Idag har det  varit BVC-träff igen på biblioteket. Denna gång skulle jag klara mig själv och jag var lite nervös. Att ställa sig framför en massa barn och hålla låda är aldrig några problem. Med åren har jag också lärt mig att leda föräldramöten i olika former utan att jaga upp mig nämvärt. Men det här kändes läskigt och det var väl kanske inte mitt mest briljanta framträdande i livet. Men, de små bäbisarna och deras mammor visade sig vara ganska förlåtande. Och min största supporter idag var en kul tremånaderstjej. Hon skrattade ända ut i tåspetsarna samtidigt som hon dreglade uppspelt varje gång jag tittade på henne, mycket bra för självförtroendet.

Nella är arton år när hon blir bortgift med den rike och mäktige handelsmannen Johannes Brandt. Hon flyttar från den lilla byn till Amsterdam och förväntar sig ett nytt liv, med ett stort hushåll och familj. Men när hon kommer fram till sitt nya hem är Johannes inte ens hemma. I stället tar hans stränga syster Marin emot henne. Huset och människorna som bor där är fyllda med hemligheter och Nella känner sig ensam, frustrerad och besviken. I bröllopsgåva ger Johannes henne ett dockskåp. Nella beställer möbler från en miniatyrmakare. Möblerna kommer men det verkar som om miniatyrmakaren vet mer om Nella och hennes nya familj än hon rimligen borde. Hemligheterna avslöjas som man skalar en lök. Ingenting blir som Nella hade trott och det finns faror som lurar.
Jag tyckte mycket om boken. Från början blev jag intresserad av den på grund av det fantastiska omslaget. Jag hade hört om den men hade ingen aning om vad den handlade om. Jessie Burtons 1600-tals Holland är levande och strängt. Det gällde att följa stadens regler, annars råkade man illa ut.

Kraja

Det var ju Kraja som var musikteatergruppen som kom till biblioteket igår! Jag var så uppihejsan över mina uppgifter med möblering och fika att jag inte hade reflekterat över det. Med föreställningen Helgas resa sjöng de och berättade de  för fyra- och femåringarna om Helga som ville hitta sånger till sin farmor och begav sig ut på vandring. Det var jättebra. Publiken var också jättebra, helt uppslukade av sagan. Den enda som nog kunde ha skött sig bättre var jag. Jag hade ju glömt att köpa ost och i villervallan la jag aldrig fram någon smörkniv. Puh, jag blev också lite extra nervös när jag mitt i alltihop förstod vilka som var där. Nåja, kul var det i alla fall.

Ni får en sång av Kraja,från 2013, men en julsång eftersom vi snart är framme vid första advent.


Den signade dag

Läsvärd tonårskärlek

Så var den här helgen nästan slut. Imorgon är det skolteater på biblioteket. Jag är lite nervös, inte så att jag ska uppträda eller så, men jag ska ta emot teatergruppen, bjuda på fika (och jag har glömt att köpa ost...), möblera så att de kan spela och så att alla barnen ska rymmas. Ja, mycket spännande blir det.

På tisdag kommer en kollega och ska nåltova, också spännande.  Det händer saker varje dag.

"Du bara" av Anna Ahlund utspelar sig i Uppsala vilket fick mig att kolla in boken från början eftersom jag ju kunde känna igen gatorna. Det är sommarlov och sextonåriga John tillbringar sommarlovet hemma i stan med sin storasyster Caroline. Caroline blir intresserad av Frank och tar med honom hem. Men när John och Frank träffas så är det mellan de två som det slår gnistor. Situationen är inte enkel eftersom Caroline är van vid att få som hon vill och inte är intresserad av att bli brädad av sin lillebror. Det finns också andra saker som gör att det inte är en enkel kärlekshistoria. Jag tyckte mycket om boken och rekomenderar den varmt. Någon som jag pratade med hade synpunkter på att det var väldigt mycket sex och därför inte lämpligt att rekomendera till tonårselever. Och ja, det är ingående sexbeskrivningar men inte det värsta jag har läst. Däremot tror jag att personen i fråga (en man) hade lite jobbigt med att det var mellan två killar. 

                                                           

Blogginlägget avslutades lite rumphugget igår eftersom jag plötsligt var sekunder från att somna med pekfingret på tangenten. Det jag tänkte skriva (tror jag) var att  jag lärde mig lite om hur det kan vara att leva med en annan verklighet och att man kanske inte är så annorlunda trots att man upplever andra saker än den genomsnittliga personen. Intressant var också att läsa om hur självklart det var i hennes lilla by att folk kunde se genom olika dimensioner och hur man använde det i det vardagliga livet. Och då pratar jag förstås om "Hon som ser" av Eva Wiklund.

