheter.

Jag blir alltid så upprörd när jag läser eller hör om sådana här historier då det fortfarande inte är självklart att offret får den hjälp och bekräftelse hen behöver.

Sista boken idag skulle behöva ett helt eget blogginlägg egentligen. Det kan vara den viktigaste boken jag har läst på väldigt länge. Det jobbiga med den är att en hel del åsikter som författaren Björn Ferry har krockar så hårdhänt med mina egna. Det bästa är att en hel del åsikter krockar hårdhänt med mina egna. "Hur fan ska vi ha det" är den före detta skidskytten Björn Ferrys dagbog ubder 2022 och 2023.

Varför krockar hans tankar och åsikter med mina? Han och frun, armbryterskan Heidi, bor i Storuman med sina barn, lever nära naturen och intresserar sig mycket för hållbarhet och miljö. De flyger inte, försöker undvika kött som inte är miljövänligt och engagerar sig i hållbart skogsbruk. Samtidigt så ifrågasätter Björn Ferry miljörörelsen, han lyssnar ordagrant på vad politikerna säger och röstar därmed på en SD-politiker i kommunvalet. Han tycker Patrik Sjöberg gör ett bra jobb när han söker upp en pedofil med sitt Dumpenprojekt  och han köper inte helt tanken på det här med naturskogar och att låta skogen sköta sig själv.

Jag himlade med ögonen mer än en gång när jag fick ingående beskrivningar av middagar, Heidis och Björns sexliv och annat väldigt vardagsrelaterat som kändes som för mycket information. Samtidigt så är det ju det som är intressant med dagböcker, att få tjuvkika in i en annan människas huvud.

Björn Ferry verkar också vara en oerhört intensiv person. Han tvekar inte att ta kontakt med människor som kan ge honom svar på olika frågor. Jag kan tänka mig att det finns de som hukar och smyger åt ett annat håll när han kommer ångande och vill diskutera. Fast, det kanske säger mer om mig än honom.

Så varför är den här boken så viktig?

Den fyller ett hål i litteraturen och debatten, ett inlägg som jag saknat och inte funnit någon annanstans. I vår svartvita och polariserade värld så behöver vi möta åsikter som inte passar in i vår egen världsbild. Vi behöver få nya vinklar och kunna möta dem som tycker annorlunda än vi. Björn Ferry har en mycket viktig poäng i sitt resonemang när han skriver att vi måste hitta sätt att leva där det är värt att göra en omställning. Världen kommer aldrig att förändras så totalt att alla kommer att göra "rätt" . Vi måste ha förståelse för att även de som tycker annorlunda kan ha poänger och det gäller båda sidor. 

Jag kommer att tänka länge på den här boken och hoppas på att hitta fler, liknade böcker. När jag läste så insåg jag att det här är exakt det jag behöver. Jag jobbar också stenhårt på att få min far och andra i min närhet att läsa för jag vill diskutera det här!