Nobelpriset

 Så vet vi att Nobelpriset går till Norge i år.

Jag har inte läst Jon Fosse själv men måste väl ta tag i det nu. 

Personligen blev jag lite mer uppihejsan ändå av en helt annan sak. Jag skulle gå in på svt-nyheter för att se tillkännagivandet av pristagaren men glömde helt bort det för att jag råkade se den här nyheten

Epa-bokklubben i Svenstavik på bokmässan

Jag blir så orimligt glad och varm i hjärtat av att höra om sådant här.  Det visar också på det faktum att barn och ungdomar inte är omöjliga. Vi vuxna måste bara hitta vägen fram till dem. Många gånger under mitt liv som lärare och bibliotekarie har jag känt en enorm frustration över alla vuxna som pustar och beklagar sig över att de inte kan få sina barn att läsa och som samtidigt, med lite lidande röst, säger att de inte själva läser för att de inte har tid eller orkar. Nähe! Tänker man då. Konstigt! Hur kan det komma sig att man tror att ens barn ska göra sådant man inte tycker är viktigt själv?!

Så många gånger som mina lärarkollegor frågat med uppriktig förundran hur det kommit sig att mina klasser alltid gillat att läsa och jag har svarat varje gång att det är inte magi eller en lyckosam slump. Det handlar om att jag läser själv, pratar läsning, tipsar och tar emot tips av barnen och framförallt; jag visar att jag gillar att läsa! Jag gör det för att jag vill, inte för att det är nyttigt eller för att vara duktig.

Min kollega och jag pratade häromsistens om det här att vi vuxna är så bekväma. Vill man uppnå ett visst resultat får man jobba för det, vare sig det gäller bokläsning eller barnuppfostran.

Puh. Det här är sådant som får igång ens känslor och humör på en torsdag.

Imorgon är jag ledig. Då ska det läsas, pysslas och lagas fredagsmiddag. Och kanske eventuellt städas lite, hur osugen jag än är. På lördag ska jag jobba igen men det brukar vara lite mysigt. Både låntagarna och jag brukar vara lite i lördagsstämning.