Det blev ingen bra dag i Borås.
Examinatorn saknade en beskrivning av bibliotekariernas och lärarnas olika professioner, som jag inte skrivit så mycket om, och bedömde att jag inte skulle hinna hitta litteratur och skriva om det på de tio arbetsdagar som man har på sig för att komplettera. Det värsta var att hon la beslutet på mig, frågade om jag själv trodde att jag skulle hinna, men visade sedan med sådant eftertryck att hon ansåg att jag hade fel när jag sa att jag trodde att jag skulle klara det, att jag blev osäker. Så det slutade med att jag blev underkänd, helt knäckt och nästan inte orkade åka hem. Idag är jag arg och beslutsam! Nu ska de minsann få se på annat! Det känns som att jag har en bautasten över bröstkorgen som inte kommer att försvinna förrän allt det här är över. Så det är lika bra att få det gjort om jag någonsin ska kunna andas ut.
Jag har varit på biblioteket och lånat böcker, stickat en sockhäl för att ladda och efter att jag bloggat klart ska jag sätta mig och skriva. Examinatorn lovade till på köpet att jag skulle få ett mejl med de sammanfattade kommentarerna senast vid lunch idag, men de har inte kommit än, vilket gör mig ännu lite mer hetsig och arg.
Mitt förnuft säger mig att det är klart att jag kommer att fixa det här, det tar bara lite längre tid än vad jag tänkt mig. Mina känslor säger att jag aldrig kommer att bli bibliotekarie... Jag hatar att inte lyckas men kanske kan jag använda frustrationen till att komma i mål.
