I morse på bussen nåddes jag oväntat av en tunn solstråle. Plötsligt kände jag mig som en vissen tulpan som får vatten. Jag kände hur jag rätade lite på mig, flåsade lite nöjt i munskyddet och tänkte att kanske kommer våren även i år. Igår kväll när vi tog en promenad så seglade en flock svanar över våra huvuden. Det behövs inte så mycket för att man ska känna livsandarna återvända.

Här väntar vi ivrigt på påsken, lovet då hela familjen ska vara lediga (trots att vi tyvärr inte räknar med att få åka norrut i år heller) och en 12-årsdag inte minst.

Det blir svårare och svårare för varje år att komma på bra presenter till födelsedagsbarnet. Leksaker har inte varit aktuellt på flera år. Jag införskaffar alltid några böcker och oftast får han något spel, någon tröja eller liknande.

Men när han skriver sin önskelista så är det sådant som ny dator, spel och gaminggrejer som dyker upp.

Idag har sexåringarna besökt biblioteket igen. De är inne i en härlig period just nu. Flera av dem har just lärt sig läsa och de är så där entusiastiska och lyckliga som man är när man har kommit på knepet! Det ljudas intensivt bland hyllorna när de travar omkring och jag kan precis minnas hur det kändes, den fantastiska värld som öppnade sig.

Jag har läst "Jul i krinolin" av Amanda Hellberg. Boken ser ut som en pralin och när jag läste baksidestexten så steg förväntningarna. Lovisa Lind har haft en svår uppväxt med svält och en lillasyster, Kajsa, som dog när hon var liten. Lovisa har bestämt sig för att emigrera till Amerika för att få en ny start och hon jobbar i en godisaffär för att tjäna ihop pengar till biljetten. Hon trivs mycket bra men står ändå fast vid sitt beslut. 

Men så får hon och fru Brask, som äger butiken, i uppdrag att sköta konfekten på en julbal hos baron von Drevers. Godset där von Drever bor är mörkt och med många hemligheter. Lovisa känner direkt att det här är ingen lycklig plats. Trots att baronen är enstörig och inte direkt vänlig så dras hon till honom.

Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig en aning besviken på boken. Den är som en Harlequinbok i lyxigare förpackning. Nu är ju inte det fel om det är det man vill ha men...

Boken utspelar sig 1870 men det känns som moderna människor som klätt på sig tidsenliga kläder och låtsas att det är 1800-tal. De beter sig och pratar som nutidsmänniskor. Amanda Hellberg smackar på med allt möjligt dramatiskt och inget känns realistiskt på något sätt. Det förekommer till och med ett vargbett. Med det sagt så kan man absolut läsa boken utifrån dess förutsättningar; en fantasifull och romantisk kärlekshistoria med vackra klänningar och hemgjord konfekt, och ha en avkopplande stund.