Imorgon är det dags att vakna till väckarklockan igen...Att jobba känns inte så jobbigt. Mycket roligt finns det att se fram emot i höst. Men jag längtar inte direkt efter att behöva kliva upp tidigt, stressa med allas våra morgonrutiner, packa jobb- och skolväska...Ja, ni vet.
H ska gå på läger en vecka nu innan skolan börjar. Det känns bra, lite av en mjukstart. Kliva upp, men inte riktigt så tidigt som när det är skola och göra roliga saker med kompisar under dagarna.

Min plan att ha ett Jojo Moyes-maraton  blev inte helt efter planerna. Så många andra böcker kom emellan. Men nu har jag i alla fall läst "Arvet efter dig". Fortsättningen på "Livet efter dig", succéboken om Lou som får jobb som vårdare till den snygge, rike och helförlamade Will. Den boken handlade ju om att vilja välja att dö. Både boken och filmen var en intressant blandning mellan feelgood och ett inlägg i samhällsdebatten. I fortsättningsboken får vi träffa Lou igen. Det har gått nio månader sedan Will dog och hon kommer inte vidare. Hon flyger som ett frö i vinden, känner sig deppig och vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Omgivningen låter henne inte heller glömma vad som hänt och blandat med sina egna skuldkänslor ska hon också möta andras fördömande.  Även denna bok är en blandning mellan feelgood och allvarliga frågor såsom sorgbearbetning.
Det var lättläst, snabbläst och jag kunde förlora mig i Lous liv. Och naturligtvis var det en hel del romantik med.