Julidikt 2022

 Mor äldsta sätter ut sina ugglor

Jag går stegen,

de nattsteg du påbjöd,

Sju, Inte fler.

 

Då sätter mor Äldsta ut sina ugglor.

Jorden bär stolt sina blinda ägg.

 

Jag ber. De hör.

Jag skramlar med skatten och har listigt arbete.

Då klättrar de i barnträd och heter inte människor.

Jag låter det vara stilla, bär sluten mun,

ser inte klart, har släkten i släptåg.

Dåsar bakom huset.

De vet allt detta, och längre och längre bort går de.

 

Ur Jag är syster Ensams nattbarn

Av

-Ellen Einan-

1999