Idag är det riktigt vårväder. All snö försvann på bara en vecka och vi har haft riktigt soligt i flera dagar.

Igår hade jag besök av mina sexåringar, tack och lov!

Det är nästan inga lärare som kommer med sina klasser nu i och med restriktionerna som säger att det endast får finnas tio personer i biblioteket samtidigt. Jag deppar och försöker skicka uppmuntrande och lockande mejl för att få dem att dyka upp men det är svårt. Statistiken som pekat rakt uppåt i ett par år går nedåt. Men, jag kämpar och ger inte upp. Någon gång ska väl det här eländet ta slut!

På torsdag är det dags att sätta sig i bilen igen och åka norrut på begravning, den andra på en månad. Vi blir samma gäng som förra gången, tre systrar och en kusin. Åtminstone tror jag att kusinen ska med. Han har inte varit helt tydlig.

Härom veckan läste jag den sjätte delen i serien "De sju systrarna" av Lucinda Riley. "Solsystern" handlar om Electra, supermodell vid 26 år som lever ett drömliv med oömt med pengar, och människor som slåss om att vara i hennes närhet. Men hon är totalt vilse, dricker och knarkar. Ända sedan hon var liten har hon burit på en ilska och ensamhet som hon själv inte förstått. Hon har vuxit upp i den kärleksfulla familjen med Pa och Ma och de fem adoptivsystrarna men ändå känt sig ensam. Rätt som det är dyker hennes okända mormor upp och börjar berätta sin och Electras historia. När mormodern säger åt Electra att hon behöver ta tag i sitt liv blir det motsatt effekt och Electra råkar av misstag få i sig en överdos. Nere på botten inser hon själv att det är dags att göra ett val; leva eller dö, och går med på att få hjälp. 

Som vanligt i serien får vi en nutida historia och parallellt en som går tillbaka i tiden. Folk i min närhet som har läst boken har tyckt att den varit den mest ointressanta av de sex böckerna. Jag tycker att handlingen var okej men att boken var alldeles för ordrik. Den hade tjänat på att vara tvåhundra sidor kortare, den är väldigt tjock... En hel del detaljer kändes det som att jag inte behövde veta.

Nu väntar jag bara på den sista delen där vi ska få alla svaren. Vem är den sjunde systern? Vad hände med Pa? Varför adopterade han de här barnen?

För några veckor sedan började min T prata om "Prins Valiant", skriven av Hal Foster, seriealbumen som han läst när han var liten och som var så otroligt spännande. Jag berättade då att vi haft dem på mitt bibliotek men att de gallrats bort för något år sedan. Han blev då lite upprörd över att biblioteket gallrat en sådan kulturskatt och plötsligt blev han väldigt sugen på att läsa serien igen.

Snäll som jag är beställde jag då ett gäng från Uppsala, där de fortfarande finns kvar. Böckerna kom men inte har det blivit så mycket läst. När jag tryckte T lite på pulsen kom det fram att Prins Valiant inte riktigt var som han kom ihåg... Inte så lite dammig historia, med en något ofräsch syn på omvärlden helt enkelt.

Där och då blev jag plötsligt lite nyfiken, har aldrig känt någon som helst lust att läsa förut men nu kände jag att det var dags. Så nu har jag läst ett och ett halvt album och fått vissa insikter.

Prins Valiant bara måste vara kusin med MacGyver! Likt MacGyver finns det inte en knipa som inte den gode prinsen kan ta sig ur på ett kvicktänkt sätt. Tänk bara när han hänger på en bjälke, utlåst från en fiendeborg med ett antal rövare som skjuter pilar och försöker elda upp honom. Vad gör han? Jo, han klär av sig sina kläder och gör en sköld som skyddar honom mot pilregnet samtidigt som han på något förunderligt sätt lyckas släcka elden, och döda fienden.

Ordet yngling överanvänds. Det vimlar av "den modige ynglingen", den djärve ynglingen", den romantiske ynglingen" och liknande.

Den högfärdige ynglingen skulle inte ha klarat sig en timme i Me too-debatten. Han blir väldigt förtjust i den vackra mön Ilene, som jag tror att hon hette, men hon är naturligtvis bortlovad till en rik ung man. Valiant ger sig förstås iväg och utmanar konkurrenten på duell. De slåss hela dagen ända tills de upptäcker att ett gäng vikingar norpat Ilene framför ögonen på dem och tagit med henne som fånge. Jaha, det får bli vapenvila och jakt på vikingarna. Lite skönt eftersom de båda ynglingarna (haha) blivit bästisar och egentligen inte vill slåss men vad har de för val...

När det visar sig att vikingaskeppet förlist och de hittar hövdingens krona och Ilenes hårspänne blir de förstås inte glada. Så pass olyckliga blir de att de inte vill vara med på slottets "muntrationer" på kvällen. Men så kommer en av kung Arthurs riddare, för jo det är ju det slottet de bor på för tillfället, och räddar situationen när han förklarar att de egentligen haft tur. Vem som än hade vunnit den sköna Ilene hade ju fått leva med att han dödat sin bästa vän och det hade ju inte varit kul. Så sant! Så då ordnade det sig.

Jag satt en hel kväll och roade T med Prins Valiant och hans bestyr. T tyckte att mina analyser var mer givande än böckerna så helt misslyckat var projektet inte. 

Min sista kommentar är att vissa klassiker överlever bättre än andra helt enkelt.

Ps. Visste ni att man kan köpa fantastiska Prins Valiant-peruker på nätet? En given julklapp nästa år. Ds