Sista kvällen innan vardagen drar igång igen. Vi lyckades komma på fel tid på simskolan, pinsamt, men jag skyller på att vi har varit lediga och inte är helt i fas. Veckan som kommer är full av saker att hinna med. Imorgon ska jag till Hallstavik, På tisdag är det jobb och en hög utvecklingssamtal och på onsdag åker jag till Borås. På fredag kväll lär jag nog vara lite mör.
Vår kanin är så lycklig att komma hem från sitt kaninpensionat. Han skuttar efter oss hela tiden och har till och med viftat på sin lilla svanstipp, vilket han bara gör vid väldigt speciella tillfällen.

Ju äldre jag blir och ju mer jag har läst, desto mer sällan ramlar jag på de där böckerna som gör mig lycklig, gråtmild och lite upprörd. Men så ibland händer det och nu i påsk hittade jag en sådan bok. Rabbit är nyss fyllda 40, ensamstående mor till Juliet och svårt sjuk i cancer, Boken "Rabbit Hayes sista dagar", skriven av Anna Mc Partlin börjar när Rabbit åker till Hospice och har nio dagar kvar att leva. Ibland är det Rabbit vi får följa, ibland hennes mamma eller pappa, ibland Juliet och ibland Rabbits syskon Grace eller Davey. Hur hanterar man att en människa man älskar mer än livet självt ska dö? Hur hanterar man tanken på att man själv snart ska dö i från sitt älskade barn? Genom tillbakablickar och minnen byggs bilden av Rabbit upp och man får lära känna henne och hennes familj. I baksidestexten jämförs boken med Jojo Moyes böcker och det kan jag hålla med om. Sorgligt, svåra ämnen, Man får gråta men också skratta lite emellanåt.