Den här veckan är jag och Speedy ensamma hemma. Killarna har farit till Tomelilla på semester hos farmor. Enligt rapporter så är det varmt, soligt och härligt. Enligt H var det kallt i havet, men jag misstänker att han sa det mest för att jag inte skulle bli alltför avundsjuk och ledsen. Speedy är sur för att det blir så mycket ensam tid i buren då jag är på jobbet.
Jag jobbar den här veckan och två veckor till. Sedan blir det fem veckors semester!
Vi möblerar om på biblioteket, som vanligt nuförtiden. Jag bär runt på böcker, scannar (eller blippar som jag oftast säger) och försöker göra allt det där andra gamla vanliga parallellt. Ett evigt slit är det, men jag känner mig förtröstansfull över att det kommer att bli strålande bra när det är klart.
Förutom ommöblering och bokblippande så har jag nu börjat med en bisyssla på jobbet. En ung låntagare är mycket intresserad av trolleri och jag har idag trollat för honom. Han kunde för sitt liv inte räkna ut hur jag utförde det mycket avancerade korttricket och jag har lovat att om han inte räknat ut det hela när skolan sätter igång igen så ska jag lära honom. Enligt mamman kommer han att ägna sommarlovet åt att klura på det. Jag känner mig mycket nöjd!


 
För flera år sedan fick jag en bok om öar. Den tyska författaren Judith Schalansky fascinerades av kartböcker med spännande platser när hon var liten. Hennes fantasi gick igång på namn och avlägsna hörn av världen. Boken hon har skrivit heter "Atlas över avlägsna öar" och berättar om femtio olika öar, belägna på platser dit nästan ingen hittar. Vi får ta del av hårresande historier om de människor som trots allt hamnat där. Under de år som gått har jag återvänt till boken då och då; läst några sidor, studerat kartbilderna och filosoferat om de osannolika berättelserna. Det är en bok att drömma till.