Så var det ny vecka igen och det har varit soligt i ett par dagar. Hoppas att det hinner torka upp lite och hoppas att myggen snart ska ge upp. Till och med kaninen har flera myggbett och han brukar annars klara sig tack vare den fluffiga pälsen.
Om några veckor ska jag åka med bokbussen till en förskola och ha sagostund för ett gäng glada 4-5 åringar. Det ska bli jättekul men jag har ett aber. Vad ska jag läsa? Varannan vecka läser jag högt för sexåringarna här på skolan. Jag känner ingen prestationsångest eftersom jag känner barnen och dessutom får en ny chans snart igen. Men det här känns lite större på något sätt. Hm...Har några böcker jag funderar på men vi får se.
Nu har jag hamnat i fullständig stickmani. Under hela sommaren har jag varit i en svacka och knappt åstadkommit en disktrasa ens. Men så bestämde jag mig för någon vecka sedan att jag skulle peppa mig själv genom att ta en vecka och bara lägga upp nytt som jag var sugen på och strunta i gamla ufon. Sagt och gjort. Förra veckan påbörjade jag en kjol och i helgen en klänning. Däremellan har jag stickat en disktrasa som jag ska skicka till en systerdotter som både fyllt år och flyttat hemifrån. Till helgen ska jag börja på ett par vantar eller sockor tror jag. Knepet fungerade kan man säga.
På min lista Författare jag vill läsa har jag med Agatha Christie. Jag har förstås läst mycket av henne genom åren men nu var det länge sedan och jag har egentligen ingen översikt över vad jag läst av henne. Så nu tänkte jag ta en då och då. Den första är "Hercule Poirots jul"
Den rike och egocentriske Simeon Lee är gammal och sjuk. För att liva upp julen bjuder han in familjemedlemmar som inte träffats på lång tid. Han provocerar dem på olika sätt och naturligtvis blir han mördad. Som av en händelse är Hercule Poirot i närheten och blir inbjuden att vara med och försöka lösa brottet.
Nästa bok jag läst är sista delen i feelgoodserien av Eli Åhman Owetz, "Söderbergasviten". "Farväl Söderberga" heter den och vi får återigen träffa Anna-Lisa som nu bott i byn i nio år, äger antikvitetsaffär, är gift med greven Rutger och har två barn, Britta och Walle.
Allt är frid och fröjd, eller ...?
Anna-Lisa älskar att bo i Söderberga, sina grannar och sin familj. Men säg den glädje som varar. Det uppstår diverse saker som gnager. Plötsligt sägs det att byn inte heter Söderberga utan något mycket fulare, Rutger blir erbjuden jobb i London och som om inte det varit nog så dyker Anna-Lisas stora
kärlek från förr upp.
Jag gillar den här serien och har ju följt den sedan start. Nu ser jag fram emot att se vad Eli Åhman Owetz ska hitta på härnäst?
Min sista bok för idag har en något speciell historia.
Om en vecka är det dags för bokcirkel på jobbet. Vi bestämde bok redan i maj och jag beställde den på biblioteket i god tid. Affischen kom till biblioteket , jag satte upp den och konstaterade att det var en annan framsida än på mitt ex. Men de gör ju så ibland, byter framsida när det är pocket så jag tänkte inte mer på det. Men så för ett par veckor sedan så råkade jag titta lite närmre och insåg plötsligt att det var en helt annan bok än vad jag trodde! Jag trodde att vi skulle läsa "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt men i själva verket var det "När vargarna kom" av Charlotte McConaghy.
Hm...
Så, med något stressat sinne mejlade jag min kollega och bad henne skicka ett ex av rätt bok. Hon fick sig ett gott skratt. Jag kommer att läsa den andra boken också för jag tror att den är bra men jag har också läst den här.
Först kände jag ett visst motstånd då jag misstänkte att den skulle vara väldigt sorglig. Men efter ett par kapitel kunde jag inte sluta. Den kan vara min bästa bok i år.
Den australienska Inty Flynn flyttar till Skottland med sin tvillingsyster och ett team för att en återinföra en flock vargar. Det är ett steg i att hjälpa miljön genom att förvilda naturen. Inty och systern Aggie har varit med om ett hemskt trauma vilket påverkar det mesta i deras liv.
Arbetet med vargarna går bra men byborna är inte glada. De är övertygade om att vargarna kommer att ta alla får och hundar och barn går osäkra. Inty och hennes kollegor får minst sagt kämpa. Mitt i alltihop dör en bybo dessutom och det är oklart, är det en människa eller en varg som är förövaren?
Som så ofta så är det väldigt svårt att beskriva boken på rättvist sätt.
Men tro mig, den är högst läsvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar