På fredag har jag min absolut sista handledning. Därefter är det två veckor då jag kan putsa på det som handledaren tycker jag behöver och sedan ska det lämnas in.  Och jag har ingen energi till någonting överhuvudtaget. Plötsligt är det som om jag inte orkar stå upprätt om dagarna. Jag gör det jag måste och inte en sak extra. Träning är inte att tänka på, vill inte sticka, orkar knappt läsa och orkar inte med familjen. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad som är fel på mig. Problemet är att det inte finns utrymme för att lägga mig ner under en filt, som jag egentligen skulle vilja, och bara vegetera. Allt rullar på som vanligt och jag får med våld på mig själv göra allt det som måste göras.
Så! Nu har jag tyckt synd om mig en liten stund. Då fortsätter vi med väsentligheterna.

Jag har läst Jessie Burtons andra bok; "Musan", Ni kommer kanske ihåg hennes förra; "Miniatyrmakaren", en hyllad bok som på ett sätt gjorde mig lite besviken. Kanske var förväntningarna aningens för höga. "Musan" tycker jag däremot väldigt mycket om! Dels utspelar den sig i London 1967 dit den unga Odelle kommit från Trinidad för att med sin väninna skapa ett nytt liv. Hon får jobb som sekreterare hos Marjorie Quick, en gallerist.
Dels utspelar sig handlingen i Spanien 1936 dit Olive, dottern till en känd konsthandlare kommit med sina föräldrar. De parallella historierna korsar varandra genom en tavla vars existens påverkar livet för de två unga flickorna till den grad att inget blir sig likt igen för någon av dem. Jag vill inte avslöja för mycket utan säger bara; LÄS!!!!