OM AI och unga- en handbok för vuxna

 Tillbaka i Jämtland och här är det lika mycket regn som i Uppsala. Sedan jag kom tillbaka i söndags har jag hunnit åka färjan fyra gånger! Egentligt helt orimligt mycket och jag har nästan hunnit bli lite less men vad gör man?!

Min familj är också här vilket är supermysigt trots att jag jobbar så vi kan inte hänga riktigt så mycket som jag hade önskat.

Mina dagar den här veckan går mest åt till att planera för de skolbesök som väntar under veckorna framöver. Det är som att både jag och lärarna tagit omtag nu inför lovet och kommit till skott med bokprat. 

Härom dagen skickade jag ett boktips till mina lärare.

"AI och unga -en handbok för vuxna" av Johan Falk kan vara den mest användbara boken jag har läst om hur man kan jobba med AI i skolan. Och då har jag ändå läst en hel del i ämnet. På knappt 60 sidor får man handfasta råd och det bästa är att författaren lyckas ge konkreta råd och tips utan att blir för exakt i verktyg och appar. För som han skriver, om han hade tipsat om det som är nytt och används idag så skulle boken bli helt omodern om ett halvår eftersom utvecklingen går så snabbt.

En lärare hörde faktiskt av sig samma dag och ville låna boken vilket gjorde mig väldigt nöjd. Det här är ett ämne som alla lärare, och egentligen alla andra också, måste hantera, vare sig de vill eller inte.

Sedan har jag förstås läst lite annat också. Nej, advent och julen är ännu en bit bort men jag har börjat få feeling. Jag har också klappat min nya jultröja som ska få åka fram vid första advent.

"Julens hemliga bibliotek" är den senaste i raden av Jenny Colgans böcker. Den skiljer ut sig tycker jag från hennes tidigare.

Mirren lyckades vid ett tillfälle hitta en gammal försvunnen bok som sedan hamnade på museum. Julen närmar sig året efter och hon sitter på muséet och deppar för att den här julen kommer att bli mycket mer deppig och tråkig. Men så dyker Jamie upp. Han har råkat ärva ett slott i Skottland och har fått en ledtråd av sin döde morfar som ska leda honom till en dyrbar bok. Han vet bara inte vilken bok det är eller vart han ska leta. När Jamie förstår att Mirren är bra på att hitta böcker så anställer han henne över julen för att hjälpa till.

Och sedan drar äventyret igång. 

Inte min bästa Jenny Colgan-bok men absolut bra med den rätta julkänslan.

Så sitter jag här igen i en regntung stad och avundas min far och faster som har invigt färjan över Vattudalen. Den började gå i morse. Nästa vecka ska jag testa.

Det har varit en lugn och skön arbetsdag. Jag har läst en bok inför kommande boktipsarbesök i en femma. Efter höstlovet har jag flera skolbesök på gång och det blir många böcker att hålla koll på och läsa.

Förutom läsningen så har jag pysslat med de vanliga sakerna; läst och svarat på mejl, uppdaterat mig på aktuella biblioteksfrågor som den där en bibliotekarie orosanmälde en tioåring som lånade en dark romance-bok och pappan till barnet anmälde bibliotekarien till JO

Bibliotekarie gjorde orosanmälan

När jag läste nyheten så kunde jag inte annat än undra hur bibliotekarien resonerat?! 

Men idag har jag lyssnat på ett klipp från P3-klubben där journalisten Kristoffer Andersson har läst kommunens svar på JO-anmälan. Det visade sig som så ofta vara betydligt mer komplicerat än vad det verkade från början.

Om ni vill veta mer kan ni lyssna på avsnitt 477. Äntligen är litteratur farligt igen.

Försökte länka men lyckades inte...

Så till en riktigt bra bok!

För några veckor sedan hade vi författarbesök på biblioteket. Det var Annelie Jordahl som berättade om sin nya bok "Kallet". Den handlar om hennes släkt under andra världskriget med farmodern i centrum. I boken kallas farmodern för Karolina och hon är ödemarkssamarit vid norska gränsen. Hon och familjen driver fjällpensionatet i Stora Blåsjön och under kriget blir pensionatet ett ställe där man gömmer norska flyktingar. Karolina samarbetar med doktor David Hummel som arbetar och bor i Gäddede , åker över gränsen och hjälper norskarna och andra flyktingar i smyg. 

Vi får också följa Henry Rinnan som hängivet arbetar för nazisterna. Under krigsåren förföljde, angav och torterade han hundratals människor som han ansåg vara fiender till nazisterna. 

Boken är välskriven, spännande och extra intressant eftersom miljöerna är bekanta för mig. Även om Annelie Jordahl har fått fylla i luckor själv och det trots allt är en roman så är personerna verkliga och hon har fått mycket information från bland annat sina fastrar och andra i trakten.

Jag har konstaterat det förut och säger det igen... Det ger alltid lite extra när man känner till miljöerna och kan se det framför sig. Men med det sagt så är det här en bok för alla som intresserar sig för historiska berättelser.

