resefakta för barn

Efter en lång bilresa igår eftermiddag så är vi nu äntligen framme på sportlov i de Jämtländska skogarna. Jag och kaninen försökte plugga igår, men han gjorde inget för att hålla moralen uppe.I stället krävde han solig lekstund i parken, att bli kliad mellan öronen och annat ompysslande. Just nu går det inte så bra med mina studier. Det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet.
Nåja, ska försöka ta mig i kragen och sitta lite under veckan.
Jag väntar fortfarande på Timbuktus bok. Den femte mars är det nästa bokcirkelträff  så då måste jag ha hunnit läsa den.
Efter sportlovet ska jag sätta igång med min bokcirkel på skolbiblioteket. Fyra elever har anmält sig vilket jag är nöjd med. Länge trodde jag att det inte skulle bli någon bokcirkel.
Apropå kaninen så har vi nu på morgonen fått meddelande från kaninvakten att Speedy stampat med tassen, mycket bestämt och högljutt tills någon kom ut och lekte med honom. Vi kanske har skämt bort honom lite...

Två böcker jag vill tipsa om är "London tur & retur" och "Paris tur & retur" av Eva Torstenson. De är kombinerade fakta och skönlitterära böcker för bokslukare i 8-11 år ungefär. Det är kusinerna Emma och Max vars föräldrar jobbar på en resetidning.De tar med sig barnen först till London och sedan i nästa bok till Paris där de turistar och man får veta en massa spännande fakta om de olika turistmålen. Det är mycket text och färgfoton så jag kan tänka mig att böckerna passar bra som uppslagsbok eller om man ska jobba med England och Frankrike i skolan. Den är säkerligen rolig att läsa om man ska besöka städerna också.

Februaridikt

Här kommer månadens dikt, sentomsider. Eftersom det är alla hjärtans dag så måste det ju bli en kärleksdikt och jag har valt en som jag läste väldigt ofta när jag var tonåring. När jag var tretton, fjorton uttryckte den exakt hur jag kände.
Karin Boye var (tillsammans med Edith Södergran) min favoritpoet på den tiden.
Så håll till godo! Och jag hoppas att ni haft en kärleksfull hjärtdag!

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat när det lyser där.

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära...Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Karin Boye (ur dikten Härdarna)

Årets flopp!

Vilken flopp den där dansen blev igår. Jag är fortfarande helt deprimerad. Jag , systeryster och min svåger travade glatt dit. Vi hade hört att det mest brukar vara folk från dansgrupper och att det är nyktert. Bra tänkte jag. Då är alla där för att dansa och då får man dansa mycket! Men nej. Det visade sig att folk inte umgicks, bara dansade och dansade med samma hela tiden i stort sett. Jag ville ändå ge det hela en chans och gick och bjöd upp en karl. Han hostade demonstrativt och sa att han inte kunde dansa för han var så förkyld. Dansen därefter gick han och dansade med någon annan. Det fick mig att  känna mig som om jag var på högstadiet igen och jag tappade all entusiasm.
Folk hade speciella dansskor, svettband och vissa hade träningskläder. Nästan alla rörde sig som om de var på en danstävling, ni vet viftade med armar och höfter och åmade sig.
För mig är dans en glädje i att röra sig till musik, att umgås och träffa nya och gamla vänner. Det fanns inga glada förväntningar i luften på den där dansen, våra egna sjönk som stenar när vi in.
Så, inga fler danser för mig i den här stan!

I afton dans med Jannez!

För första gången på åtminstone femton år ska jag få gå på dans! Jag är mycket förväntansfull och uppihejsan. Under min uppväxt, tonår och lite till så dansade jag så ofta jag kom åt.  Det var bland det bästa jag visste. Men så flyttade jag till en stor stad, ingen av mina kompisar dansade och sedan träffade jag T som vägrat dansa sedan första dagen. Så jag har tryckt undan den där glädjen i dans. Men, ikväll är det dags! Jag vet egentligen inte vad jag ska förvänta mig, som i gamla tider blir det ju inte. Men det spelar inte så stor roll, det kommer att bli kul. Jag hoppas bara att någon ska vilja ta en svängom med mig och att det är någon som har den rätta schvungen..

