Sommarlov!

Så är det sommarlov!

Hela familjen drog iväg imorse, med fika och picnickorg. Vi har lyssnat på barn och lärare som har sjungit, dansat och pratat. Lite duggregn kom det emellanåt men vi klarade oss ganska bra ändå, tills det var dags att lägga ut filten och fika. Då var det som att himlen öppnat sig. H högg kakpaketet, vinkade till mig och meddelade att han och kompisarna tänkte gå till Burger King och att jag kunde åka hem.

Så att så var det med det.

Nu är jag hemma, ombytt till myskläder och ska sätta igång att fredagsstäda, snart...Jag är bara liite osugen, om man säger så. Kanske att jag ska göra mig en kopp kaffe först så att jag får lite energi? Inte nog med det, i ett anfall av entusiasm igårkväll så lovade jag att göra en riktigt smaskig middag. Hm, det känns också lite jobbigt just nu.

Det känns stort att ha ett barn som ska börja i sjuan. Hur gick det till? Eftersom avslutningen var i stadsparken, på Parksnäckan (scenen i parken), så gick vi förbi lekplatsen där vi hängt i så många timmar när H, hans kusiner och kompisar var små. Nu blev H aningens upprörd över hur liten lekplatsen var. Han minns den som ett gigantiskt lekparadis.

 Visste ni att konstnären Carl Larsson, känd för Sundborn, frun Karin, en hög barn och motiv med hemmakänsla, hade ett liv och två barn med en annan kvinnlig konstnär före Karin? Det hade i alla fall  jag ingen aning om. Men nu har jag ramlat på en jätteintressant bok av Ami Bergöö som heter "Carl Larsson, Wilhelmina och barnen". Inte bara får vi lära oss om Carl Larssons liv som ung, fattig konststudent utan boken är ett spännande tidsdokument med information om Stockholm vid tiden. 

Wilhelmina gick, liksom Carl, på Konstakademin. Hon var tretton år äldre än honom. De gifte sig aldrig men fick som sagt var två barn. Det första barnet vet man inte ens helt säkert namnet på men då Wilhelmina dog i barnsäng när hon födde det andra så finns det mer information om den andra dottern. Båda barnen dog som spädbarn, oerhört sorgligt.

En otroligt intressant och läsvärd bok och jag undrar hur det känns att ha mist hela sin lilla familj? Hela historien är ofattbart grym om än inte helt ovanlig för tiden.