 I morse insåg jag att just det, när det är frost på asfalt så blir den hal... Hade lite hunnit glömma det sedan förra hösten. Inte så att jag att halkade omkull men jag kände att det var lite instabilt.

I helgen har jag mest lunkentussat, tog en promenad i höstsolen, började klippa ner en vinbärsbuske men tappade inspirationen efter tre kvistar, klippte lite mattrasor och sedan slutade det med att jag låg på soffan och läste ut en otroligt tramsig bok som jag ska berätta om. 

Framsidan, titeln och hela framtoningen lurade mig att tro att boken skulle utspela sig i Dream Harbor, där serien om Pumpkin Spice Café av Laurie Gilbert utspelar sig. En serie som jag är mycket svag för trots att den också är ganska tramsig egentligen. 

Nu visade det sig i alla fall att det här var en helt annan serie av en helt annan författare, R. L. Kilmore.

Boken heter "Döden på Daffodil Inn" och är en mysdeckare eller om man ska tänka att det är en feelgood-kärlekshistoria med mordinslag?

Till på köpet är det del 2 och jag har missat del 1. Den kommer jag att läsa trots att det verkligen inte är något jag längtar efter. 

Morgan är lärare och älskar sitt jobb. Hennes föräldrar äger ett värdshus, Daffofil Inn, som betyder allt för dem. Varje år har de en påskliljefestival som brukar vara en stor succé. Men det här året mördas en kvinna i den nybyggda labyrinten under festivalen och katastofen är ett faktum!

Morgan är väldigt kär i frisören Will och de ska precis få ihop det när mordet inträffar och vips blir det komplicerat. 

Så varför tycker jag att den här har gått över gränsen från lite charmigt tramsig till "jag står inte ut nu får de ge sig-tramsig"?

Klichéerna staplas på varann. Författaren har petat in allt som brukar finnas med i en lagom tramsig feelgood men på ett sätt som inte har någon känsla bakom sig. De dramatiska och svullstiga känslouttrycken hos karaktärerna bottnar inte utan känns påklistrade. Jag har en otroligt hög toleranströskel när det kommer till trams i böcker men den här klev lite över kan man säga.

Och så är det fredag...

Igår lyckades de äntligen köra bort lastbilen från Strömsundsbron och nu kan de börja fundera på hur de ska laga bron. Jag ser fram emot att man ska kunna åka färja över Vattudalen men det blir uppenbarligen inte den här helgen och nästa helg är jag i Uppsala. Det är dags för höstens Sy-och hantverksfestival och jag tänker åka dit på lördagen som vanligt. Vet inte om jag kan locka en syster att följa med. Annars åker jag ensam. Har gjort det i flera år och det är ganska skönt det också. Man kan trava runt exakt som man vill och när man plötsligt från en sekund till en annan får nog, ja då kan man åka hem. Inte för att jag behöver garn egentligen men det är som med böcker, det är alltid något som saknas.

Idag får ni två ljudböcker av mig.

"Var är Helena?" av Tina Frennstedt är en True Crime-historia om Helena i Mariestad som försvann spårlöst efter en utekväll 1992. Förmodligen mördad av någon hon kände. Ibland gillar jag att lyssna på sådana här böcker när jag kör bil, lagom avancerat och fängslande så att resan går lite fortare.

Min andra bok är "De fem apelsinkärnorna", en Sherlock Holmes-novell av Arthur Conan Doyle. En kort historia som jag hann lyssna igenom en kväll när jag stod och nystade garn. Så man kan säga att den var typ tre härvor lång...

Sherlock Holmes känner jag att jag inte behöver presentera så mycket eftersom han ju är en välbekant figur. Den här novellen var intressant eftersom den innefattar Ku Klux Klan.

 Pusselhelgen blev mycket lyckad! 

En av deltagarna var en av mina bästa kompisar när vi gick på gymnasiet men sedan travade vi åt olika håll i livet och har inte haft kontakt på 27 år. Men nu när vi sågs igen så var det som att vi träffades för en vecka sedan bortsett från att det var väldigt, väldigt mycket att uppdatera. 

God mat fick vi också. Och sedan har det pusslats. Vi gjorde verkligen inget annat än att pussla, äta och prata. När jag satte mig i bilen för att åka hem så kändes det som att jag nog inte ville se en pusselbit på väldigt länge igen. Men nu när det har gått några dagar så är jag faktiskt lite sugen på att leta åt något av de pussel som vi har i förrådet.

Igår singlade de första snöflingorna ner. De var väldigt få och jag tror aldrig att de nådde marken men ändå. Den 13 oktober är tidigt även för att vara i de här trakterna. Vinterjackan, toppluvan och fingervantarna åkte fram direkt. Men idag är det vanligt höstrusk igen med regn så jag har återgått till höstjackan. 

Jag har läst en otroligt intressant bok om Anna-Britt Agnsäter, kvinnan som förändrade svensk matlagning, ansvarade för kokbokssuccén "Vår kokbok" samt kämpade i ett helt liv för att få svenska folket att äta nyttigt på ett enkelt vis. 

Målet för "Vår kokbok" var att den skulle vara så enkelt skriven att ALLA skulle lyckas i köket.

