Hm, jag kände att jag kanske lät en aning självgod i gårdagens inlägg när jag skrev om våra fördomar. Min poäng var att jag blev upprörd över hur svårt det var att bli accepterad efter andra världskriget. Det var svårt att överleva koncentrationslägren och utrotningen av judar, men, som Göran Rosenberg skriver, det handlade ju inte bara om att överleva utan om att hitta ett sätt att leva efteråt med allt man varit med om. Jag kände att jag lärde mig mycket när jag läste boken och har fått mycket att fundera på.
Så här i startgroparna ska man sammanfatta och utvärdera det gångna året antar jag. 2012 var både ett bra och dåligt bokår. Det var året då jag fick lite hopp om mänskligheten av att läsa Johan Ehrenbergs krönikor och hans elbok ("Johans lilla elbok"). Att få läsa konkreta förslag på hur man ska kunna vända den katastrofala utvecklingen av miljön, få förklaringar till världshändelser från en annan synvinkel än den allmänna marknadsvänliga och se att det faktiskt finns människor i Sverige idag som tänker på solidaritet och gemenskap är det som får mig att kliva ur sängen vissa morgnar. Om ni inte har läst Johan Ehrenberg och ETC så gör det!
Suzanne Collins triologi "Hungerpesten" var en annan läsvärd upplevelse. Även där finner man reaktioner på världen som den ser ut. Filmen, som jag inte gillade lika mycket, var mer som en klassisk actionfilm tyckte jag, men böckerna väckte många tankar i mig.
Alldeles i slutet av året läste jag "Den trettonde historien" av Diane Setterfield. Det är en äkta bladvändare med spänning, en pusselhistoria där man knappt kan hålla sig från att tjuvläsa slutet.
Oj, nu måste jag ta hand om mer praktiska bestyr, ni vet, ta hand om mitt barn och så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar