Så var det fredag igen. Det droppar från taket och fåglarna kvittrar. Om en vecka är det skärtorsdag och tanken på det gör familjen lite smått uppihejsan, bortsett från kaninen som kommer att få bo på kaninpensionat som vanligt över påsken och verkligen inte tycker att det är okej. Jag är fortfarande helt utmattad av tanken på min uppsats, men orkar inte riktigt oroa mig längre. Nu vill jag vara glad och pigg och njuta av våren som lurar bakom hörnet.

På tåget till Borås hann jag läsa tre böcker, det bästa med den resan. Jag inledde med Jonas Gardell. I "Har man inget liv får man köpa ett som alla andra" så har han samlat sina twittermeddelanden under 2010 och 2011. Jonas Gardell är oslagbar på att leverera sanningar med några få ord, som ju är poängen med twitter. Det är roligt, ironiskt, högt och lågt och på pricken. I djungeln av sociala nätverk på nätet så har jag valt bort twitter (och de flesta instagramkonton som finns). Jag orkar inte följa med i allt. Men att läsa klokheter samlade i en bok passar mig mycket bra och det gör absolut inget att de är sju, åtta år gamla. De är fortfarande aktuella på många sätt. Det var en sådan där bok som fick mig att fnissa högt, vilket ju alltid är lite genant på tåg.
Han är till exempel oerhört kul när han, på ett mycket kärleksfullt sätt, driver med sin Mark. Ett exempel får ni här...

Mark kom strålande glad från en kändisfest en gång och sa: "Jag träffade en jättetrevlig svensk simmerska: Therese Alzheimer!".

Eller varför inte den här som kom efter flera plågade inlägg när Jonas Gardell försökt banta. 

Mark sa att jag måste ge bantningen lite tid. Jag har gett det tid! Skrek jag gällt. Två dygn! Två VIDRIGA dygn!  Skilsmässa?


                                                    

Min andra bok var en ungdomsfantasy. Den heter "En skärva av själen" av Henrika Andersson. Femtonåriga Muriel och hennes familj har flyttat till Frankrike för att få experthjälp med Muriels lillebror som lider av svåra kramper och är väldigt sjuk. Muriel har helande krafter, som ingen annan tror på, som hon alltid kunnat hjälpa sin bror med. I Frankrike hålls hon borta från syskonet för att inte smitta honom med förkylning. Hennes föräldrar har fullt upp med sin oro och sorg och Muriel känner sig ensam och utestängd. Hon träffar Luc, som hon känner är hennes själsfrände, men han är också skrämmande och bär på ett stort mörker.
Boken var kanske inte det bästa jag läst i genren, men helt okej.

                                                       

                                                        
Den tredje boken kunde jag inte riktigt läsa på tåget, och inte på flera dagar efter att jag kommit hem, eftersom det var djupt deprimerande på många sätt vilket jag inte riktigt orkade med då. Nu är den avslutad och jag tycker att den på ett sätt var läsvärd, men väldigt jobbig. Melissa Broder är en amerikansk författare som under hela sitt liv lidit av svår ångest och depressioner. Hon har medicinerat sig själv med alkohol, droger och sex. Under en svår period i livet började hon skriva på twitter (oj, ett tema här som jag inte sett tidigare...?) om ångesten. Det visade sig att väldigt många kände igen sig och ville läsa. Boken "So sad today" är en sammanställning av hennes inlägg. Hon skriver verkligen om allt hon känner. Jag tycker att jag ser en trend bland böcker att skriva om psykisk ohälsa. Det tycker jag är jättebra. Som allt annat som tidigare varit skamfyllt och skuldbelagt så behövs det visas fram, få komma ut i ljuset, för att alla ska se att det inte är fel. Man är inte ensam och det är så oerhört vanligt att människor mår dåligt på olika sätt. Jag menar, vem har inte känt ångest i sitt liv vid något tillfälle, eller varit deppig?! Sedan blev jag kanske lite trött på det brutala sexet, fyllorna och sådant, men det får jag väl kanske ha överseende med.