Hon arbetade i en massa år på KFs provkök. Efter en studieresa till USA kom hon hem med måttsatsen och köttermometern bland annat. Hon var med och tog fram matpyramiden.

Hennes liv var spännande och hon hade inte den enklaste uppväxten.

Boken heter "Ett litet recept på polkagrisar" och är skriven av Elin Peters.

En bok jag verkligen rekommenderar. 

Man får också en intressant inblick i Sveriges efterkrigshistoria.

Månadens dikt oktober 2026

 

Om hösten 

Nu är det höst och de gyllene fåglarna

flyga alla hem över djupblå vatten;

på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret

och avskedet susar genom grenarna.

Avskedet är stort, skilsmässan förestående,

men återseendet är visst.

Därför blir sömnen lätt när jag somnar med

armen under huvudet.

Jag känner en moders andedräkt på mina ögon

och en moders mun mot mitt hjärta:

sov och slumra mitt barn, ty solen är borta.-

Edith Södergran

Ur

Landet som icke är

 Förra veckan tänkte jag att nu är det nog dags för en tunn bomullshalsduk och handledsvärmare. I måndags insåg jag att handledsvärmare var lite ynkligt och igår åkte en stickad sjal och halvvantarna på.

Och dessutom pratade Rapports meteorolog om att det kunde bli snöblask i Värmland och Dalarna i slutet av veckan.

I morgon ska jag köra till Gäddede och där kan det också bli snöslask. Eftersom jag har tänkt tanken  så bytte jag till vinterdäck igår vilket känns otroligt bra. Men jag är förstås ändå lite, lite nervös inför resan. Är förstås aningens nervös för andra saker också än bilkörningen. Ska träffa människor jag en gång känt men inte träffat på 30 år. Bara en sådan sak...

Idag vill jag prata om en bok som jag inte lyssnat på på Storytel.

Först tänkte jag att det var helt poänglöst att skriva om den men det finns ändå anledning att nämna den.

Jag har artros i åtminstone ett knä. Under en period för ungefär ett och ett halvt år sedan var jag så dålig att jag knappt kunde gå. Kunde bara ligga på ett visst sätt på nätterna för att det inte skulle göra jätteont. Nu har jag sakta och envist tränat upp mig och känner mig okej med endast vissa bakslag någon gång ibland.

I alla fall så ramlade jag på en ljudbok som heter "En liten bok om artros: och stegen att må bättre" av Lotta Skoglund.

Tänkte att kanske kan man få lite tips om hur man ska angripa denna förhatliga sjukdom, kanske lite träningstips, om det finns bättre och sämre mat och så vidare.

Redan när jag började lyssna kom det första abret. Boken är inläst med AI! Rösten "tillhör" en AI som heter Venla. Av princip undviker jag AI-röster eftersom jag sympatiserar med den mänskliga inläsaren och vill ha kvar dessa på ljudbokstjänsterna. Men så tänkte jag ett varv till och bestämde mig för att det kunde vara intressant att höra en AI-bok bara för att veta hur det kan låta. Jag blev mycket förvånad då det lät som en helt vanlig röst. Ingenting kunde avslöja att det var konstgjort.

Jaha. Så var det med det.

Men så kom nästa grej. Boken var så långt ifrån mina behov som man kan tänka sig. Det visade sig att utgångsläget är att författaren är över 70, måste gå med rullator och redan i första kapitlet pratas det om höftledsoperation och barnbarn. 

Så för typ tredje gången i mitt liv tänkte jag dissa en bok och bara plocka bort den från bokhyllan. Men så är det liksom så att jag har väldigt svårt att sova ibland. Tankarna snurrar i speedad fart och jag kan inte varva ner. Och där visade det sig vara den perfekta boken! 

Varje gång jag satt igång den så har jag bara hunnit lyssna på sisådär en halv sida om onda knän och höfter för pensionärer så sover jag som en klubbad oxe.

Så jag har spelat igenom hela boken utan att egentligen ha en aning om vad som lästs. Perfekt!

 Igår klev jag ur min soffa och begav mig till en studiecirkel i demokrati. Hela förra året låg jag i soffan, läste och stickade all min lediga tid i princip bortsett från de tillfällen när jag tvingade mig upp för att gå och simma eller träffa en kompis. I år känner jag att det är dags att vidga vyerna och ta tag i mitt liv.

Först undrade jag lite vad jag gett mig in i. Vi skulle vara fem deltagare egentligen men två var sjuka så vi var tre plus ledaren. Efter en halvtimme var en tvungen att gå på ett annat möte och så var vi  bara två. Studiecirkeln inleddes med en genomgång av hur riksdag och regering ser ut, grundlagar och annat sådant där som man pratade om på samhällskunskapen. Jag kände mig fortfarande tveksam. Men efter ett tag halkade vi in på intressanta sidospår och Amerikansk politik, hur kommunen här styrs och av vilka och lite personliga minnen och anekdoter från oss alla tre. Det här är en liten ort och jag vet var de övriga deltagarna står politiskt och de lär veta var jag står men jag tycker ändå att det blev bra diskussioner och att de andra hade vettiga åsikter, inom rimliga gränser förstås, jag vet att cirkelledaren är moderat till exempel.

