Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 10 februari 2018

Äntligen lördag igen!
Hemma hos oss tittade vi på Karate Kid igår. Jag såg den aldrig när den kom, det är många filmer och tv-serier som jag missat under min uppväxt. När jag berättar att jag inte sett Hulken, inte Karate Kid och inte familjen Macahan mer än möjligtvis någon liten snutt, så får jag väldigt medlidsamma blickar från vissa i familjen vars barndom uppenbarligen var betydligt mer cool. Eller så var det bara det att det fanns storebröder i närheten. Jag visste alltid när jag var liten att jag borde ha haft en storebror om det funnits någon rättvisa i världen, och jag hade tydligen rätt.
Nu lyckades jag inte riktigt se hela igår heller eftersom jag råkade somna lite i mitten. Faktum är att jag väcktes av rejäla snarkningar och pinsamt nog insåg jag att de kom från mig själv. Kanske inte första gången det händer heller.
Igår var det handledning och jag har nu en lista på vad som ska åtgärdas före inlämning så nu är det bara att kämpa på. Bättre i alla fall att veta exakt vad som ska göras än att bara veta att man borde göra något.

Jag fortsätter med del fem i "The mortal instruments", "Förlorade själars stad". Nu börjar jag dock tröttna lite, så jag kanske sticker emellan med något annat innan jag läser sista delen. Apropå det, så insåg jag just att jag nog slagit rekord i att använda ordet DELEN i mitt förra inlägg. ber om ursäkt för det. Vissa gånger går det fort när jag skriver.
Mörkret kryper närmare för varje sida i boken, och jag orkar nästan inte med allt elände. Som tur är så förstår jag ju att det kommer att gå bra, någonstans i sista kapitlet i sjätte boken. Frågan är bara hur jag ska orka läsa ända dit...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar