Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 3 oktober 2023

 Det är en gråtung tisdag. Nioåringarna som kom i eftermiddags var blöta och frusna. Nu börjar det skymma innan jag har gjort kväll på tisdagarna och jag har fått anledning att konstatera med en viss lättnad att mina cykellysen fungerar i höst. 

Igår var jag hemma. Som jag skrev i söndags så var jag ur form då och igår morse kände jag när jag ätit min morgongröt att jag fortfarande inte mådde bra. När jag beklagade mig lite för min T så sa han åt mig att man FÅR vara hemma och vara sjuk, även när man är bibliotekarie. Så då tog jag honom på orden och kröp ner i sängen igen.

Idag känner jag mig bättre även om det finns vissa symtom kvar, huvudvärk och lite ont i halsen. Vissen frisyr är också ett tecken på att något inte står riktigt bra till. Men i morse hade jag en förskola inbokad och då kändes det så jobbigt att avboka så jag körde. Och det har ändå gått bra.

En mycket passande bok där i sängen igår var "Queen Charlotte" av Julia Quinn och Shonda Rhimes. Den bygger på den senaste säsongen i Netflix serie "Bridgerton". Till skillnad från de tidigare böckerna och Netflixsäsongerna så kom tv-serien först. Därför står Rhimes med som författare. Den utspelar sig innan alla syskonen Bridgertons kärlekshistorier och handlar om när drottningen var ung och träffade sin kung, George. Berättelsen har en annan vinkling än de övriga i serien. Charlotte är 17 år när hon kommer till sitt nya kungarike, bortlovad till kungen. Ingen förstår till att börja med varför hovet vill ha henne som drottning. Hon är nämligen mörkhyad. Men det finns en förklaring. George; snygg, intelligent och trevlig, bär på en mörk hemlighet. Rätt som det är blir han sjuk. Hjärnan varvar upp och han beter sig konstigt, känner inte igen människor omkring sig och är helt enkelt i sin egen värld.

Jag tycker att det är en sympatisk historia med ett annat djup än de andra Bridgertonböckerna. Min enda invändning är att eftersom jag har sett serien redan så blev det inga överraskningar, den är trogen filmmanuset kan man säga. Lite fler tankar blir det förstås vilket gjorde att jag förstod vissa saker på ett annat sätt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar