Är det inte ovanligt många humlor ute och surrar i år? Eller är det för att vi är ute i vår egen trädgård så  mycket denna vår? Till skillnad från när allt är som vanligt och man själv är ute och surrar mer i världen? Ja, jag vet inte jag.
Igår lyssnade jag på ett avsnitt av Förlagspodden där Lasse Winkler hade ringt runt till olika bokhandlare och kunde konstatera att dessa inte var så panikslagna som förväntat av Coronakrisen eftersom det visat sig trots att försälningen gått ner så vill folk ha sina bokaffärer kvar och köper. Vissa kunde till och med berätta att det går lite bättre än vanligt eftersom folk jobbar hemma och kan shoppa böcker nära sina hem.

 

Jag läser mer än vanligt just  nu. och stickar och virkar dessutom.
Igår kväll avslutade jag del 13 av "sagan om isfolket" "I satans fotspår". En dramatisk historia som lite oväntat fångade mig så att jag var tvungen att lyssna klart innan jag kunde gå och lägga mig. Det var tur eftersom jag har lyssnat på två delar som väckte lite halvljummet intresse.

 

Efter att ha legat ett par år på att läsa-listan så har jag nu läst den femte och sist utkomna delen i serien "Familjen kring La Stella" av Eva Swedenmark och Annica Wennström, nämligen "Hjortron och hjärtan".
Det är svårt när man följer en serie och det dröjer för långt mellan böckerna. Åtminstone jag tappar fokus då och har svårt att komma in i berättelsen igen. Nåja, den här serien utspelar sig i Östersund med omnejd och i centrum har vi Liselotte, 45 år, hennes exman Mario, deras två barn, Liselottes föräldrar syskon och deras familjer. Behållningen med läsningen är helt klart miljön. Jag älskar att de travar runt i Östersund, lagar mat med älgkött och tittar ut över Storsjön.
För flera år sedan, när jag läste serien sist, så fastnade jag för sättet att skildra familjelivet, höjder och dalar, att det kändes som helt vanliga människor som visserligen råkade ut för lite mer än gemene man, men ändå...
Nu fick  jag kämpa lite mer för att finna det intressant men jag ville ändå veta vart det skulle hamna.  En lättsam, läsvärd bok som kanske inte kommer att lämna djupare spår.

 

Min sista bok för dagen är en lite ovanlig feel-good, om man nu ens kan kalla det feel-good. "Livet enlig Fikry" av Gabrielle Zevin utspelar sig runt en bokhandel och dess tväre och bittre ägare Fikry. Fikry är änkling och har i princip bestämt sig för att supa ihjäl sig.Om det här nu hade varit en helt ordinär feel-good så hade det dykt upp en söt, trevlig tjej och räddat hans liv. Och ja, det gör det faktiskt. men inte riktigt på det sätt som man förväntar sig. Den här berättelsen innehåller mycket mer än man tror och jag stängde boken efter att ha läst sista sidan med både en känsla av uppbragdhet över att det skulle sluta som det gjorde och samtidigt glädje över att alla böcker inte är förutsägbara och att det är härligt att få bli överraskad ibland.