Sista kvällen på semestern

Jag är tillbaka i Uppsala, själv förutom kaninen som fick följa med. Vi hade en lång dag i bilen igår även om allt gick mycket bra.
Idag har vi slappat, återtagit reviret och laddat för att jobba imorgon.
Innan jag kom hem hade jag en helt knasig idé om att det var så bra att vara hemma en dag för att hinna packa upp och städa. Ha! Det har varit skönt att vara hemma men bortsett från att sätta upp Speedys utebur (en och en halv timmes svettigt svärande, muttrande och ifrågasättande varför mina känsliga nerver ska behöva utsättas för detta på min sista semesterdag) så har det inte hänt så mycket.
Min syster och jag har haft ett stickprojekt ihop. Vi bestämde att vi skulle ha en stick-kal och sticka en varsin spetssjal efter samma mönster. För mig började det med katastrof eftersom jag uppenbarligen inte kan räkna och sedan har det bara gått utför. För min syster har det gått superbra, hon kan uppenbarligen både läsa mönster och räkna, men sedan visade det sig att det stod fel i mönstret men vi vet inte hur det ska vara så nu är det aningens katastrofalt även för henne
Slutligen tog jag det drastiska men mycket sköna beslutet att repa upp eländet och slänga mönstret så nu är min syster ensamstickare, om inte hon också gett upp...
I stället har jag börjat på ett mycket lättare mönster och har fått tillbaka åtminstone en gnutta självförtroende.

Sommarens klart jobbigaste, men förmodligen också bästa bok, är "Pow wow" av Tommy Orange. I en recension av boken läste jag kommentaren att det är på tiden att det kommer en bok om de amerikanska ursprungsinvånarna i nutid, skriven av en av dem. Jag håller med och läser upprört om hur mycket ett folk ska behöva gå igenom! När jag började läsa hade jag ingen aning om vad pow wow är, men efter att ha kollat upp saken vet jag nu att det är stora sammankomster för native indians, indianer. I boken möter vi olika personer som på olika sätt knyts till en pow wow i Oakland, Californien. Det är brutalt och sorgligt och karaktärerna lever i en värld där våld, alkohol, droger och självmord är  vardag. Under läsningen tänkte jag mycket på vad det gör med människor när deras historia, kultur och liv inte värdesatts över huvudtaget, vad det gör med en människas självbild när man i generationer fått leva med att ens värld är fullständigt fel och värdelös. Samtidigt så lyckas boken förmedla ett hopp, dels genom att  den överhuvdtaget kommit, dels för att den ändå speglar människors vilja att trots allt ändra på sådant som är fel och att förändra sina liv.
Och det blir inte sentimentalt utan lite mer som en käftsmäll.