Vi kommer att träffas ytterligare två måndagar. Nästa vecka ska vi prata om EU och det kan ju bli spännande . Det här med Brexit och Storbritannien kan vi nog uppehålla oss vid ett tag.

När jag var i Uppsala förra veckan så kunde jag ju inte hålla mig från några bokinköp och jag har hunnit läsa den första. En otroligt spännande historia som jag skulle definiera som en roman med deckarkänsla. Men jag vill inte skrämma bort den som ogillar deckare. Boken är väldigt långt ifrån en klassisk deckare.

"Bokbindarens hemlighet" av A. D. Bell skulle lika gärna kunna petas in i samma genre som Pip Williams böcker om bokbinderi och lexikon.

Lilian bor med sin far som äger en bokhandel. Hon hjälper honom med bokhandeln men det viktigaste i hennes liv är ändå lärlingsplatsen hos en bokbindare. Hon är mycket skicklig och älskar sitt yrke. 

Av en slump får hon tag i en bok som är nästan förstörd av en brand. Innanför försättsbladet hittar hon ett brev och en mystisk och hemlig kärleksaffär rullas upp. Men brevet är bara en liten del av historien och Lilian blir nästan besatt av att finna övriga böcker och hitta brev för att ta reda på hela berättelsen. 

Samtidigt visar det sig att det finns fler som desperat letar efter böckerna och nästan direkt blir Lilian, hennes far och hennes vän Harry i fara.

Glömde förresten nämna att boken utspelar sig 1901.

En otroligt spännande bok som inte gick att lägga ifrån sig!

 Hm...

Glömde en bok jag skulle tipsa om idag, eller rättare sagt,  jag trodde att jag redan tipsat om den men se det hade jag tydligen inte.

Under flera år har jag följt Instagramkontot "Helt orimligt". Åsa Jonsson som äger det pratar där om sina hundar Herman och Nemo, roliga personligheter sådär som hundar ju alltid är, men hon jobbar också på att sprida Arjeplogsmålet då hon insett att folk söder om Gävle inte alltid har uppfattat att "Norrland" inte är en homogen och enhetlig befolkning och bygd.

Nu har i alla fall Åsa gett ut en bok som heter "Helt orimligt En hemmasittares berättelse" som handlar om  hennes skoltid då hon under flera år inte klarade av att gå till skolan överhuvudtaget. Detta är en bok som jag önskar att alla som någonsin stött på eller behövt hantera barn och ungdomar med psykisk ohälsa skulle läsa. Kanske också att ungdomar som är hemmasittare skulle må bra av boken. 

Dels får man hennes personliga historia där hon berättar om sin barndom som inte alls var jobbig egentligen men där hennes eget mående och tankebanor påverkade livet på många plan och hur hon hamnade i den situation där det var fullständigt omöjligt att gå till skolan trots hjälp från olika håll, stöttning från familjen och hot om skolplikt.

Dels får vi följa Åsa i kampen tillbaka till det liv hon ville ha och där hundarna varit en mycket viktig pusselbit i processen.

Man får inga pekpinnar och inga tydliga och magiska problemlösningar.

Men man får en inblick och insikt i hur det kan vara och hjälp till ett förhållningssätt för oss som ska försöka hjälpa de här personerna. Eller, ja, jag träffar numera inte de här barnen och ungdomarna men under min lärarkarriär hade jag verkligen behövt den här boken. 

En bok som jag tror kommer att beröra alla som ger sig på den!

 

Jag vill tipsa om den tredje och avslutade delen i feelgoodserien "Vintagebutiken"  av Annie Darling.

"Trassliga kärleksband i Vintagebutiken" handlar om Phoebe, självutnämnd chef och diktator i Vintagebutiken. Hon lever för exklusiva begagnade klänningar, är alltid oklanderligt klädd i svarta klänningar och pumps. Hennes hund Coco Chanel är aldrig långt borta och behandlas som en kunglighet av Phoebe. Under flera år har Phoebe haft ett hemligt förhållande med kollegan Freddy. Han skulle gärna visa omvärlden deras kärlek men för Phoebe skulle det underminera hennes ställning som chef och oemotsägbar och perfekt.

Men hon har ett fruktansvärt humör och väljer alltid klänningarna framför kunderna och kollegorna och slutligen ställs allt på sin spets när hon blir viral på en influensers konto när hon får ett raseriutbrott.

Det blir droppen för arbetskamraterna och för Freddy och plötsligt är det inte ens säkert att hon ska få jobba kvar.

En klassisk feelgood som ändå inte är lik någon annan jag läst och som ni vet är det den perfekta boken i mina ögon.  Jag älskar att bli överraskad!

 Så är jag tillbaka i Strömsund med upprörda brokänslor och allt. Det gick bra att köra till pappa i helgen även om de 3 extramilen kändes tröstlösa. Men det är ändå inte jag som har det värst. Det finns både vuxna och barn som får ta sig den där vägen två gånger om dagen.

Helgen var lugn och vilsam. Jag har krattat löv och förberett en jordhink att ha på balkongen tills jag behöver plantera något eller sätta om mina blommor under vårkanten. Jorden tog jag från jordfabriken som jag och pappa ordnat. Vi är båda frälsta bokashianvändare  så det är en ständig jordproduktion.

Nästa helg ska jag åka på pusselhelg! Jag är både otroligt förväntansfull och nervös. Planen är att byta till vinterdäck i veckan för att vara helt på den säkra sidan. Tyvärr missar jag min syster som kommer på besök till pappa under nästa helg men så blir det ju ibland.

Tora Wall har skrivit flera böcker som jag är sugen på att läsa. Jag har börjat med hennes "Traditioner och högtider Encykolpedisk kalender".

Den behandlar hela året mycket noggrant med både gamla och nya traditioner och viktiga datum. Förr tiden hängde man upp alla årets uppgifter och sysslor på olika datum och namnsdagar. Men också vädret ansågs styras utifrån hur det var vid vissa dagar. Exempel på detta är den 3 februari då Blasius hade namnsdag. Det sas i södra Sverige att om det blåste på Blasiusdagen så skulle det blåsa i många dagar framöver.

En tradition som jag tyckte verkade lite rolig var den om tranbrev och "att springa trana". 

Jag hade mycket stor behållning av boken. Nu läste jag den från pärm till pärm men den kan lika gärna användas som ett uppslagsverk.

 Jag vet inte vad det är med världen just nu! Konstiga saker händer. Först har vi det här med regeringsbildningen som är som ett dåligt skämt. Och igår vaknade vi av den absurda nyheten att en väldigt tung lastbil kört över Strömsundsbron så att den gick sönder! Samma bro som de har renoverat i åratal. Vem kan någonsin glömma perioden när man fick köra en extraväg på någon mil på en usel grusväg, smal och sörjig och absolut inte gjord för all den trafik den plötsligt blev utsatt för.

Och ja nu är vi tillbaka på den vägen igen då...När jag ska åka till min hemgård och pappa på helgerna kommer jag nu under en längre tid, förmodligen, få köra den där extravägen. Kan inte säga att jag ser fram emot det!

Strömsundsbron

Idag är sista Uppsaladagen. Imorgon bitti sätter jag mig på tåget norrut igen. På ett sätt blir det skönt. Jag har haft svårt att fokusera den här veckan på jobbet. Mest har det blivit läst barn- och ungdomsböcker vilket är bra eftersom jag har inbokade bokprat nästa vecka.  Å andra sidan känns det lite jobbigt att lämna familjen igen. Det har varit skönt att få vara  med dem och leva lite vardagsliv även om jag kanske lyckats förtränga lite hur morgnarna är med en morgontrött 17-åring som lever i villfarelsen att han har all tid i världen på morgnarna. Mitt eget jobb har inte kommit igång förrän han äntligen släntrat ut genom dörren med ett

jaja, jag hinner...

vilket han inte har gjort två av de tre skolmorgnar jag varit här vill jag bara säga.

Så, Vad har jag läst på fritiden den här veckan då?

Jo, jag har läst del två i Annie Darlings feelgoodserie om "Vintagebutiken". Del två heter "Kärleken får ny kostym i Vintagebutiken" och den här gången får vi träffa Sophies bonussyster Cress som är utbildad sömmerska, otroligt skickling men också fruktansvärt blyg och rädd för att synas och ta plats. I femton år har hon varit ihop med samme kille och är nöjd med det. När Sophie börjat jobba i Vintagebutiken så råkar det sammanfalla med att deras ändringssömmerska slutar och Sophie övertalar Cress att söka jobbet som hennes ersättare.

Nu skulle livet kunna vara komplett men saker händer som alltid och plötsligt står Cress där utan sin pojkvän, eller har de bara ett bråk på gång? Inte blir det enklare av den mycket trevlige Miles som kommer i hennes väg. Cress skulle aldrig ens tänka tanken att överge sin pojkvän, bråk eller ej. Eller...?

Jag är mycket svag för Annie Darling böcker och det här är verkligen inget undantag.

 Godmorgon.

Eller ja, kan man säga att det är en god morgon efter gårdagens utspel då vänsterpartiet valde att rösta fram Andreas Norlén till talman och Magdalena blev sur och avsade sig sonderingsuppdraget?! 

Jag förstår båda sidor men kan inte fatta att de vågar spela det här spelet? Det är på bekostnad av Sveriges framtid? Egentligen är det centerpartiets fel, vilket flera debattörer påmint oss om. Jag vill bara att vänstersidan inte ska schabbla bort styret av Sverige för jag vet i ärlighetens namn inte hur vi ska överleva i fyra år till med en Tidöregering. Miljö- och hållbarhetsarbetet kommer att drivas i sank, folk kommer att utvisas i parti och minut och kulturen kommer att styras med järnhand. 

Det finns så många sidor av allt det här men vad det kokar ner till är ändå det, att vi måste lyckas hitta ett sätt att rädda regeringsbildningen!

