Så sitter jag här igen i en regntung stad och avundas min far och faster som har invigt färjan över Vattudalen. Den började gå i morse. Nästa vecka ska jag testa.

Det har varit en lugn och skön arbetsdag. Jag har läst en bok inför kommande boktipsarbesök i en femma. Efter höstlovet har jag flera skolbesök på gång och det blir många böcker att hålla koll på och läsa.

Förutom läsningen så har jag pysslat med de vanliga sakerna; läst och svarat på mejl, uppdaterat mig på aktuella biblioteksfrågor som den där en bibliotekarie orosanmälde en tioåring som lånade en dark romance-bok och pappan till barnet anmälde bibliotekarien till JO

Bibliotekarie gjorde orosanmälan

När jag läste nyheten så kunde jag inte annat än undra hur bibliotekarien resonerat?! 

Men idag har jag lyssnat på ett klipp från P3-klubben där journalisten Kristoffer Andersson har läst kommunens svar på JO-anmälan. Det visade sig som så ofta vara betydligt mer komplicerat än vad det verkade från början.

Om ni vill veta mer kan ni lyssna på avsnitt 477. Äntligen är litteratur farligt igen.

Försökte länka men lyckades inte...

Så till en riktigt bra bok!

För några veckor sedan hade vi författarbesök på biblioteket. Det var Annelie Jordahl som berättade om sin nya bok "Kallet". Den handlar om hennes släkt under andra världskriget med farmodern i centrum. I boken kallas farmodern för Karolina och hon är ödemarkssamarit vid norska gränsen. Hon och familjen driver fjällpensionatet i Stora Blåsjön och under kriget blir pensionatet ett ställe där man gömmer norska flyktingar. Karolina samarbetar med doktor David Hummel som arbetar och bor i Gäddede , åker över gränsen och hjälper norskarna och andra flyktingar i smyg. 

Vi får också följa Henry Rinnan som hängivet arbetar för nazisterna. Under krigsåren förföljde, angav och torterade han hundratals människor som han ansåg vara fiender till nazisterna. 

Boken är välskriven, spännande och extra intressant eftersom miljöerna är bekanta för mig. Även om Annelie Jordahl har fått fylla i luckor själv och det trots allt är en roman så är personerna verkliga och hon har fått mycket information från bland annat sina fastrar och andra i trakten.

Jag har konstaterat det förut och säger det igen... Det ger alltid lite extra när man känner till miljöerna och kan se det framför sig. Men med det sagt så är det här en bok för alla som intresserar sig för historiska berättelser.