Igår var det farsdag och jag var otroligt nyfiken på om 16-åringen skulle komma ihåg det. Jag påminde honom inte för jag tänkte att en del av grejen med farsdag och morsdag är att välja själv om man vill uppmärksamma det. Men jodå, han hade gett bort en spännande bok till sin far, helt i faderns smak. Och jag kan inte låta bli att förundras ändå...Tonåringen som själv pustar lite när han får böcker, när han ska ge bort presenter så är det gärna böcker han väljer. Och inte bara vad som helst utan det finns alltid en tanke bakom. Han har valt något som han verkligen känner passar den personen. Det gör mig glad. Lite har vi lyckats påverka honom genom åren trots allt.

Jag har klämt en feelgood med jultema. Jo, nu närmar sig julboksfrosseriet med stormsteg. Så fort vi är inne i november så känner jag att det är okej att hänge sig åt julböcker av olika slag.

Nu var den här kanske inte den bästa jag läst men så kan det vara. Boken heter  "Sockerdrottningens jul" och är skriven av Veronica Almer.

Jag föll för omslaget får jag erkänna. En kväll, på väg att avsluta dagen så högg jag den på nyhetshyllan på biblioteket och just då kändes det som exakt vad jag behövde. Handlingen är förlagd till den lilla skånska orten Kävlinge. Året är 1905 och Harriet Borg har blivit hemkallad av sin syster till hemgården och sockerbruket. Lillasyster Desirée ska gifta sig och vill absolut ha sitt bröllop i disponentvillan där de vuxit upp. Efter den despotiska faderns död några år tidigare rymde Harriet till Lund eftersom hon inte ville ta över sockerbruket. 

Boken innehåller kärlek, förstås, missförstånd, lögner, spänning och några stavfel (som den språkpolis jag är retar jag mig alltid på sådant i böcker)