Arbetet med uppsatsen går sakta framåt. Jag har tappat farten igen, det är som att ha fått mjälthugg tio meter från mållinjen i ett lopp. Plötsligt vet jag inte hur jag ska komma i mål. Fast det måste jag, för om en vecka har jag den sista handledningen och sedan ska det lämnas in. Vi väntar just nu på kaninvakten. När vi fått i oss middagen ska vi förhoppningsvis kunna hämta T som kommer hem från Barcelona, har varit en vecka där på jobbmässa. Sedan ska vi sätta oss i bilen och köra till Romme där det blir skidhelg med kusinerna. Det ska bli trevligt även om chauffören (jag) gruvar sig för två timmars vinterkörning i mörker. Ingen favoritsysselsättning.
Jag har inte heller tänkt åka skidor. Förra påskens traumatiska krampupplevelse, som jag råkade ut för under första åket, lever fortfarande alltför färskt i minnet. Med åren och åldern har jag också insett att det går att säga nej till saker. Man måste inte gilla slalom, eller äventyrliga vattenruschbanor, eller andra saker som jag ofta låtsas gilla.
Så till böckerna...
Idag blir det ljudböcker för hela slanten. Hinner lyssna mycket mer än jag hinner läsa just nu.
Jag fortsätter på min resa genom Selma Lagerlöfs sagor. Nu har jag lyssnat till "Herr Arnes penningar". Lika bra som de tidigare böckerna jag läst av henne. Men, tänk att jag aldrig fattat att det är rena spökhistorier det handlar om. Och inte är det några lyckliga slut heller. Men bra! De håller än. Jag förstår ju varför hon fick sitt Nobelpris.
En helt annan bok är självbiografin av och med Sanna Bråding; "För mycket av allt".
Sanna Bråding är en sådan där person som jag alltid haft förutfattade meningar om. Kaxig, utåtagerande, påstridig...och inte blev det bättre när man hörde att hon åkt fast för knarkinnehav. För den som inte känner till henne är hon för övrigt skådespelerska och radiopratare i p3 på Sveriges radio.
Just för att jag tycker att man ska utmana sina fördomar och för att det också kittlar nyfikenheten att höra hennes version av allt så tog jag mig an boken. Och, som det ju alltid blir, så får allt sin förklaring. Hon berättar om en uppväxt som högpresterande, med dålig självkänsla. Som tonåring fick hon en roll i tv-serien "Skilda världar" . Hon älskade sitt jobb och allt som följde med det, men klarade samtidigt inte av det, utan utvecklade anorexia. Och det var bara början. Hela hennes liv fram tills för några år sedan har kantats av ångest, olika flyktbeteenden och missbruk. Idag är hon ensamstående mamma till två små pojkar och verkar ha fått ordning på livet.
Min sista bok att redovisa för idag är ytterligare en av Agneta Sjödin. Under jullovets snöskottning hade jag en annan av hennes böcker i öronen. Nu har jag lyssnat på "En kvinnas resa" och det är hon själv som läser. Det handlar om den osäkra och ledsna Maria som får i uppdrag av sin "mästare", oklart vem han är, att göra en pilgrimsvandring genom Spanien, i nästan åttio mil, med Santiago de Compostela som mål. Man får helt enkelt följa Maria på de dammiga grusvägarna, hennes tankar och insikter. Hon får nya vänner längs vägen och funderar mycket över livet. Boken är i ungefär samma stil som de andra jag läst av henne. Budskapet är att man ska lyssna på sig själv och vad man innerst inne behöver och vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar