För mig är det svårt att fatta att jag inte ska träffa folk eftersom mitt jobb gör att jag umgås med folk mest hela tiden även om jag försöker att inte komma för nära dem. Jag såg att både Finland och Danmark nu försiktigt börjar lätta på restriktionerna vilket känns positivt.
Däremot blev jag smått chockad när jag i samma nyhetssändning hörde att Adam Alsing dött i sviter efter Corona! Han var bara 51 år gammal! Plötsligt förstår man, igen, att det här är på allvar. Eftersom vi lever ett mycket privilegierat liv och bara är allmänt trötta på situationen så är det lätt att glömma att det är på riktigt.
I påsk lyssnade jag ikapp podden Lundströms bokradio.
Under tre tillfällen har Marie Lundström, Marie Göranzon och Olof Wretling läst och pratat om Torgny Lindgrens " Ormens väg på hälleberget".
Jag har ett mycket vagt minne av att jag sett den som film eller möjligtvis tv-serie i min barndom. Förmodligen satt jag inne hos farmor, sippade på en stor mugg te och åt kvällsmackor och mös. Det var så det oftast gick till när jag såg alla de där klassiska serierna som inte på något sätt var anpassade för min ålder och som jag inte alltid förstod. Mitt minne av "Ormens väg på hälleberget" är en fruktansvärt obehaglig Stellan Skarsgård om jag inte minns helt fel, iklädd en päls. Jag minns också att det var något med en kniv och att någon hämnades på Stellan. Nu när jag lyssnat på bokcirkeln och dessutom lyssnat på Torgny Lindgrens egna uppläsning av den så har historien klarnat och jag förstår varför det var så obehagligt. Det förvånar mig lite att jag fick se det ens, men farmor tyckte också att det var mysigt när vi satt där på kvällarna och det är inte säkert att mamma och pappa visste att jag såg. Nåja, bokcirkeln var mycket lyssnarvärd och när jag såg att de lagt ut Torgnys egen uppläsning i tre delar så passade jag på att lyssna. Fruktansvärd berättelse, men fantastisk på samma gång! Jag kan varmt rekomendera den om ni inte har läst den förr.
Första bokcirkelträffen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar