Idag var det ingen bra dag med ettorna. Två killar slogs om en bok, den ena fick bokhörnet i pannan och grät väldigt högt och energiskt och väldigt länge. Händelsen fick flera andra att bli som surriga flugor och en började nästan sympatigråta. Ettorna har som viktigaste uppgift att hitta en bänkbok med lagom mycket text när de är här. Vissa veckor lyckas de ganska bra men vissa veckor är det helt omöjligt. Då vill de bara låna Robloxböcker, Minecraftböcker och "den läskigaste bok du har, med mycket blod och död!"

Behöver jag nämna att det inte direkt vimlar av läskiga död- och blodböcker i Börja läsa-hyllan?

Jag känner med den stackars fritidspedagogen som faktiskt fick ett smärre utbrott. Hon följer med barnen medan klassläraren stannar med en grupp i klassrummet och det kan inte vara lätt alla gånger. Det ska också sägas att när eleverna väl hittat sin bänkbok så får de låna annat men det är det där med prioriteringarna som inte alltid sammanstrålar hos lärarna och eleverna. Jag suckade så högt att städerskan som just råkade komma in när sista barnet gått undrade om det var en jobbig dag?

Just den här årskursen har ett gäng pojkar som är aningens speciella och hetsiga vilket förstås påverkar de andra.

Håhåjaja, ny chans om två veckor!

Eben Alexander är neurokirurg i North Carolina. 2008 blev han sjuk och hamnade i koma i en hel vecka. Alla var övertygade om att han skulle dö. Som läkare visste han att nära döden-upplevelser inte existerar utan är saker som händer i hjärnan på grund av olika kemiska processer. Men när han själv vaknade upp ur koman, mirakulöst, hade han varit med om mycket speciella saker. I boken "Till himlen och tillbaka" berättar han om allt det här. Han går också igenom de medicinska förklaringarna till varför upplevelserna inte går att förklara vetenskapligt och medicinskt.

Boken får onekligen lite mer tyngd just av att han gör just det och det är intressant läsning.