Den senaste veckan har jag varit ensam här hemma, jobbat och svettats. På kvällarna har jag strandat i soffan utan att orka röra mig. Har stickat lite på min sommarkofta (som jag nästan hade gjort klart men fick ta upp nästan hela för att jag stickat fel precis i början). Men efter två varv blir det plågsamt svettiga händer så jag spar den tills det blir lite svalare. Jag önskade att jag hade haft kameran framme igår kväll när jag cyklade hem från bussen. På vägen fanns en vattenpöl, jag tror att det är någon slags vattenpump eller så där. Mitt i pölen stod en kråka och svalkade klorna. Den stod helt stilla och såg ut att pusta av lättnad. Kanske kan även kråkor få fotsvett? Var det månne Mamma Mus kråka?
Två dagar har jag varit på det stora biblioteket och jobbat. I disken har de en stor ljuvlig golvfläkt. Jag har tagit alla chanser att stå framför den, även om man får lite lust att sjunga Carolas  "Fångad av en stormvind".  Jag tycker mig också ha noterat att vissa låntagare lite diskret har krupit in lite innanför disken i riktning mot fläkten utan att låtsas om det.

Värmen i kombination med att jag är gräsänka har gjort att jag hunnit läsa en hel del. Idag har jag till exempel avslutat den länge planerade "Röda rummet" av August Strindberg. Det känns omöjligt att beskriva den med tanke på den klassikerstatus boken har. Utan att ha tjuvtittat på tidigare analyser och recensioner så konstaterar jag att det inte är någon vacker och romantisk 1800-talsbild av Stockholm som den gode Strindberg visar upp. Hans något komplicerade förhållande till kvinnor lyser också igenom då det inte finns många försonande drag hos de kvinnor som finns med. Jag är glad att jag, efter flera års planering, tagit mig igenom den och jag tyckte den var läsvärd. Lite sugen blev jag att se den som film också.

"Två par systrar" är Marilynne Robinsons debutbok, om jag nu inte minns helt fel. Tidigare hade jag bara hört talas om hennes senare böcker, som till exempel "Lila", som jag för övrigt fortfarande har  kvar på min att läsa-lista och som jag nu är väldigt sugen på att läsa. Jag kan inte komma ihåg senast när jag läste en så språkligt bra bok och som dessutom totalt saknar temana kärlek, krig, våld eller mysterier. Det var oerhört uppfriskande att läsa den bara av den anledningen.
Ruth och hennes syster Lucille blir lämnade av sin mamma hos mormodern där de sedan bor. Under sin uppväxt blir de också omhändertagna av två excentriska gammelmostrar och en moster. En mycket speciell pärla till bok som jag varmt rekomenderar!

Jöns Hellsing som skrivit "Händig man sökes" är son till Lennart Hellsing vilket nästan var det roligaste med den här boken tyckte jag. Eller ja, det var en rätt bra och lättsam bok också. Spännande att se vad som händer när män skriver feelgood. Det blir på ett annat sätt än när kvinnor gör, lite uppfriskande och omväxlande. John bor i London, är arbetslös och hemlös. En annons i tidningen får honom att stjäla sin kompis bil och fara till Skottland där han ska renovera en förfallen stuga åt en lord och hans fru. Frun, den vackra. före detta flygvärdinnan Anna, har dock helt andra planer för John och han dras in i en härva som visar sig svår att ta sig ur. En typisk bryggbok skulle jag säga. Det ska tydligen vara den första delen i en triologi.

Min sista bok att berätta om för idag är den andra boken i en triologi; "Pensionatet vid världens ände" av Camilla Davidsson. Jag har inte läst den första, men ska nog göra det trots att jag ju vet hur den slutar. Jag tänker inte berätta så mycket om den här eftersom jag bara kommer att avslöja för mycket. Men boken handlar i alla fall om Emma, utbränd och vilsen och hennes krokiga väg till att få ordning på sitt liv.