Efter två rekordvarma dagar så regnar det idag. Två dagar i sträck har vi tillbringat ute på sjön på pappas brygga. Vi har badat, ätit och suttit och läst mitt ute på sjön. Vissa i familjen har försökt harpunera gäddor i vassen med en båtshake. Vi vara alla rätt lättade att det inte blev någon fångst. Kaninen har mest legat och pustat i värmen och inte förrän vid nio, halv tio på kvällen har han velat gå på promenad. Men då har han å andra sidan varit oförskämt pigg och vi har fått ta honom under armen och burit hem honom till sist. I morse ville han inte gå ut för att det regnade. Aldrig är det riktigt bra.

Jag har läst otroligt mycket i sommar. Halva semestern är kvar och det känns som att jag haft semester för evigt. T blir väldigt provocerad när jag säger det för övrigt. Trots att han varit ledig längre än jag så har han tydligen inte samma känsla.
I slutet av förra veckan besökte jag biblioteket. Det är så kul för de har lite andra böcker än det som finns hos oss så det går alltid att hitta oväntade pärlor.

"En syster i mitt hus" av Linda Olsson utspelar sig i Spanien. Maria bor ensam i sitt hyrda hus. Där lever hon lite i skymundan, gömmer sig på sätt och vis för världen. Så kommer hennes lillasyster Emma på besök. Emmas närvaro gör att Maria måste tag i sina känslor och minnen vilket blir väldigt jobbigt, men kanske nödvändigt. Det finns mycket i systrarnas förflutna som behöver komma ut i ljuset, hur plågsamt det än är.

"Brevet till Alice" av Malin Letser var en oväntad och mycket rolig upplevelse. Jag har helt missat boken förut. Alice bor på ett äldreboende. Hon är bitter, arg och uppgiven. För länge sedan valde hon bort det liv hon egentligen velat ha. Nu har det kommit ett brev från en person i det förflutna som betydde väldigt mycket för henne en gång. Men Alice tänker verkligen inte öppna brevet! Allt är för sent ändå tänker hon. Men så dyker Nahid upp. Nahid har slagit till en lärare och blivit dömd till sex veckors samhällstjänst på äldreboendet. Hon är sig själv, säger vad hon tycker och krusar inte för någon. Alice och hon blir på ett otippat sätt någon slags vänner. När Nahid får nys om brevet så bestämmer hon sig direkt för att hjälpa till, mot Alice vilja. Boken är en enda blandning mellan sorglig, tänkvärd  och hysteriskt rolig. Vid ett flertal tillfällen vågade jag nästan inte läsa vidare för jag tänkte att det här kan aldrig gå bra! Både Alice och Nahid driver en till vansinne under läsningens gång samtidigt som det är helt omöjligt att inte tycka väldigt mycket om dem.

En annan pärla som jag helt missat i bokflödet var "Agathe" av Anne Cathrine Bomann.  Vi befinner oss i Paris på fyrtiotalet. Bokens jag är en 72-årig psykiater som räknar antal patientsamtal innan han ska gå i pension , stretar hem på kvällarna bara för att sätta sig i fåtöljen och tycka synd om sig själv. Han blir väldigt arg när hans sekreterare självsvåldigt bokar in en helt ny patient, han som bara vill bli av med de gamla. Men Agathe, som patienten heter väcker något i honom och han börjar se fram emot hennes besök. Hon får honom ur balans och efter ett tag väcks frågan vem som egentligen behöver hjälp? Mycket läsvärd!