För drygt två år sedan hade vi besök på biblioteket av äventyraren Johanna Davidsson. Hon är den första svenska kvinnan som åkt skidor helt ensam till Sydpolen. Det tog henne 38 dagar, 23 timmar och fem minuter. Efter några dagars vila åkte hon sedan tillbaka, fast då kunde hon använda kite en stor del av turen så det gick snabbare.
Nu, två år efter hennes fascinerande berättelse den där kvällen på biblioteket, så har jag äntligen läst hennes bok "Solo sister Vägen till Sydpolen" där hon berättar om alla förberedelser och själva färden. Vi får höra andra äventyrares historier, fakta om olika expeditioner och annat smått och gott. Nu är jag ju inte den som ens skulle tänka tanken på att göra en sådan här grej men det är väldigt spännande att läsa om någon som gjort det. Johanna Davidsson får det dessutom att låta roligt och även om det är en extremt jobbig erfarenhet så får hon det ändå att låta rätt lustfyllt. Jag fylls av ungefär samma känsla som när jag ser Lars Monsen på tv, ni vet han som lufsar runt i skog och mark, fiskar, läser kartor och överlever, ibland har han åkt efter slädhundar också.
Men jag börjar trots allt tänka djärva tankar, kanske skulle man börja träna igen...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar