Igår på bokbussen såg vi tre stora älgar på en åker, åtminstone två av dem var tjurar med rejäla horn. Jag har inte sett en älg på ett par år, vad jag kan erinra mig. Det sägs att älgstammen är liten just nu och kanske är det förklaringen till varför det var så länge sedan sist. Fina var de i alla fall och skönt att de var på ett visst avstånd och inte i närheten av bussen. För ett par veckor sedan hoppade tre hjortar över vägen, den sista var bara någon decimeter från att bli påkörd. Nu vill min busschaufför verkligen inte erkänna det utan påstod att hon hade total kontroll över situationen och att vi inte var i närheten av att köra på någon hjort, men jag är inte riktigt övertygad om det. Nåja, djurlivet och kuskandet runt i små byar är en stor del av tjusningen med bokbuss.

 

Gulligaste händelsen på gårdagens tur var den lilla pojken, kanske fyra år, som blev jätteglad när vi kom för  han trodde att vi skulle ta med barnen och personalen på semester, kanske till stranden? 

Ja, tänk om bokbussen plockade upp folk och tog med dem till stranden. Det låter härligt, och lite som en bra bok!

Min plan för lördagen är en knappexkursion. Jag har stickat en mönstrad yllekofta (den heter Majsan för den som har koll på stickvärlden) och nu behöver den knappar. Det verkar som att det kanske bara finns en riktig knappaffär i Uppsala. Koftan är min första steakade, det vill säga uppklippta, kofta och det gick sådär. Jag borde ha haft fler mittenstickade maskor för att kunna klippa upp på ett säkert sätt och det var med andan i halsen som jag gjorde det. Just då såg det bra ut men sedan blötte jag koftan och skulle sträcka ut den och då gick tre, fyra maskor upp på ett ställe. Så nu måste jag se om jag kan rädda den. Det borde gå. Nästa gång jag gör den här typen av stickning ska jag ha minst två mittenmaskor till för säkerhets skull.

Philippa Gregory har kommit med en ny bok häromsistens vilket också har påmint mig och andra om hennes tidigare böcker. Jag har inte hunnit läsa hennes senaste utan i stället plöjt "Jungfruns älskare".

Starten på historien är 1558 när Elizabeth 1 blir drottning. Vid hennes sida finner man ständigt den tjusige adelsmannen Robert Dudley. Han är fast besluten att få ut det mesta av hovlivet och vänskapen med Elizabeth (som snabbt blir mycket mer än vänskap) efter några svåra år där  han bland annat satt i Towern.

Att han är gift med den tillbakadragna och ödmjuka Amy bortser han glatt ifrån. Som vanligt i Gregorys böcker är det dramatiskt vid hovet, fullt av lögner, ränkspel och taktik. Mitt förhållande till de här böckerna är lite samma som förhållandet till Herman Lindqvists böcker. Spännande berättelser med historisk grund och stor författarfrihet. Skillnaden mellan de två författarna är att Philippa Gregory inte låtsas att hon är helt historisk korrekt och har inga problem med att påtala att hon gissat en hel del utifrån ett historiskt skelett.

Spännande och avkopplande är det att läsa och efteråt måste jag alltid kolla upp den verkliga historien.