Efter en lugn helg så har nu en ny vecka kört igång. Jag var tyvärr krasslig i stort sett hela helgen och är väl inte helt på banan idag heller men tjavar på.

Efter någon slags galen startitis (som stickvärlden brukar kalla det) så har jag nu lagt upp tre tröjstickningar. Igår kväll satt jag i soffan med alla tre runt mig och hade lite svårt att veta vilken jag skulle sticka på. Så egentligen skulle jag ha velat vara hemma idag för att kunna grotta ner mig totalt. Tur att man ändå har en liten gnutta karaktär som får en att göra det man ska och inte det man vill alla gånger.

På torsdag kommer en syster och systerdotter. Det ska bli SÅ mysigt. Både pappa, faster och jag är lite uppihejsan över det. 

Efter att ha gett er månadens dikt förra veckan så känner jag att jag skulle vilja nämna boken jag tagit den från och författaren.

 

Boken heter "Den hemliga diktetiven" och poeten heter Linnea Swedenmark. På hennes cv står, enligt baksidestexten, att hon varit talskrivare åt två statsministrar varit ledarskribent och är jurist. Tidigare har hon gett ut diktsamlingen "En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss". Under åtta år skrev hon poesi som hon satte upp i smyg på olika ställen i samhället; anslagstavlor, träd och andra ställen. 

Diktektiv-boken kom ut 2024 och jag fastnade fullständigt!

Lättlästa, tänkvärda dikter om allt möjligt. Poesi när den är som bäst

 "Mina dagar i Morisakis bokhandel" är en japansk feelgood skulle man kunna säga, skriven av Ygisawa Satoshi.

Japanska romaner har något speciellt. Dels så gillar jag att det ofta är ganska små böcker till formatet. Varför är det så förresten? Förlaget som gett ut den är Norna, kanske är det de som oftast gett ut den japanska böcker jag läst och det är därför det är ett litet format?

Nåja, boken handlar om Takako, en osäker och försynt ung flicka som blir övergiven av sin pojkvän och säger upp sig från jobbet eftersom expojkvännen också jobbar där. 

Hennes morbror äger en bokhandel och bjuder henne att bo i en liten lägenhet ovanpå bokhandeln mot att hon hjälper till ibland.

Efter stor tvekan godtar hon erbjudandet och sakta men säkert vänder hennes liv.

Det är verkligen ingen ordinär feelgood utan egensinnig på ett bra sätt. Jag tyckte om den!

Månadens dikt november 2025

 Plötsligt från ingenstans slog det mig att ni inte fått någon novemberdikt.

Så här kommer den... Bättre sent än aldrig.

Den sorgsnaste dikt jag läst på mycket länge.

Kunder frågade ofta om märkliga körningar Sven haft

under sina tio år som taxichaufför.

Han drog några vilda historier

om parbråk och nycklar på vift.

Men han berättade aldrig om mannen

som satte sig i bilen och sa:

Kör runt mig hur du vill

för min hustru lämnade mig nyss

och det enda jag vill är att prata med någon.

Varken vänner, familj eller hustru

men tvåtusen kronor på fickan.

Ur

"Den hemliga diktetiven"

av

Linnea Swedenmark

2024

 Det är måndag kväll och jag sitter hemma hos pappa och väntar på att det ska bli dags att åka på konsert i vår lilla bystuga. Det är artisterna Thor och Olle som kommer. Om man söker på deras namn på nätet så dyker de upp.

Jag hämtade en morbror som kom med bussen innan vi åkte hit. Han kommer på några dagars besök från Stockholm. Om en väldigt liten stund ska vi åka. Jag skippar att åka hem till min lägenhet i kväll. Det kommer att bli sent, vara kallt och mörkt och jag kan lika gärna fara i morgon bitti.

Förra veckan var intensiv och väldigt rolig. Men det får jag berätta om en annan dag...

Mina böcker den här veckan är del fyra och fem i serien om begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Den fjärde delen heter "I denna ljuva villervalla" och den femte  heter "Hemligare kan ingen vara"

   

Det finns inte så mycket att säga om dem. Småputtrigt med lagom dramatiska incidenter. Jag trodde att jag var färdig med serien men nu har jag upptäckt att det finns åtminstone en sjätte del. Så jag får väl ge mig i kast med den också för att läsningen ska bli komplett, har tröttnat lite får jag väl erkänna.

