Svinalängorna

I fredagskväll gick jag och min syster på bio och såg Svinalängorna. Jag har inte läst boken, skriven av Susanna Alakoski, men får nog göra det nu. Fast enligt min syster så är filmen bättre än boken. Det handlar i alla fall om Leena som en dag får ett telefonsamtal om att hennes mamma är döende. Hon åker, mycket motvilligt, dit och konfronteras samtidigt med sin barndom. Båda hennes föräldrar var svårt alkoholiserade och Leena och hennes bror växte upp i misär.

Noomi Rapace spelar den vuxna Leena och Ola Rapace hennes man. Tehilla Blad spelar Leena som barn och Pernilla August har regisserat. Det är Pernilla Augusts regidebut och hon har gjort ett strålande jobb.

Det är en fruktansvärt sorglig och grym film och man vill inte ens tänka på hur många barn som växer upp på det sättet. Den här berättelsen är verklighetsbaserad vilket gör det ännu hemskare. Glöm inte att ta med näsdukar om ni ska se den!

För dig som vill se ditt namn i bokhandeln.

I min ryggsäck har jag denna vecka haft en givande bok om saker som är bra att veta om man vill bli författare. Boken heter "Nya författarskolan" och är skriven av Göran Hägg. Vissa människor vill bli skådespelare, vissa vill bli fotomodeller och sedan har vi kategorin dit jag hör, vi som av och till drömmer om att skriva en bok. Även om man inte bär på författardrömmar kan man läsa Göran Häggs bok med behållning. Den är skriven med en stor portion humor plus att man faktiskt får en hel del handfasta tips. Man får lära sig allt från hur man skriver en text till hur man bäst försörjer sig i den tuffa värld det innebär att skriva böcker. I slutet på boken finns också en litteraturlista med böcker man bör läsa i undervisningssyfte. Där finner man allt från Selma Lagerlöf till Astrid Lindgren. Jag har sett på andra bloggar att man ska ge sig själv läsutmaningar så här i början av året och det får bli min egen utmaning, att under året läsa åtminstone en del av de böcker som rekomenderas för blivande författare. Listan ska jag lägga in på bloggen vid tillfälle tänkte jag. Boken är skriven 2004 så den är inte helt uppdaterad på vissa detaljer, men det stör inte själva budskapet.

Att ha en liten pojke hemma innebär att man har en ganska intensiv tillvaro. När man är snart två år så är allt fantastiskt, både det som är nytt och det man känner igen. Det är omöjligt att inte dras med i entusiasmen över en ekorre i fågelbordet, en extra stor och fin hund på stan eller mjuka snöflingor som singlar ner. På kvällarna när vi krupit ner i sängen, H har dragit upp täcket till hakan (väldigt viktigt), slurpar i sig sin välling och vi läser om Max, Mamma Mu, Molly Mus och alla andra vänner så brukar jag tänka att bättre än så här blir det inte!
Lite mindre nöjd känner jag mig när jag inser att H blir inspirerad av hyssen som Max och de andra gör. Men det är väl sådant man får leva med.

Efter mitt förra inlägg slog det mig att det är januari 2011 och att november då filmen "Igelkotten" hade premiär har varit för länge sedan. Ibland har jag noll koll...Jag ser mycket fram emot att se den i alla fall.

Igelkotten

Härom dagen gjorde jag en upptäckt som fick mig att bli smått uppihejsan... Min favoritbok "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery finns som film! Den heter "Igelkotten" och har premiär den 12 november. Jag kommer att gå och se den vid första tillfälle. På http://www.moviezine.se/ kan man läsa en mycket positiv recension av Fredrik Adolvsson samt se en trailer på filmen.

En annan filmatisering som jag förmodligen ska gå och se på fredag med min syster är "Svinalängorna". Jag har inte läst boken eftersom jag har fått för mig att det är en tragisk och deprimerande bok och jag har inte riktigt varit upplagd för något sådant på ett tag. Men är filmen bra så får jag väl krypa till korset och läsa den.

Vad är viktigast i en bok?

Den senaste frågan från Annika och hennes bloggjerka är:

Vilken "byggsten" tycker du är absolut är viktigast i en bok: språket, intrigen, karaktärerna, en kombination, annat?

För mig är det ingen tvekan. Jag läser för att mata själen och då måste det vara en handling som fångar mig. Därmed är det inte sagt att jag inte uppskattar ett vackert språk eller spännande karaktärer, men jag kan, i de flesta fall stå ut med ett taffligt och magert språk om handlingen är tillräckligt bra. Jag har svårare för författare som jobbar så mycket med det stilistiska att de glömmer handlingen. Som alltid finns det undantag, t ex boken "Pianot" som baserades på den helt underbara filmen av Jane Champion. Jag kunde inte läsa klart den boken, vilket i princip aldrig händer, eftersom den var så usel.
Det bästa är förstås när alla delarna i en historia håller hög klass!

Jullovsaktiviteter

De senaste dagarna har varit härliga, helt i H:s anda. Två dagar den här veckan har vi varit på Fyrishov och badat. H var våldsamt modig och vågade gå själv i bassängen, efter att ha satt på sig puffarna ordentligt förstås, med vatten ända upp till hakan. Första dagen hade han inga puffar eftersom hans dumma föräldrar glömde bort att han inte är en bäbis längre. Han studerade noga de andra barnen och såg att: puffar det ska man ha! Så han löste det själv med att fånga en simdyna som låg och flöt, knölade på den på armen och vägrade sedan att ta av den. Som tur var fattade vi vinken och nästa gång vi kom dit började vi med att införskaffa snygga och coola puffar och sedan var alla nöjda och glada.
Idag har vi varit med kussarna och åkt skridskor. Det var också mysigt. Skönt att vara ute när det är lite sol och inte så kallt.

Jag har äntligen kommit in i handlingen i "Spill" av Sigrid Kombuchen. I början tyckte jag att det var svårt att ryckas med och jag förstod inte riktigt varför alla tycker att den är så fantastisk, men nu har jag svårt att lägga ifrån mig den. Det svåra för mig är alltid att få tid att läsa mer än tio minuter i taget, vilket den här boken kräver.

Efter en lugn och mysig start på det nya året tar jag upp tråden från igår och fortsätter på min nyårslista...

• En biografi jag rekomenderar

Om jag ska rekomendera en biografi från året som gått så får det bli "Love Janis" av Laura Joplin. Under åren har jag lyssnat lite på Janis Joplin. Det jag har vetat om henne har varit att hon var en rebellisk sångerska som dog ung av en heroinöverdos. När jag läste boken fick jag dels lära mig mycket om Janis som person. Hon var så mycket mer än myten om sig själv. Det visade sig att hon själv, till och med, hade fastnat i den myten och tappat bort sig själv på vägen. Hennes föräldrar var långt ifrån de insnöade, intoleranta människorna som hon ville påskina. Förutom att jag fick en helt ny bild av artisten Janis Joplin så fick jag en helt ny inblick i sextiotalets USA och hippierörelsen.

• Deckartips

En riktigt bra deckare som jag läst är "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen. Den handlar om vad som händer när ett barn växer upp helt osedd och oälskat. Kan man bli en riktig människa om den enda uppmärksamheten man får är negativ? Förutom själva mordhistorien får man följa Hammarbypoliserna och deras vardag.