Så till det jag egentligen ska skriva om. Är ledsen om jag skrämmer bort någon bokmal med politik men just nu upptar det lite för mycket av mina tankar. Kunde inte somna igår för att jag låg och tänkte på det.

Jag vill gärna tipsa om en barnbok eller egentligen gränsar den väl till ungdomsbok skulle jag vilja påstå. I alla fall så var den fantastisk, en sådan där bok som inte liknar någon annan och som man sträckläser för att man måste få veta hur det går samtidigt som man inte vill att den ska ta slut för man vill inte lämna universumet.

"Cato & minnenas mysterium" av Yorick Goldewijk handlar om Cato, en egensinnig 12-årig flicka, som bor med sin pappa. Mamman dog när Cato föddes. Pappan sitter mest och stirrar ut på ingenting eller tittar på tv. Hemmet styrs mest av grannfrun Cornelia som egentligen är anställd för att städa men som tagit över större delen av hemmet och som alltid beklagar sig över Cato. 

När Cato får ett reklamblad till en gammal biograf där "filmer du aldrig ser någon annanstans" visas så åker Cato naturligtvis dit. En av hennes egenskaper är att hon är mycket nyfiken av sig. Ansvarig för biografen och filmerna visar sig vara Fru Kano.

Filmerna visar sig vara minnen. Fru Kano har en tidsmaskin och med hjälp av en minnessak och ett fotografi så kan man kliva in i det minne man vill återuppleva.

Cato blir anställd som assistent till fru Kano och inget blir någonsin sig likt igen.

Men det är inte bara en härlig upplevelse, det öppnar också upp djupa sår hos Cato. Och vem är egentligen fru Kano och vem är den gamla tanten med hunden?

När jag beskriver boken så gör jag den inte rättvisa känner jag eftersom jag inte vill spoila den.

Min sista uppmaning blir därför: LÄS! Du kommer inte att ångra dig.

 Idag är det måndag och jag sitter vid köksbordet i Uppsala och jobbar. Solen skiner och det är tydligen ovanligt varmt här för att vara i slutet av september. Tacka vet jag Jämtland med krispig luft och lite kallblåst så här års.

I helgen har familjen och jag hängt och tagit det lugnt. Min T har haft en kämpig höst och jag kände att jag behövde komma och pyssla om honom lite. 

Jag har läst en liten rackare till bok som kom tillsammans med ett nummer av "Vi läser" som jag prenumererar på. Riksbankens jubileumsfond ger varje år ut små essäsamlingar på olika teman. Om jag inte minns helt fel så var förra årets tema Demokrati och i år är det Byråkrati. Eventuellt så låter det inte så upphetsande men jag har läst de där samlingarna med oväntat stort intresse.

Den här lilla samlingen heter "Byråmani" och är skriven Thomas Götselius. I sina essäer behandlar han temat utifrån olika böcker och författare som Kafka, August Strindberg men också mer moderna böcker. Han skriver om frågor som

-varför kom byråkratin till från början?

-vad betyder ordet och när dök det upp första gången?

-hur påverkas byråkratin av det samhälle vi lever i idag där politiker och chefer tar snabba och oväntade beslut?

Svaret på den andra frågan är för övrigt att ordet dök upp efter franska revolutionen och hör ihop med demokrati och teknokrati.

Så även om jag inte direkt går igång på temat byråkrati så tycker jag ändå att det var väl värt att läsa.

Alltså, vad är det som händer med vänsterpartiets medlemmar?

Man får verkligen hålla sig till partiets ideologi och grundläggande värderingar för att se bortom allt som hänt den senaste tiden. 

De borgerliga partierna är inte ett dugg bättre. De gör dumheter också men det betyder inte att det är okej när de rödgröna spårar ur. 

Det jag syftar på är förstås politikern i Borlänge som förmodligen valfuskat. Nu vill jag bara att socialdemokraterna, miljöpartiet, vänstern och centerpartiet ska prata i lugn och ro och komma till en överenskommelse där de kan samarbeta och styra Sverige.

Apropå temat politik så har jag läst "Det är mycket nu" av Robert Nyberg.

Boken består av korta seriestrippar som kommenterar händelser, politik och världshändelser. Enligt min far så kan man läsa hans strippar varje vecka i Aftonbladet.

Robert Nyberg håller sig  uppenbart åt det vänstra hållet.

 Helgen har varit bra.

Pappa och jag har höstbonat, dragit upp båten och bryggan och grejat. Jag har kapat ner en vinbärsbuske, en av typ tio. På lördagen åt vi middag med faster och kusin vilket var mycket mysigt. I Uppsala har min familj tapetserat Hs rum. När han fyllde 17 i mars fick han i present ett löfte om att få sitt rum fixat. Hans föräldrar älskar fortfarande tapeten med drakar som han haft i sisådär tio år men själv han har konstigt nog mumlat de senaste två åren om att den kanske är lite aningens barnslig. Konstigt!

I alla fall blev det nu gjort efter vissa påtryckningar och uppstyrning från mig på distans. Och det var trots allt bara en vägg så det tog ju inte alltför många timmar. Och enligt T så är alla nöjda och glada.

