Så har vi då tagit oss upp för den gigantiska uppförsbacken som kallas januari. Trodde aldrig det skulle ske. Sedan hann jag inte mer än pusta ut av lättnad, mjälthugget och flåsandet av utmattning började lägga sig, så insåg jag att det är skottår i år! Så februari är också lite längre än vanligt. Men där i slutet av månaden är det ändå sportlov så det ska väl gå an. 

Mitt stackars barn har varit hemma i en vecka med en rejäl förkylning. Så i onsdags laddade han för att  återvända till skolan på torsdagen och vi kände oss alla glada över att han var pigg igen.

På natten mot torsdagen vaknar vi av att han står i vårt sovrum och säger att han kräkts...

I nästan ett dygn kunde han inte stå upp utan att må extremt illa. Det var väldigt, väldigt synd om honom.

Igår vände det som tur var och han kunde äta lite, men var förstås extremt trött och matt som man ju blir efter magsjuka. Nu hoppas vi innerligt att jag och T inte blir smittade. Underligt är det att H blev sjuk med tanke på att han legat hemma och inte träffat någon på en vecka.

I mangaboken "Mitt liv i Japan Från Kyoto till Okinawa" tar Åsa Ekström med oss till olika spännande ställen i Japan. Det är som en resedagbok i mangaform. Jag blir så galet sugen på att resa till Japan! Åsa är mycket bra på att förmedla sin kärlek till landet, kulturen och människorna.