Den stora behållningen så här långt i "Kärleksroman" är nog att få en inblick i Rotarys verksamhet... Eller, tja, den något dravliga kärleksintrigen (håller med La Bibliofille där) är lagom avancerad för min överhettade hjärna just nu. Det går inte att säga att den berör mig på djupet, men det gör inget. En lättsmält historia att koppla av med helt enkelt. Vår helg har kantats av sjukliga släktingar, husspan, sjuårskalas och hundbesök. Det är mycket nu. Tur att påsklovet snart knackar på dörren. På jobbet är det lika snurrigt. Har det inte varit ett ovanligt hetsigt år överhuvudtaget? Eller är det bara hos oss?

I fredags såg jag K-Special på Svt om Barbro Lindgren apropå hennes sjuttiofemåriga födelsedag. Hon är en kvinna som gör det hon vill med sitt liv. Bara att se henne vandra omkring med sin hund i skogen, filosofera över små och stora händelser hade en avslappnande effekt på mig. Jag har vuxit upp med alla hennes figurer och det var roligt att höra henne berätta om bakgrunderna till Loranga, Mazarin och Dartanjang.
När jag var på bokmässan i Göteborg för ett antal år sedan så lyssnade jag också på Barbro Lindgren och jag tycker att hon har många klokheter att dela med sig av. Och dessutom tycker vi mycket om hennes gris Benny* just nu hos oss.
H är mycket intresserad av att få träffa T:s jobbarkompis Benny, fast han poängterar alltid att han VET att pappas Benny bara är en gubbe...

* "Nämen Benny"
"Jamen Benny"
"Nöff nöff Benny"