Här i Uppsala går folk runt i shorts och t-shirts. Det var en aningens svettig känsla på tåget där vi satt i våra vinterkängor och varma jackor. Nu har jag tagit fram min alldeles nya vårjacka, brandgul! Jag tror faktiskt aldrig att jag haft en jacka i den färgen och jag kände mig väldigt djärv när jag köpte den. Nu är jag inte riktigt den enda människan som går runt i den färgen, snarare verkar det vara årets jackfärg, men jag är ändå väldigt nöjd och blir på gott humör när jag tar på den.

I påsk har jag läst en äkta pusseldeckare, men inte Agatha Christie. Nej, i stället gav jag mig på Georges Simenon och hans poliskomissarie Maigret. I "Maigret i New York" , skriven 1947, i nyutgåva från 2017, handlar om när Maigret gått i pension. Han njuter av sin ledighet och längtar inte alls tillbaka till arbetet. Men, så blir han övertalad av en ung man att följa med till New York från Frankrike eftersom den unge fransk-amerikanen oroar sig för sin mycket rike far som bor där. När de väl kliver av båten så försvinner den unge mannen och mysteriet tar sin början. Det bästa med pusseldeckare är just att det tuffar på i sakta mak, folk dör men det är inget upprörande på något sätt. Mycket av det som för handlingen framåt utspelar sig i detektivens huvud. Jag läser andra typer av deckare också, men uppskattar dem på ett annat sätt.