Dagens inlägg kommer att handla om en barnbok.
Rune är en vanlig kille. Han och hans kompis bygger på en koja, men ett gäng med stora killar förstör den. Rune känner sig lite ensam. Hans morfar har just dött, mamma och pappa är ledsna. Men så sitter morfar där, på en sten och Rune får prata med honom. Och Rune får en idé om hur han ska hämnas på de där jobbiga killarna. Så på nätterna förvandlas han från den vanlige Rune till superhjälten Brune! Och han får sin hämnd, på ett något oväntat sätt. Hur det går? Ja, det tänker jag inte berätta. Klart läsvärd för bokslukare i lågstadieåldern.

Boken heter "Brune" och författaren är Håkon Övreås.

I den andra delen om Maj så har de två barnen blivit några år, Maj har hittat lite mer sin roll i familjen. Äktenskapet är inte direkt känslosamt, men det finns ändå någon slags balans Familjen flyttar till ett nybyggt, större hus. Allt ser bra ut på ytan. Men Maj mår ändå aldrig riktigt bra. Hon klarar inte av att uttrycka sina känslor och det blir mest gnat och stickiga kommentarer. Maj förstår sig inte på sin dotter som älskar sin pappa mest i hela världen och som är trulig och inte bryr sig om vad andra ska tycka. Det gör nog lite ont i Maj ändå, att det är så.
Att städa och vara den perfekta husmodern är fortfarande det viktigaste, men Maj längtar också efter något annat, att få känna sig ung och fri.
Katastrofen kommer när Tomas inte klarar kraven och förväntningarna och får ett rejält återfall i sitt drickande.

"Hon som ser" av Eva Wiklund handlar om mediet Anna-Lena Viklund. Den här boken hittade jag på biblioteket av en slump och blev lite intresserad, dels av att få veta hur det egentligen är att var medial, dels för att hon kommer från en liten by utanför Vilhelmina, som jag åkt förbi många gånger. Jag gillar ju att läsa om platser och människor jag känner igen.
I boken får man Anna-Lenas livshistoria. Det börjar med uppväxten där det var vanligt att folk hade mediala förmågor som de använde praktiskt. Som tonåring försökte Anna-Lena tränga undan sin förmåga och låtsas som att den inte fanns där. Men det gick inte så bra, Man får läsa mycket om vardagen och hur Vikström utvecklar sin förmåga och hur hon bestämmer sig för att det är något positivt. Språket är inte det mest imponerande, men jag tycker att jag lärde mig saker

När jag började läsa den här boken så definierade jag den som en historia om olycklig kärlek. Sara är 23 år, läser kurser på universitetet och skriver. Men den största delen av hennes tankar upptas av olycklig kärlek. Det är Joanna, den vackra skådespelerskan som både vill ha Sara och ändå inte. Joanna lever sitt liv som om hon är på teatern. Hon spelar hela tiden en roll.
Sedan kommer Linnea, tjejkompisen från förr. Sara har varit hemligt kär i henne i åratal, men det har aldrig blivit något. Slutligen dyker C upp, den hemlighetsfulla personen som är fast i sin egen ångest och inte orkar med någon annan.
Det var svårt för mig att komma in i historien och jag väntade hela tiden på att något skulle hända. När jag slutligen nästan gett upp och tänkte att det nog inte skulle bli mer än så, så tog ändå berättelsen en ny vändning och plötsligt började det handla om identitet, om att få vara den man är, att slippa placeras i ett fack. Sara skriver om sina kärlekar och vill visa hur det är att inte passa in, att varje dag gå ut i livet och kämpa för sin identitet. Hon påpekar att ingen som inte varit där kan förstå, men kanske kan den som läser ändå få en aning. Jag tyckte att boken var okej. Jag önskar att jag hade fastnat tidigare.
Ja, förresten...Glömde att berätta att boken heter "Ett så starkt ljus" av Lyra Ekström Lindbäck.

Igår var det en sådan där rolig dag när det var en jämn ström av folk som kom in i biblioteket hela tiden. Barn som hängde med sina föräldrar och bokcirkeln som sitter hos oss ibland. De har så roligt. Jag hör bara hur de skrattar och diskuterar livligt. En sådan bokcirkel ska jag vara med i någon gång! En kille låg och halvsov i en soffa. Efter ett tag frågade han vilka de var som skrattade så mycket? Jag förklarade och efter en stunds funderande konstaterade han filosofiskt att "tja, vissa går på vinprovning, vissa är med i bokcirklar". Jo, så är det ju, kunde inte ha sagt det bättre själv.
Dagen inleddes förresten med "Kura gryning" där jag läste den fantastiska boken "Hermans sommar" av Stian Loe, för ett gäng andraklassare. Det blev superbra och boken väckte, med sina vackra bilder och filosofiska funderingar, en hel del tankar hos barnen,

Så, jag har läst mycket i höst men inte hunnit skriva om allt. Så här kommer en snabb redogörelse...

Jag kommer att skriva mer om böckerna nästa gång.