Så är det lördagsförmiddag igen. Solen skiner, årets första humla surrade omkring igår eftermiddag och jag har joggat idag längs en cykelväg bitvis täckt med vitsippor och blåsippor. Till veckan blir det kallare igen så det gäller att passa på att njuta. 

Natten mot igår blev min cykel stulen, på vår uppfart. Så jäkla surt! Så idag får det bli promenad till biblioteket där en bok väntar på att hämtas.

I eftermiddag ska vi på konsert och lyssna på yngsta kusinens musikaluppvisning och sedan kommer en svåger och grillar vår middag. Han är så bra på det att vi mycket sällan grillar själva numera.

Igår hade jag en riktigt riktigt bra dag på jobbet! Det känns lite sorgligt att skriva det men oftast tycker jag att det är väldigt skönt att vara ensam på mitt bibliotek. Ju äldre jag blir desto mindre tålamod har jag med kollegor av någon anledning. Men igår var bokbussen inställd eftersom chauffören var sjuk och jag var på huvudbiblioteket, pysslade med sådant man annars inte hinner med, fikade på båda fikarasterna och pratade böcker med en av jobbarkompisarna som är lika läsmanisk som jag.  I fikarummet var det otroligt flamsigt och jag skrattade så att jag blev aningens tårögd. När jag åkte hem tänkte jag att jag ändå tycker väldigt mycket om de flesta i kollegiet och jag kände mig varm inombords. Faktiskt så kommer jag inte ihåg när jag kände så sist.

"Andra kvinnors liv" är Jojo Moyes senaste alster. När jag började läsa kändes det som om jag läst den förut men så kan det ju inte vara eftersom den är ny. Däremot funderar jag på om hon kan ha skrivit något novell på samma tema? Eller så inbillar jag mig, kanske mest troligt.

Nisha är en extremt stroppig och nedlåtande överklasskvinna, gift sedan 18 år med en man som under läsningen flera gånger fick mig att tänka på Donald Trump (ni förstår typen...)

Sam är gift med Phil som lider av depression, har en chef som gör allt i sin makt för att trycka ner och förminska henne och eftersom Phil är arbetslös så hänger hela ekonomin och allt annat på Sam.

En dag på gymmet så råkar Nisha och Sam förväxla sin väskor och det blir gruskornet som får hela jordskredet att rasa.

En otroligt komplicerad händelsekedja sätts igång och de båda kvinnorna kämpar bildligt talat för sina liv.

Som alltid när Moyes har skrivit så är det bra och hon lyckas göra både en sorglig, allvarlig, hoppfull och mysig bok, allt på samma gång.

 

På mitt nattduksbord ligger också "Sticka sockar och vantar" av Nina Granlund Saether. I den finns ett par knästrumpor som jag är väldigt sugen på att sticka. Får se om det blir av innan boken ska tillbaka...