Har läst "Utvald", den tredje delen av Ally Condies serie om Cassia. Det var en riktigt bra serie som handlar om vad människor behöver. Trots alla moderniteter, och det tillrättalagda samhälle som Cassia lever i så behöver den mänskliga själen näring. Konst, musik och annan kreativitet är så grundläggande behov att de inte går att trycka ned, hur mycket än överheten än försöker, det är budskapet.. Jag tänker på en maskros som tvingar sig upp ur asfalt. Trots att det är en ganska mörk värld som målas upp så finns det hela tiden ett hopp och en tro på att glädje och kreativitet inte går att stoppa.

Ikväll är det bara jag, T och en kanin hemma. H sover över hos en klasskompis, för första gången någonsin. Han har sovit över många gånger hos sina kusiner, men det känns som en annan sak. Han var grymt taggad och packade en hel del viktigt (fast inga kläder).
Imorgon firar vi en födelsedag här men annars blir det en lugn dag hoppas jag.
Ikväll blir det kanske en bra vuxenfilm, för en gångs skull, och kanske en härlig läskväll.
Just nu läser jag del två i ungdomsdystopin om Cassia, flickan som växt upp i det välordnade och välkontrollerade samhället, styrt av samfundet.
Boken heter "Korsad" och författaren är Ally Condie. Jag vill inte berätta så mycket om boken för den är väldigt spännande och jag tycker att du ska läsa den själv.
Men, när Cassia väl börjat ifrågasätta samfundet så ser hon mer och mer. Samhället har börjat krackelera och motståndsrörelsen växer. Cassia ger sig ut för att leta efter Ky, som hon älskar. Den första delen heter "Matchad".

I helgen har H tagit ett kliv i sin läsning. Han har länge tragglat med "börja läsa-böcker"  och Bamse. I fredags lånade jag hem första delen av "Tam tiggarpojken" av Jo Salmson, en serie som är väldigt populär på mitt bibliotek. T tycker att jag lider av arbetsskada och hela tiden premierar läsning över andra aktiviteter och det gör jag väl kanske, men det är ju för att jag vet hur härligt det är med bra böcker. Jag vill också att H ska få börja läsa spännande böcker, med lite mer avancerad handling eftersom han tycker att "börja läsa- böckerna" är ganska tråkiga. Hellre då att han läser Lätta fakta.
Jag har också tänkt ett bra tag nu att han är tillräckligt bra läsare för att behöva lite mer utmaning.
Först var han skeptisk och trodde inte att det var något för honom. Men så började han och det var så spännande så att efter ett och ett halvt kapitel var han helt fast. Nu har han, på två dagar, läst nästan tre delar och har till och med valt sin bok framför tv (och det vill inte säga lite...)
Vi är grymt stolta och glada. H, själv, är mest förvånad över att han kan läsa så spännande böcker själv. Det är inte alltid lätt att vara barn till en bibliotekarie med lärarbakgrund, men jag hoppas att han en dag ska se tillbaka på sin uppväxt och tycka att han fått något bra!

Bokcirkel och spänning

Bokcirkeln var supertrevlig. Vi pratade och fikade. Innan var jag lite nervös; tänk om pratet skulle ta slut? Men, det var ingen fara. Efter lite diskussioner och olika boktips så kom vi fram till att vi till nästa gång ska läsa "En droppe midnatt" av Jason Timbuktu Diakité. Det är boken där han skriver om sitt liv, sin uppväxt och sina föräldrar. Tipset kom från min svåger som sträckläst den och tyckte den var jättebra! Jag har inte läst den ännu, men ser verkligen fram emot den. Och det ska bli mycket intressant att diskutera den sedan. En liten redogörelse kommer efter vår träff.

"Jag lät dig gå" av Clare Macintosh är en psykologisk thriller som inte gick att sluta läsa när jag börjat vilket gav mig en trött dag på jobbet efteråt.

En femårig pojke blir påkörd och dör. Chauffören smiter och ett polispådrag drar igång. Kriminalkommissarien Ray Stevens och hans kollega Kate börjar nysta i historien som inte är helt enkel eftersom det egentligen inte finns några spår att gå efter. Det hela kompliceras också av att pojkens mamma försvinner spårlöst. I baksidestexten jämförs boken med "Gone girl" och "Kvinnan på tåget."  Ju mer historien nystas upp desto mer fastnar man. Det är oförutsägbart ända till slutet och inte ens när man läst sista sidan släpper spänningen. En riktigt gastkramande bok!