"Vintagebutiken i Primrose Hill" av Annie Darling är första delen i en serie som utspelar sig i samma kvarter som hennes böcker om "Bokhandeln för ensamma hjärtan". Annie Darling är en sådan där feelgoodförfattare som jag alltid kan lita på. Hennes böcker gör mig alltid glad och varm i själen. Nu insåg jag när jag började läsa den här att jag tydligen redan har läst den men det gjorde inget för jag hade glömt detaljerna och kunde mysa nästan ännu mer när jag hade huvuddragen klart för mig. Hemma på nattygsbordet ligger del två och tre och de har jag inte läst så det ser jag fram emot.

Sophie har jobbat i tio år i en klädaffär men blir uppsagd när affären går i konkurs. När hennes sambo inser att hon plötsligt inte kommer att kunna betala hyra till honom så gör han slut och hon får flytta hem till sin mamma. Hon bestämmer sig för att det är nu hon ska emigrera till Australien där hennes farmor, farfar och en annan massa släkt bor som hon aldrig träffat. Hennes pappa, Johnno, som hon har en väldigt sporadisk kontakt med, vill absolut inte att hon ska flytta och erbjuder henne ett jobb i sin vintagebutik. Där blir det ingen vidare start utan hon får kämpa stenhårt för att bli accepterad. Men där finns Charles som jobbar med smycken och som går runt i färgglada kostymer. Han tar på sig att lära Sophy allt hon behöver veta om vintage men kanske att han har lite baktankar...

Sophy får omedelbart känslor för Charles men vet att det bara är att glömma. Hon ska ju flytta till Australien!

 Igår kom äntligen resultatet på valet och jag kan andas ut ett tag. Nu återstår det för Magdalena Andersson att få ihop sin regering. Många tvivlar, kanske lite hoppfullt? Jag litar dock på att partiledarna ser till landets bästa och inte schabblar bort chansen.

I morse vaknade jag klockan 5 och kunde inte somna om. Så nu går jag omkring och känner mig som ett trött spöke. Tur att det är fredag. I helgen blir det middag hos faster. Min kusin är hemma på besök så det blir trevligt. Annars grejar jag mycket i min vävstuga för tillfället. Inspirationen är rätt mycket på topp nu när det ofta är lite grinigt höstväder på helgerna. Förra lördagen var jag dock ute en sväng med båten eftersom det var fantastisk septembersol. 

På fredag om en vecka åker jag till Uppsala. Jag har inte träffat familjen på drygt en månad så det ser jag fram emot mycket.

I höst  har jag mycket inbokat vilket försvårar Uppsalaresorna. Jag är väldigt glad över att ha kommit igång men saknar min familj förstås.

I eftermiddag avslutar jag arbetsveckan med ett besök i en årskurs 9 där jag ska prata källkritik och informationssökning kopplat till deras so-projekt. 

Igår kväll avslutade jag ÄNTLIGEN "Anne på Grönkulla"-serien. av L.M. Montgomery.  Sista boken "Lilla Marilla" har tagit extremt lång tid att ta sig igenom, mycket för att jag råkade tappa bort den när de renoverade min lägenhet härom veckan. Boken låg längst ner under en massa grejer som jag plockat undan från golv och väggar och lagt i en hög när de skulle tapetsera. 

Efter att ha tyckt att de sista tre böckerna varit ganska tama och ointressanta så gillade jag ändå den här sista mer. Det är också den jag minns mest ifrån när jag var tonåring och läste serien. Detta beror nog på att det i flera böcker mest handlat om barnen i familjen när de var små och i för sig hittade de på och råkade ut för äventyr men inte så förskräckligt roligt tyckte jag. I den här sista handlar det allra mest om första kriget och sönerna  i trakten som blir soldater. Patriotismen är total och det står ingenstans, ens med ett andetag, att det vore rimligt att de unga tonårspojkarna inte skulle behöva delta. Snarare är det värt att dö för sitt land hur hemskt det än är.

Nog sagt om det...

Nu lägger jag Anne till handlingarna för rätt så lång tid framåt, möjligtvis för alltid. Är glad att jag slutfört projektet även om det inneburit att magin försvunnit för mig.

 Dagen efter valet är det och spänningen är olidlig. Jag sov inget vidare i natt. Först satt jag uppe betydligt längre än vad jag mådde bra av och sedan vaknade jag vid ett-tiden och började lyssna på Sveriges radios valvaka en lång stund innan jag kunde somna igen. Och idag har jag kollat in vad som händer med jämna mellanrum. På vår personaltoalett står det en vattenflaska som det står SD på helt plötsligt. Man undrar ju vem som ställt den där? Är den bortglömd eller någon som vill säga något?

Jag oroar mig mycket för vad som ska hända. Att socialdemokraterna gick bakåt var inte bra. Men jag tror inte att det bara är jag som tycker att de inte gjort rätt val under den senaste mandatperioden i sina beslut. 

Vänsterns och miljöpartiets framsteg kändes väldigt bra. Hoppas bara att det räcker...

