Det bästa med en stressig period, som december ju är, att man hela tiden kan bocka av saker vilket gör att man känner att man rör sig framåt. 

Födelsedagsfesten är gjord, skolbibliotekariemötet, författarbesöket och en av två jobblördagar likaså. 

Igår åkte vi till landet och begravde vår lille pälsörade vän. Det var sorgligt men också lite skönt, ytterligare en sak avklarad även om det inte fanns i kalendern för en månad sedan.

Veronica Henrys senaste bok "30 dagar i Paris" handlar om Juliet som vid 50 års ålder är nyskild, har utflugna barn och behöver fundera över vad hon ska göra med resten av sitt liv. 

Hon är fortfarande god vän med exmannen Stuart men det var just det som fick dem att skiljas, de är bara vänner. 

Som 20-åring for Juliet till Paris som AuPair. Det blev både hennes bästa och värsta upplevelse och nu bestämmer hon sig för att resa dit igen för att göra upp med sina upplevelser. Hon ska skriva en bok, kanske bara för sig själv, hon vet inte, men genom att vara där i 30 dagar, se platserna igen och kanske möta människorna från det förflutna så tänker hon att hon kanske kan gå vidare.

Boken är en ren kärleksförklaring till Paris och Frankrike. Jag blir fruktansvärt sugen på att åka dit. Men det handlar förstås, som alltid i Veronica Henrys böcker, om att närstudera sitt liv och rätta till de saker som man inte trivs med. Jag tyckte om den som jag brukar göra med hennes böcker. Även om man inte alltid är i behov av att göra lika drastiska förändringar i livet som hennes karaktärer så skadar det ju inte att fundera på hur man vill att livet ska levas. 

 

Eftersom jag tyckte om Åsa Ekströms mangaböcker om att vara mangatecknare i Japan så har jag lånat och läst tre av hennes andra mangaböcker. "Sayonara september" är lite inne på samma tema som de första jag läste. Det handlar om Alex som börjar på en tecknarskola och bor i kollektiv. Hon har dock ett mörkt förflutet som påverkar hennes liv och gör att hon har svårt att gå vidare. Den första "Sayonara september perfect edition" visade sig vara en nyutgåva så när jag satte igång med den andra så kände jag igen historien. Det hade jag nog fattat om jag läst lite mer noggrant på baksidan. Men jag har ändå läst den eftersom en del saker är borttaget från den nya. Nu har jag tredje delen kvar, den ligger på nattduksbordet och det blir intressant och se om jag känner igen den också?