 Igår var det farsdag och jag var otroligt nyfiken på om 16-åringen skulle komma ihåg det. Jag påminde honom inte för jag tänkte att en del av grejen med farsdag och morsdag är att välja själv om man vill uppmärksamma det. Men jodå, han hade gett bort en spännande bok till sin far, helt i faderns smak. Och jag kan inte låta bli att förundras ändå...Tonåringen som själv pustar lite när han får böcker, när han ska ge bort presenter så är det gärna böcker han väljer. Och inte bara vad som helst utan det finns alltid en tanke bakom. Han har valt något som han verkligen känner passar den personen. Det gör mig glad. Lite har vi lyckats påverka honom genom åren trots allt.

Jag har klämt en feelgood med jultema. Jo, nu närmar sig julboksfrosseriet med stormsteg. Så fort vi är inne i november så känner jag att det är okej att hänge sig åt julböcker av olika slag.

Nu var den här kanske inte den bästa jag läst men så kan det vara. Boken heter  "Sockerdrottningens jul" och är skriven av Veronica Almer.

Jag föll för omslaget får jag erkänna. En kväll, på väg att avsluta dagen så högg jag den på nyhetshyllan på biblioteket och just då kändes det som exakt vad jag behövde. Handlingen är förlagd till den lilla skånska orten Kävlinge. Året är 1905 och Harriet Borg har blivit hemkallad av sin syster till hemgården och sockerbruket. Lillasyster Desirée ska gifta sig och vill absolut ha sitt bröllop i disponentvillan där de vuxit upp. Efter den despotiska faderns död några år tidigare rymde Harriet till Lund eftersom hon inte ville ta över sockerbruket. 

Boken innehåller kärlek förstås, missförstånd, lögner, spänning och några stavfel (som den språkpolis jag är retar jag mig alltid på sådant i böcker)

 I måndagskväll åkte jag till min hemby för att vara med på byföreningens styrelsemöte. Jag hade två rejäla utmaningar som jag gruvade mig för i förväg. Dels var det kolsvart redan när jag satte mig i bilen och sedan var det en dimma som låg som ett tätt lock hela vägen. Under ett antal år har det där med mörkerkörning varit ett stort ångestframkallande ämne i mitt liv efter en mardrömsresa till Romme samt kvällsresor från jobbet i Örsundsbro.

Det jag nu insett efter måndagens utflykt är att jag har en ny bil med mycket bra helljus samt att det är mycket mycket lättare att köra i mörker när man inte möter andra bilar med helljus hela tiden så att man är konstant bländad.  Eftersom jag ska köra 12 mil enkel väg nästa vecka så känns det skönt att ha tränat lite, även om jag egentligen inte tror att jag kommer att behöver köra efter mörkrets inbrott.

"Nya gäster på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland är den andra delen i feelgoodserien om Sam som ärver en gård och startar ett räddningscenter för igelkottar. När jag började med serien så blev det lite fel och jag läste bok tre allra först.  Nu försöker jag rädda upp det hela med att gå tillbaka och läsa i rätt ordning. Böckerna är bra men lite fel blir det i mitt huvud när jag vet vad som kommer att hända. Jag är väldigt förtjust i djur som jag nämnt många gånger förr. Och igelkottar är fantastiska varelser som är mysiga att läsa om. Böckerna innehåller annars väldigt mycket drama. Människorna runt Sam är minst sagt röriga. Kanske lite väl mycket i onödan kan man tycka. Men det är ju ändå feelgood så jag känner mig lugn av vetskapen att allt kommer att ordna sig för Sam och pojkvännen Josh i slutänden.

 Eftersom jag har haft finbesök av familjen så har jag jobbat hemifrån ett par dagar. Lite hånad har jag blivit av avundsjuka familjemedlemmar som tycker att jag verkar ha det så slappt på jobbet. Men kan jag rå för att en passande uppgift när man är hemma och jobbar är inläsning av barnböcker? Jag bara undrar...Idag eller imorgon planerar jag att skicka ut en lista till skolorna med tips på kalenderböcker, så lite sådant har jag läst. Den listan kommer att dyka upp även här vad det lider.

Vi upptäckte i lördags att vi fått en gårdsuggla! Helt plötsligt satt en hökuggla i toppen av en buske och stirrade på oss. När den såg mig svepte den tre gånger ganska lågt över mitt huvud som om den ville fråga vem i hela fridens dagar jag var som inkräktade på hans revir? 

Sedan dök den upp igår, söndag, också och då struntade den i oss. Kanske förstod den att vi också bor där? Den var jättefin och jag hoppas att vi får se den flera gånger.

Idag är det en alldeles vanlig måndag och jag längtar efter familjen. Nu ses vi inte förrän i december och trots att jag vet att tiden går extremt fort så känner jag mig lite låg.