Påsk!

 Det har varit en ljuvlig påskhelg! Strålande sol, påskgodis, pimpelfiske (fast inte direkt någon fisk) och en massa mys. Fem böcker har det blivit, vilket kanske delvis förklarar varför det inte blev så mycket fisk. Jag lämnade min familj i Jämtland några dagar till. Själv åkte jag hem igår och har jobbat idag.

I eftermiddags fick Speedy komma hem också. Stor lycka! Han galopperar omkring med fluffiga och glada öron och vet inte riktigt vad han ska hitta på. Emellanåt slänger han sig raklång på vardagsrumsmattan och myser.

"Bluebird" är en debut av Erika Bernalt. Det är en mycket speciell bok och inte helt enkel att beskriva. Bluebird bor på en ö där livet är som en enda lång orgie. Invånarna gör det som faller dem in, jobbar med det de är intresserade av, festar och dricker vin. De har också ohämmat sex med varandra, särskilt under våren som är parningssäsong. Men Bluebird passar inte in. Hon känner sig äcklad och fångad av livet på ön och vill bara en sak, flytta in till staden och räkna. En dag slår hon slag i saken och rymmer. Först verkar livet i staden fantastiskt. Hon hittar en liten lägenhet, får ett jobb där hon får räkna hela dagarna. I staden har folk kläder på sig, äter konstgjord mat och lever för sig själva. Men Bluebird, som är ovan med stadslivet och är van med ett helt annat liv på ön, blir snart utnyttjad och tappar bort sig själv. Jag har funderat mycket på vad författaren egentligen vill säga med den här historien. De två världarna där Bluebird rör sig är extrema på helt motsatta sätt. Hon känner sig helt ensam vilket hon egentligen kanske inte är hemma på ön. Tja, jag vet inte riktigt...

"Stenåkern" är en av Tove Janssons böcker som jag faktiskt inte hade hört talas om förut. Jag är en stor fan av Tove Jansson. Gillar Muminböckerna och läste "Sommarboken" med stor behållning. Men den här grep mig inte riktigt. Den gamle journalisten Jonas mer eller mindre tvingas ut på landet under några veckor av sina vuxna döttrar. Han ska egentligen skriva en biografi om en man som han verkligen inte tycker om och det går inte så bra. Jonas är väldigt självcentrerad, ointresserad av sina barn och före detta fru.Men den var väldigt snabbläst, endast 108 ganska fluffiga sidor.

 

Jag gillar Erik Haag och Lotta Lundgren. Och det kanske påverkar min syn på Martina Haags skilsmässobok. Hon har bytt namn på huvudpersonerna så att de heter Petra, Anders och Klara. Efter ett år av sorg, svek och skilsmässoliv så tar Petra på sig ett jobb på en mycket enslig liten fjällstation. Där ska hon få ordning på sina känslor och tankar och börja skriva på sin nya bok. Alltså, det är lite roligt och fyndigt. Martina Haag är duktig på att beskriva tillvaron med en liten knorr, men med tanke på att det så uppenbart är en beskrivning av hennes egen historia så tycker jag att Petra blir alltför mycket ett offer. Anders och Klara, och i synnerhet Anders, beskrivs som totalt okänsliga och egoistiska. Anders lämnar en familj i tårar och sorg, men han rycker på axlarna och har uppenbarligen tankarna på sitt nya liv. Petra och barnen är offer och det finns inget ställe i boken där det ens skymtar något annat. Jag vet ju egentligen ingenting om deras liv eller skilsmässa, men jag hade känt mer sympati för Petra/ Martina/boken om det åtminstone antytts att det kan finnas flera sanningar.