Aednan

Så är det bara en vecka kvar av april. Ibland glömmer jag att det faktiskt är vår eftersom allt kretsar kring avstånd och handsprit.
Jag förstår att det behövs information men ibland blir jag galen på alla skyltar om hur man tvättar händer och hur långt ifrån varandra vi ska vara.

Och mitt i alltihop så har PO Enquist dött. Ja, det är mycket nu.

I helgen tittade vi på "Den stora älgvandringen", svt:s direktsändning som visar älgarnas vandringsstråk dygnet om. Slow-tv såg jag att det kallas. Vi såg älgar, renar, fåglar och vindprassel.
I lördags eftermiddag var väldigt mycket älgar på gång, så mycket att jag trodde att det var ett hopplock av dygnets bästa sekvenser. Men det var kanske rusningstid helt enkelt.
I trädgården har vi mycket humlor i år. De har vaknat ganska tidigt tycker jag, men det kanske är deras vanliga tid, jag vet inte riktigt.
Vi var en sväng på landet också igår och då låg det en hare mellan äppelträden. Den brydde sig inte om att vi kom utan låg där i säkert en halvtimme medan vi gick runt, pratade och planterade blommor.
Alla dessa djur och vårlig natur får mig att vilja ger er några rader ur "Aednan" dikteposet av Linnea Axelsson. Aednan handlar om två nordsamiska familjer och deras öden från början av 1900 och till vår tid.
Jag har plockat texten från sidan 43.

Hundarna gav
skall och höll ihop hjorden
-
Vajornas skällor 
klämtade
mot branten

De var vana att
gå här och arbetet
var inte svårt
-
De ville alltid
västerut
för att föda

till sin särskilda dal