Solen strålar genom de skitiga fönstren och här sitter jag och försöker fokusera på engelskundervisning. Tusen gånger hellre skulle jag just nu värma näsan i solskenet men jag hoppas på en solig helg som kompensation. På dagis har gummistövlarna och galonbyxorna åkt fram igen och det är mycket plask i pölarna. Det är en härlig period i antågande. Varje dag känns lite ljusare och gladare än den förra och trots mängden arbete som ligger framför mig, uppgifter till kursen, skriftliga omdömen, utvecklingssamtal och allt annat som hör våren till så känns det rätt bra.

Boken som jag just nu läser heter "I det sista regnet" av Janesh Vaidya. En man blir kallad hem till sin by i Indien av sin mor. Han minns sin barndom och framför allt sin farmor som han alltid älskat mer än någon annan. Blandat med minnen får man en hel del visdomord och kloka tankar om livet. Boktiteln kommer sig av ett speciellt regn med svallande vågor, stormar och sedan tystnad. När regnet och stormarna är över kommer de goda andarna ner till jorden och besöker sina barn. Endast då kan man se de döda, men bara om man har broar av kärlek mellan sig.
Det är en vilsam och poetisk bok som förhåller sig till livets svårigheter med inställningen att allt som händer har ett syfte som ger en tillfällen att lära sig något.