Det allra bästa i det här valet var ändå att SD backade. Det hade de absolut inte räknat med men jag är glad att folk kanske insett vad de håller på med även om det fortfarande är alldeles för många som röstar på dem i mina ögon.

På onsdag lovar de att vi ska få svar och jag hoppas, hoppas att vi får byta regering!

Jag har läst en helt omöjlig bok!

"Det okända längs vildmarksvägen & Sagavägen" av Ewa Hed och Carina Eliasson är en bok som förmodligen är egenutgiven. Det är knappast någon som korrekturläst den. Boken innehåller historier från förr och nu om övernaturliga väsen och händelser.

Egentligen kul läsning men fullständigt omöjligt språk! Lite bättre blev det när jag ställde om läsningen i huvudet och tänkte att det var Vilhelminamål. Författaren kommer därifrån trakten. När min inre läsröst pratade dialekt blev det lite mer hanterbart. Men jisses ändå.

Veckans höjdpunkt så här långt var när jag fick träffa ett litet gäng med sexåringar!

Är det något jag har brist på sedan jag flyttade hit så är det just förskoleklassbarn. Jag är ju bortskämd med att få träffa den årskursen varje vecka och det är väl ungefär vad som krävs för att humöret ska vara på topp. De här var precis så trevliga och mysiga som jag hade hoppats men jag känner dem inte än.

De var väldigt intresserade och peppade på bibliotek och böcker. Som en kille sa

-jag är väldigt nära att nästan börja kunna läsa!

En mycket bra start skulle jag säga.

Idag är jag ensam på mitt bibliotek. De övriga är på äventyr. Min plan var att hinna jättemycket när jag nu hade tillgång till utlåningsapparaten och diskdatorn hela dagen. När man ska inregistrera nya böcker behövs de där apparaterna och jag brukar ofta känna mig i vägen när jag gör det.

Men naturligtvis så saknas det någon inloggning för mig och det lös ERROR med rött. Så det jobbet får bli en annan dag.

Det finns förstås annat att pyssla med...

Idag vill jag tipsa om en fantastisk ny bok för mellanstadiet, fast jag tycker nog att den passar lika bra för högstadiet också.

"Allt som är vackert" av Katrina Nannestad utspelar sig under andra världskriget i de tyska alperna.

Anna är 13 år och bor i en by väldigt nära Hitlers residens. Alla måste vara med i SS och hålla på Hitler och Tyskland annars fraktas man till något läger eller dödas. De flesta är nazister och ifrågasätter inte kriget och styret. Det ses som en ära att få strida för sitt land. Byborna spionerar och rapporterar vad de andra i byn gör.

Anna, hennes mamma och några andra håller inte med även om de inte säger det högt. Anna har en lillasyster, Eva, som inte är som andra. Hon är full av kärlek och alla som känner henne älskar henne. Men de måste gömma henne, för alla människor som inte är "perfekta" tas omhand. Det sägs att de ska får vård men Anna och hennes mamma vet bättre.

Boken var så himla bra!

Den innehåller så mycket kärlek och mod. Man förstår hur svårt det var att vara tysk, inte hålla med Hitler och nazisterna men inte kunna göra något åt det. Och den visar att även nazister är människor som inte alltid beter sig som odjur.

Till på köpet får man också lära sig lite om andra världskriget, olika kända personer och händelser.

Ja, den innehåller så mycket och jag kunde inte sluta läsa.

En bok alla borde läsa, vad man än har för värdegrund, livsinställning, ålder och bakgrund!

Boken passar också mycket bra för högläsning skulle jag säga.

 Helgen var väldigt lugn och avslappnad bortsett från att det var pärhacking i lördags (potatisupptagning).

Planen var att jag och min far skulle göra det förra helgen men då regnade det så mycket att det inte blev av. Pappa började lite under veckan och sedan fick jag hacka klart eftersom han tog en tur till Stockholm över helgen.

Det gick bra och jag har inte ens träningsvärk. Skörden blev inte lika bra som förra året men så verkar det vara med de flesta grödorna i år. För kallt på nätterna kanske?

Min lägenhet är för tillfälligt under renovering så jag får pendla lite den här veckan. Tjejen som fixar verkar väldigt effektiv så jag tror nog att det blir klart under veckan och det blir otroligt fräscht och fint. När allt är klart har jag bestämt mig för att fira med att köpa en bokhylla! Det är något jag verkligen saknar.

Helgens bok var en lättsam och mysig deckare med en rolig huvudperson.

"Bröllopsmordet i Cornwall" av Fiona Leith är första delen i en deckarserie tydligen.

Jodie "Nosey" Parker har jobbat som polis i London men valt att flytta hem till Cornwall med sin dotter och byta jobb till kock. Hennes första uppdrag är att laga mat till ett bröllop. Brudgummen är en gammal pojkvän som numera är en vän. Men så försvinner bruden och Jodie kan förstås inte låta bli att försöka ta reda på vad som hänt. Det är inte helt populärt hos polisen Withers att hon lägger sig i men det är inte direkt något som hindrar henne.