I helgen är inte jag och Speedy trötta för att grannkaninen besökt oss, denna helg är vi trötta för att småflickorna som äger grannkaninen har besökt oss. Eller snarare en av flickorna...
Speedy brukar ofta ha besök av sina flickkompisar men den här tjejen är lite opålitlig. Hon vill gärna smygbära kaninen, släppa ut honom utan koppel och krama liite för hårt. Hon är väl fyra, fem år och vill inte riktigt lyssna på mina förhållningsregler. Nu har jag i alla fall skickat hem henne för kvällen och stängt in mig och kaninen. Han ligger under trappen och pustar.
Vi har annars haft en perfekt sommarsöndag, cirka 20 grader varmt, sol och en lätt bris.
Jag har hittat två små tomatkart på mina tomatplantor och är aningens upp i hejsan för det. Mindre roligt var det att komma ut i morse och se att rådjuret som smyger här i trädgården har smaskat i sig rödbetsblasten. Så nu hoppas jag bara att rödbetorna klarar sig ändå. Jag tycker att det är väldigt roligt med djur i närområdet men jag blir väldigt arg på dem när jag ser tuggmärken i mina plantor!
Jag längtar väldigt mycket efter familjen nu och ser fram emot att de ska komma hem, när det nu blir.
För tillfället är H hos mina föräldrar med sina kusiner och en moster och T och hans bror är i Vilhelmina och andas barndomsluft.Faktum är att det nog är första gången någonsin som vi är på tre helt olika platser. Men det är bara för ett par dagar.
Så, det blir i alla fall mycket läst när man är ensam i huset.

Jag har ju som sommarprojekt att läsa alla Jojo Moyes böcker och nu tror jag att det är avklarat för stunden. I höst kommer åtminstone en ny bok "Skymningsryttaren" som jag köar på på biblioteket.
"Det skyddande regnet" kom ut 2002 och handlar om tre generationer kvinnor. Joy har växt upp i Hongkong och träffar där sin blivande man Edward 1953 när hon och hennes familj är på en tillställning där man firar den engelska drottningen Elizabeths kröning. 40 år senare bor hon med sin man som är gammal och sjuk på Irland. Hennes dotterdotter Sabine blir skickad till morföräldrarna av sin mamma Kate eftersom Kate är mitt i en separation och vill förskona dottern. Sabine är inte alls sugen på att bo hos sin barska mormor och morfar i det gamla fuktiga och nedslitna huset. Joy, Kate och Sabine är alla produkter av sin uppväxt och de har inte helt lätt att förstå varandra och kommunicera. Jag fascineras av att Jojo Moyes hade hittat sitt sätt att skriva och tonen redan i den här tidiga boken. Jag tyckte om den och trots att jag hade perioder under läsningen då jag faktiskt inte riktigt tyckte om någon av de tre så var jag vän med dem  på slutet.