Höstlovsveckan har varit skön, för hela familjen. Jag har inte behövt stressa till och från jobbet eftersom jag har vetat att mina killar har haft det bra hemma. De har gjort roliga saker nästan varje dag; bowlat med en kompis, cyklat till Björns hög och utforskat, ätit hamburgare, och igår gav jag mig själv semester från studierna och följde med dem, och kusinerna, till Airhop, den senaste aktivitetsgrejen i Uppsala. Tänk Leos lekland och Turbo, fast bara med studsmattor. Jag var tveksam innan och tänkte att det här kan bara sluta i gipsvagga för  min del. Men det gick bra, har bara lite träningsvärk i vissa kroppsdelar idag. I två timmar studsade vi runt, vuxna som barn. Sedan tog vi oss nästan inte hem för vi var så hungriga och trötta, men glada och nöjda.
I torsdags hade jag bokprat med skräcktema på jobbet. Det blev supermysigt. Tio glada barn från fritids, tillsammans med en lika entusiastisk fritidsfröken, kom och pratade böcker och fikade. De blev till och med kvar mycket längre än bokpratet varade vilket inte gjorde mig något.

Jag har lyssnat på Therese Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra".
Innan jag såg boken och alla mellanstadie- och högstadietjejer som ville låna den, så hade jag ingen aning om vem Therese Lindgren var. Men eftersom boken är så otroligt populär på mitt bibliotek så tänkte jag att jag måste ta reda på vad det handlar om. Therese Lindgren är en Youtubestjärna. Hon vloggar (spelar in videos och lägger ut på Youtube) om mode, skönhet och sitt eget liv. Mycket populär hos ungdomar (och där lät jag som min egen mormor...).
Men, allt är inte glammigt och rosa. Therese Lindgren lider också av ångest, panikkänslor och depressioner.
Boken är en berättelse om hur hon struntade i att hon mådde dåligt, körde på tills hon kollapsade och var tvungen att få hjälp. Det handlar om att det inte är pinsamt eller konstigt att må dåligt, att man kan få hjälp och att det finns ett nytt liv där man kan må bättre.
När jag lyssnade på boken, som hon själv läser, så blev jag förvånad av hur allvarlig, och ibland lite torr, den var och jag undrar hur hennes tonårsfans uppfattar den. Jag tror att den kan hjälpa många som mår dåligt själva och jag tror att den verkligen fyller en funktion. Jag kanske inte tyckte att den var fantastiskt skriven, men budskapet behövs.